Goks 1:8
(Vinjettbild Google maps)
Goks var den minsta gården i Lau som överlevde kriserna på 13-, 14- och 1500-talen, då pester, krigshandlingar, konjunkturfall och missväxter avlöste varandra. Trots sin då ringa storlek, kan Goks ha hyst ett av socknens fåtaliga medeltida stenhus. När dagens manbyggnad moderniserades 1969, fann man en stor källare under huset med breda nischer i väggarna, vilka tyder på medeltid. Källaren var så stor, att när man spettade ner husets båda skorstensstockar, fick massorna plats i källaren.
Av ett ev medeltida stenhus på Goks finns således inga synliga rester kvar, inte heller finns några skrivna uppgifter om något stenhus. Dagens resliga manbyggnad härstammar från 1800-talets första hälft och mitt, då gården sågs som en av socknens storgårdar. Det är inte otänkbart, att väggarna innehåller återanvänt material från det ev medeltida huset.
Goks bomärke
Goks ligger i vägskälet mellan Käldkväiar och Gumbaldekväiar i den del av socknen som heter Nårdargardar, den nordligaste bebyggelsegruppen i Lau. Käldkväiar var en genomfartsväg, från När via södra och östra Lau till Alskog och vidare norrut. Gumbaldekväiar kom från Laus centrala delar, där vägar ledde vidare till Garde och Lye. Norr om Goks gick förr vägen Sandkväiar ner till stranden och det då stora fiskeläget Snausarbod. Det här var således en central placering av en gård. När Goks kom till är höljt i historiens dunkel. Gårdsnamnet är från järnåldern, ursprungligen stavades det Gauks. Detta är ett mansnamn, Gauk = Gök, fågelnamn var omtyckta på järnålder-vikingtid. Vem denne Gauk en gång var som fick ge sitt namn till gården, vet vi tyvärr inte.
Den förste till namnet kände ägaren av Goks hette Hans. Han var husbonde på 1500-talets mitt, men var från Kauparve, sannolikt hade han gift sig med en dotter på Goks. I ett bevarat fastebrev från 1546 bekräftar Hans att han och brodern Peter att hela Kauparve hade överlåtits till äldste brodern Jakob, fast släktskapet står inte uttryckligen i brevet. Det var brukligt på den tiden att äldste brodern övertog gården odelad, övriga syskon fick söka sin försörjning genom att gifta in sig på andra gårdar, eller bo kvar hemma utan arvsrätt och arbeta där. Fastebrevet är beseglat av landsdomaren (ordf i Alltinget och Högsta Domstolen på ön) Peder Kirckebing (=Petter Körkbinge i Gothem), tingsdomaren Lauritz Mallessar(= Lauritz Maldesarve i Lau) samt lauboarna Bottill Hemor (=Båtel Hemmor) och Lauritz Andris (=Lauritz Anderse).
Två år tidigare, 1644, hade Hans varit i luven på slottsfogden Johannes von Dumstorp på Visborgs slott gällande en herrelös häst som Hans hade hittat. Slottsfogden hävdade att Hans skulle betala två tunnor tjära för hästen enligt dansk lag, Gotland var ju danskt på den tiden. Men Hans hävdade ett det var Gutalagen som gällde och enligt den var sockenmännen ägare till upphittade kreatur och hästar. Hur detta avlöpte vet vi tyvärr inte.
Näste ägare hette Jacob, säkerligen ett vanligt namn inom släkten.
Han verkar ha varit brukare en lång tid, för han är antecknad 1614, 1634 och 1648, om det nu inte var så, att Jacob efterträddes av en person med samma namn. Inget är känt om honom, mer än att han 1625 fick böta 6 daler för att ha ”rispat Påvel Hallgards i Alskog med ett ljuster i magen”! 1640 nämns endast en Hans på gården, men ovannämnde Jacob kan ju ha funnits där ändå i o m att namnet Jacob finns 1648. Vi vet inget om Hans, han syns inte mer. 1653 hade en son tagit över, för i jordeboken från detta år står det att Claes Jacobsson ärvt gården. Han hade ett fastebrev från den 26 januari 1612 som visade på släktens äganderätt, tyvärr finns inte fastebrevet kvar.
