Gumbaldes bomärke

Gårdsnamnet är mycket intressant, men svårtolkat. ”Gumba” betyder kvinna och ”alde” har flera betydelser: som substantiv ”ekollon”, som verb bl a ”hålla fast vid”, ”bevara”, ”bibehålla”och ”tåla”. ”Gumbalde” skulle kunna betyda något i stil med ”gården som bevaras av kvinnor”.

Gumbalde är jämte Gannor den första kända boplatsen i Lau, bebodd sedan yngre stenåldern för minst 4.500 år sedan. Exakt tidpunkt vet vi inte, man kan ha bott här redan 800 år tidigare. De arkeologiska fynden är få och små och svåra att datera. Det ursprungliga gårdsläget är inte där Gumbalde ligger idag, utan omkring 300 m nordväst ut på en då smal, böjd udde, se kapitlet ”Lau växer upp ur havet” bild 2:5! Denna udde breddades mycket fort genom landhöjningen och här fanns utmärkta livsbetingelser. Här fanns stilla vatten i väster att fiska i och oändliga fiskevatten i öster, fisk var huvudfödan. Fågel var det säkert också gott om. Detta kompletterades med avkastningen från ett enkelt jordbruk på grusjordarna intill, det som idag är åkrarna väster om västra Snausarveparten. Husdjuren hade börjat komma in i hushållningen och de kunde gå ute året runt iom att klimatet var varmt.

Det enda problem man kan ha haft var tillgången på dricksvatten. Här på låglandet intill sjön kan det ha varit svårt att få tag i sötvatten. Möjligen var det vattenbrist som gjorde att man flyttade upp boplatsen mot sluttningen av Laus backar. Här fanns det rikligt med vatten, ända fram till nutid har en naturligt flödande källa försett gården med vatten. När flytten skedde vet vi inget om, det kan ha skett redan före stenålderns slut. Men mest troligt först på bronsåldern för omkring 3.000 år sedan, då de andra gårdarna i grannlaget bör ha etablerats (Gauks, Sandkvie Snaudsarve och Botvide). För iom deras tillkomst, drogs dagens väg fram här mitt genom Gumbaldes ägor, med åkrarna främst vid den gamla boplatsen och sydväst om gårdsbebyggelsen, men också på andra sidan vägen och uppe på backarna.

Trots gårdens ålder och att man därmed borde ha varit först med att förse sig med mark, har gården inte varit större än grannarna Botvide och Snaudsarve, medan Sandkvie och Gauks varit mindre.

Först på 1500-talet dyker det första ägarnamnet upp: 1523 och 1570 Jacop Gumbalde, sannolikt inte samma person, utan kanske far och barnbarn. 1614 var ånyo en Jacob husbonde, som möjligen var ytterligare ett barnbarn två generationer efter 1570. Då fanns också två ”yngre män” på gården, Lauritz och Thomis, vilka kan ha varit söner till Jacob. 1634 stod Lauritz som gårdsägare och därefter Tomas 1648, det framstår som en odelad gård, men kanske hade bröderna delat den i två parter, se nedan.

Omkring 1650 kom Per Hansson, son till pastorn Hans Påvelsson i Alskog in på Gumbaldes ena part, kanske gifte han in sig dit. Det måste ha varit på Lauritz part, för på Tomas part hade dennes son Nils Tomsson blivit ny ägare. Så här står det då i jordenboken 1653: ”Gumbalde är ett halvt hemman om 6 markelej (=kvalitetsbeteckning. 6 markeley var ungefär genomsnittligt), haver åker till 20 tunnland, äng till 18 manslätt, humlegård till 50 stänger, 2 hagar till 4 hästar, skvaltkvarn i Gumbalde å, samt tarvelig skog (=så mycket som behövdes). Brukas av Nils Tomsson, som haver ärvt gården”. Innehavet av så pass mycket åker, äng och beteshagar var tämligen bra. Att äga en kvarn var ovanligt. Senare gick Mattsarve in som delägare. Grannarna Botvide och Snaudsarve hade också en kvarn ihop, se kapitlet om Kvarnar i Lau! Att bara Nils nämns och inte Per, kan bero på att Nils betalade in den för parterna gemensamma skatten.

