Bjärges, Bierges, Biärges

Bjärges ursprungliga gårdsplats är belägen på Ancyllusvallens sydvästra hörn, högst i socknen, därav namnet. ”Bjärges” betyder ”gården på berget”. Det räcker med en obetydlig höjdskillnad mot omgivande terräng på Gotland, för att man skulle ge platsen ett Bjärges/Bjärs-namn. Genom sin belägnad på självdränerad grusmark, kan man anta att Bjärges är en tidigt etablerad gård.

Bjärges bomärke

Från början var säkerligen gårdens åkerinnehav koncentrerad till den närmaste omgivningen, men under århundradenas lopp tillkom och frångick sannolikt markbitar genom giftermål och försäljningar. Ängesmarkerna för höslåtter låg huvudsakligen på låglandet väster om Laus backar. Beteshagar var delvis samfällda och liggande på lågavkastande marker. Skogsinnehavet var litet. När den stora hamnen vid Lausviken övergavs pga uppgrundning, kom ett betydande markområde under Bjärges, vilket odlades upp till åker. Den marken har senare kommit under Botvide. Efter Prästgårdens nedläggning 1595 arrenderade bl a Bjärges stora delar av dess mark, vilken senare friköptes, tidpunkten är inte känd. Betydande markområden NV o N om kyrkan tillföll därmed Bjärges, vilken kom att bli Lau sockens fjärde största gård.

Ur 1653 års jordebok: ”Bierges är ett helt hemman om 12 markelej (en sorts kvalitetsbeteckning, 12 markelej är ganska mycket), haver åker till 23 tunnland, äng till 20 manslätt (ungefär lika mycket som 20 tunnland). Haver rätt till ag (för taktäckning) i Eksmyr. Humlegård till 50 stänger, 2 hagar till 2 hästar (hästarna skulle huvudsakligen kunna föda sig på betet i dessa hagar), ringa skog (betyder för lite skog för gårdens behov av virke och vedbrand). Äges av Olof Andersson som har ärft gården efter sin syster och betalt gäld för henne till 30 daler.”

År 1670 var Bjärges delad i två parter, men det är inte känt vilket år det skedde. Den nya parten byggdes omkring 500 söderut, inte intill den ursprungliga, som annars var det vanliga. Den nya parten kom att kallas Lilla Bjärges, medan den gamla kallades Stora Bjärges. Dessa blev dock aldrig några officiella namn.

År 1681 bestod Bjärges fortfarande av två parter. Gårdens beskaffenhet: Tämligen god.

År 1701 hade Bjärges följande ägor: Åkrar: Storåker (Stäuråkar), Stuåker (Stäugakar), Huskviåker (Austkväiakar), Lillåker (Läilakar), Tönneåker (Tynnakar?), Daustäde, Nygärde (Nöigärde), Käldåker (Käldakar), stycke i Södra Natvikar. Äng: Vid kyrkan, Fonggården (Fånggard), Mickelänge. Hagar mm: Växhagar, Lausmyr (Lausmöir), Eksmyr (Aiksmöir). Humlegård med 20 stänger. Denna gårds hus och tomt till hälften beläget på dess gamla gårdsrum och halva delen ett stycke därifrån.

Utdrag ur 1701 års geometriska uppmätning (underlag för den kommande skattläggningen) där de marker som Bjärges ägde eller ansågs ha tillgång till finns markerade med orange.

1660 var Bjärges uppfört för krono (gården har gjort konkurs pga obetalda skatter). Men man kunde köpa tillbaka gården redan 1662. Sedan hände detta ett par gånger igen för de olika parterna, se dessa, men man klarade ånyo upp situationen.

Skatteköpshandlingar

År 1745: Bjärges efter jordeboken ”ett hemman krono, med 12 markelej (markinnehavet är tydligen intakt sedan 1653) och 26 daler 30 öre Silvermynt ränta, haver utsäde 2/3-delar av åkern räknat årligen till 15 tunnor och 2, 2/3-dels kappar (1 tunna= 32 kappar= 146,6 liter, 1 kappe= 4,58 liter), samt hårdvallshö 10, 27/32-dels lass härav, samt med de flere förmånligheter grundräntan beräknas som följer: Släke (tång till gödsling) 50 lass. Skog ringa. Mulbete medelmåttigt. Fiske vid Nabben (Nabbu) till husbehov och salu. Ag till täckningsfoder. Skatt: 22 Daler 23 öre 8½ penning. Efter nya metoden blir gården ¾-dels mantal”. Parterna betalade skatt gemensamt. Mer förklaringar till grundränta och skatt!

Omkring 1757 delades L:a Bjärges i två parter, samma sak hände med St Bjärges c:a1760. Under loppet av 100 år delades sålunda Bjärges upp i 4 brukningsenheter, vilka alla kunde försörja en familj, även om det uppenbarligen var ganska knapert ibland. Detta innebär att man måste ha utökat åkerarealen och slåttermarkerna, helt enkelt utnyttjat sina ägor intensivare. Det framstår som lite märkligt att man delade parterna vid 1700-talets mitt, när man hade kommit på obestånd tidigare på seklet, man borde inte ha haft råd att försörja ännu fler. Eller såg man det som en fördel, så att fler kunde vara drivande, att man kunde hjälpas åt? När St Bjärges delades i två parter 1760, hade den just blivit inlöst till skattegård, vilket tyder på att partsklyvningen varit vitaliserande. Förhållandet var detsamma med L:a Bjärges, men där tog det längre tid från partsklyvningen till skatteköpet 1794-95.

Alla parterna brukades sedan 1800-talet ut. Men vid skiftet runt år 1900 ålades den yngre parten av St Bjärges att först flytta ut, men 1907 beslutades det om nedrivning och dess marker såldes i olika delar. Under 1940-talet trappades verksamheten ner på den yngre parten av L:a Bjärges pga husbondens död och att det inte fanns någon som kunde axla rollen. Efter hand upphörde jordbruket och marken arrenderades ut, se gårdshistorik Bjärges 1:4 . På den äldre av L:a Bjärges parter upphörde jordbruket 1958 pga barnlöshet och 1973 styckades markerna av till släkten på Hallbjäns 1:19 (1:4), byggnaderna med tomten blev en egen fastighet, se gårdshistorik Bjärges 1:39. Jordbruket på ursprungsparten av St Bjärges upphörde 1953, markerna fördelades på andra gårdar och byggnaderna med tomt blev en av Laus första sommargårdar, numera permanentbostad, se Bjärges 1:37.

På Laus 4:e största gård, senare delad i 4 parter, bedrevs jordbruk från förhistorisk tid till fram på 1900-talet.

(Sidan uppdaterad: 2020-12-28)