Per Hansson dog tidigt, omkring 1668, och sonen Hans Persson fick bo hos sin farbror Nils Hansson på Utalskog som blev hans förmyndare. I början på 1670-talet fick Hans ut sin 1/4-del av Gumbalde, sedan köpte eller löste han in hela gården! Hans hustru hette Svenborg Jakobsdotter, f. 1621 d. 1707, och kom från fastlandet, ingen annan på Gotland hette Svenborg då, men därefter har omkring 10 kvinnor hetat Svenborg, alla ättlingar från Gumbalde!

Hans och Svenborg hade sönerna Jakob, Paul (Påvel) och Churt (Cordt) och döttrarna Svenborg, Bool och Brita. Svenborg gifte in sig på Gannor, Bool till Kärne i Burs och Brita kom till Hemse. 1681 hade sönerna Jakob och Paul Hansson med hustrur övertagit varsin part. Gumbalde betecknades då som ”tämligen behållen”, alltså i ganska gott skick. 1694 stod Jacob för gården, Paul med familj hade flyttat, för de köpte ena parten av Smiss 1695. Man kan undra varför de flyttade? Var bröderna/hustrurna osams? Var Smiss en bättre part än Gumbalde?

På Gumbalde fanns Jacobs hustru Barbra Jacobsdotter från Heffide i Burs och sönerna Nils f. 1691 och Jacob f. 1694, Peer f. 1699 och Jöran f. 1702, där fanns också Jakobs gamla mor Svenborg som var sjuklig. Båtsmännen Rassmus Lifrede och Jacob Reiker var inneboende, men om det betydde att de ingick i hushållet eller om de bara bodde på gårdens mark är inte känt.

1701 hade Gumbalde åkrar på följande platser: Nöigärde, Vardbjärgsakar, Hogselakar, Gatakar, Vidakar, Tallmungen, Ladakar, Bjärges Storakar, Backakar, Fugelgrund (vid stranden bortåt Närkån) och Nöiu (på När). Änge (slåttermark) hade man vid: Snäckgärde, Vardbjärgänge, Giftänge, Soidshagen, Tranänge (fd kyrkjord sydväst om kyrkan) och vid Folkedarve i Garde. Hage hade man i: Soidshagen, Storhagskog och Kvarnskog. Släke (tång till gödning) hade man utanför Nöigärde, Vardbjärge, Baitningen, Giftänge och Fugelgrund. Man hade humlegård till 40 stänger. Gården hade en skvaltkvarn med ringa fall som kunnat användas i 14 dagars tid, men som nu var öde. Om kvarnen verkligen var öde är inte troligt, det var vanligt att kvarnägarna brukade beskriva sina kvarnar som mer eller mindre oanvändbara för att få ner skatten.

1701 brukades fortfarande ena parten av Jacob Hansson och Barbra Jacobsdotter och den andra brukades av Churt Hansson, som övertagit brodern Pauls part. Churt var gift 1694 med änkan Maria Thomasdotter från Hemmor 1:2, ursprungligen från Mickels i Vall. Hon hade med sig barnen Göran f. 1689, Anders f. 1691 och Gertru f. 1693 i boet. De fick sedan barnen Svenborg f. 1697 (gift till Etelhem omkring 1718) och Hans f. 1702 tillsammans. 1701 kom Churt troligen på obestånd, för han tog värvning som båtsman, för dessa var skattebefriade. Hur läget var på gården vet vi inte, men 1702 lämnade båda familjerna Gumbalde och Lau, okänt vart de tog vägen. Svenborg bodde dock kvar till sin död 1707 och då blev hon begravd i kyrkan! 1702 kom Mikael Olofsson med hustru Maria Christoffersdotter f. 1679 d. 1713, och småbarn till Gumbalde och tog över båda parterna, okänt varifrån de kom och om de var släkt med den förra ägarsläkten. Olofssons fick flera barn. När Maria dog gifte Mikael om sig och fick tre döttrar till.

1720 sålde Mikael Olsson med familj Gumbalde, tydligen med god vinst, för 1721 köpte de halva storgården Nygårds samt Klints i Västerhejde för hela 400 daler. Köpare av Gumbalde var husbondesonen Daniel Hansson från Nore i Vamlingbo. Han kom från en av de mest förmögna gårdarna på Storsudret och hans blivande svärfar var storbonde på Fie 1:22. Daniel gifte sig detta år med Catarina Olofsdotter f. 1701 från nämnda Fie 1:22. De fick 5 barn, men ingen tog över, i alla fall inte direkt. Daniel Hansson dog omkring 1732 och Catarina gifte om sig 1733 med Lars Boman, vem var det? Han blev troligen aldrig ägare, utan Catarina med sin nye man och barn åkte troligen ut/sålde, för 1734 stod Lars Larsson som ny ägare, okänt var han kom ifrån. Han var gift med Catarina Jacobsdotter f. 1703 från Gervide i Sjonhem och de fick 4 barn.

1745 skattelades gården. ”Gumbalde , efter jordenboken ett halvt hemman skatte, med 6 markelej och 13 daler22 öre Silvermynt ränta, haver åkren både av hälften och 2/3-delar i utsäde räknat till 11 tunnor 22, 5/6-dels kappar samt hårdvallshö 15, 59/64-dels lass härav….Skog ringa till bränsle, 80 lass släke, mulbete medelmåttigt, fiske till husbehov och salu. Kvarnen knappt till husbehovsmäld. Humlegård till 40 stänger. Skatten blir sålunda: 18 daler 20 öre 14 penning. Gården efter nya metoden 5/8-dels mantal. Brukas av Lars Larsson, hustru, dotter Elsa, dräng Lars”.

Gumbalde hade brukats som en gård från 1702, men 1755 delades Gumbalde ånyo i två parter och då dök Daniel Hanssons och Catarina Olofsdotters dotter Mallena f. 1730 upp och fick den nya parten tillsammans med sin man Lars Mattsson, det blev Gumbalde 1:30 (1:10), se denna! Den ursprungliga parten fick Lars och Catarinas son Jacob f. 1738, men i praktiken tillträdde han med tanke på sin ringa ålder nog inte förrän på 1760-talet. Turerna här är svåra att förstå. Klart verkar det vara att den ursprungliga ägarfamiljen försvann ur bilden, okänt av vilken anledning och att två nya ägarfamiljer kommer in efter varandra. Det fanns kopplingar mellan dessa två nya familjer, som gjorde att en dotter från första familjen fick halva gården över 20 år efter det att den andra familjen övertagit den och att sonen i den andra familjen gifte sig med ett barnbarn i den första familjen.

Ursprungsparten av Gumbalde brukades av Jacob Larssons ättlingar från far till son i 3 generationer, se Gumbalde 1:6! Omkring 1845 köptes den av Lars Andersson Laudin från Snausarve 1:11 och hans hustru Christina Jonsdotter från Mattsarve. Deras efterkommande brukade parten i två generationer, från omkring år 1900 sambrukad med Goks i o m att man köpte in den gården och flyttade dit. Kvar på Gumbalde blev en syster och hennes man och de blev de sista som bodde där permanent. 1980 blev gårdsparten fritidsfastighet, ägd av släktingar fram till 1994 och därefter av en familj från Stockholm.

Gårdsparten Gumbalde 1:30 (1:10) byggdes upp av Mallena Danielsdotter och hennes man Lars Mattsson. Deras ättlingar brukade den i 5 generationer fram till 1915, då man sålde den och flyttade till Rotarve i Lye. Gumbalde köptes 1915 av Emil Östman från den lilla granngården Bjärges 1:16 och hans blivande fru Maria. Östmans innehade Gumbalde till 1921, då de sålde och flyttade till Ljugarn. Ny ägare blev Karl Nyström från Kräklingbo och hans fru Maria Karlsson från Kauparve 1:19. Deras son Albert tog över 1933, gift med Elsa Nilsson från När, vilka blev gårdspartens sista brukare. De sålde 1968 och flyttade till Visby. Markerna köptes av Goks, kvar blev bostadshuset med tomt, som bildade en ny fastighet, Gumbalde 1:30. Den köptes av familjen Edlund från Uppsala som fritidshus och efter deras död av Anne-Marie Björling från Stockholm.

Bägge Gumbaldeparternas marker brukas således av Goks idag och bostadshusen är fritidshus.

 

(Sidan uppdaterad: 2019-02-13)