I jordeboken 1653 står det vidare: ”Gocks är ett fjärdedels hemman om 2 markelej, haver åker till 5 tunnland, äng till 7 manslätt, ingen starr eller ag, humlegård till 50 stänger, 1 hage till två hästar och tarvelig skog”. 2 markelej var väldigt lite, det gick knappast att leva på utan biinkomst. Men man var tydligen duktiga och klarade sig, vilket inte alla på större gårdar gjorde. 5 tunnland åker var det minsta någon av de överlevande gårdarna hade. 7 manslätt ängsmark för hö var också lite, någon starr att komplettera med hade man inte heller. En hage som två hästar kunde leva på var ändå någorlunda genomsnittligt och tarvelig skog, alltså så mycket som man behövde för vedbrand, gärdsel och virke, var bra för en så skogsfattig socken som Lau.
Men sammantaget var det här en liten gård och detta trots två marktillskott. Det ena fick man troligen fick strax efter 1580. Den lilla gården Lasseby, som låg strax nordost om Gannor, slogs då ihop med Gauks, sannolikt genom giftermål, man köpte knappast en gård så pass långt bort, särskilt inte i extremt fattiga tider som det var då.
Kartutdrag som visar Lassebys ägor
Det andra marktillskottet kom från den lilla granngården Sandkvie öster om Goks. Den hade förmodligen gått i konkurs, okänt när för det finns inga skriftliga källor, men före 1570-talet, dess marker delades mellan Goks, Gumbalde och Snausarve. Släktskapet med storgården Kauparve kan ha varit betydelsefull vid de fattiga tiderna under 1500-talets andra hälft, man kan ha fått hjälp därifrån för att klara sig.
Kartutdrag som visar Sandkvies ägor
1670 stod Claes ännu kvar som ägare, men 1673 hade Börge Christensson blivit ny ägare, kommen från Visby (?), för Börge är ett stadsnamn. Börge kan ha gift in sig med Claes änka eller med Claes dotter. 1681 står det antecknat att Goks var 1 part och att det fanns två gifta par på gården. Den äldre husbonden var Börge, den yngre husbonden hette Jacob. Vidare står det att Börge hade sönerna Hans och Christen. Vi ser här att släktens namn Jacob och Hans går igen. 1694 hade Christen Börgesson tagit över gården, han var gift och hade en son. Fadern Börge dog året efter och Jacob och Hans efter ytterligare ett par år.
1701 hade Goks följande åkrar: Vardbjärgsakar, Skarpakar, Gatakar, Ladakar, Stugakar, Sandkvieakar och Tallmungen. Nu ägde man inte hela de namngivna åkrarna, utan det vanliga var att gårdarna ägde en eller flera småbitar av åkrarna, s k tvärar. En stor åker kunde således ha ett flertal ägare. Vardbjärgsakrarna var ett stort åkersystem som låg nedåt stranden SO om Botvide där marken ligger lite högre, de lägre partierna i dalen innanför bestod av ängesmark med samma namn. Här ägde Goks således en bit. Skarpakar var också en ganska stor åker som tillhört f d Sandkviegården och låg mot Snausarves östra part, här hade man en bit. Gatakar är åkern i kilen mellan Gumbaldekväiar och Käldkväiar, där hade man ytterligare en åkerbit. Ladakar och Stugakar var små åkrar som låg bakom ladugården resp bakom manbyggnaden och som man var ensam ägare till. Av Sandkvieakar ägde man en bit liksom, en plätt av det enorma åkersystemet Tallmungen, som ligger norr, väster och sydväst om Gumbalde.
Vidare hade Goks 1701 änge vid Vardbjärg, vid Högården vid Folkedarve i Garde och vid Mickelänge nere i dalen väster om Hallbjäns/Mattsarve, men man ägde märkligt nog ingen ängesmark hemmavid, vilket det annars fanns gott om mellan gården och stranden. Beteshage hade man vid Baitningen, vilket förmodligen var en bit av den skogsdunge som ligger t v vid dagens väg ner till stranden. Dessutom hade man bete i Skogen, vilket troligen var området norr om Gumbalde å mellan landsvägen och röset Digurroir. Goks brukades av Christen Börgesson och hans fru Margareta Rassmidotter från Hallbjäns 5:1 (1:9), det gjorde de fortfarande 1719.
Vid den nya skatteläggningen 1745 var Goks fortfarande ett fjärdedels hemman om 2 markelej, som hittills betalat 6 daler och 6 öre i skatt. Man hade utsäde till 3 tunnor och 3 och 1/3-dels kappar och med det sådde man årligen 5/6-delar av åkerinnehavet, det var glest, 1/6-del av gårdens åker låg i träda. Av hö fick man i genomsnitt 5 och 5/32-dels lass och starr fick man 1 och 7/32-dels lass, ett lass var ungefär 7 m3. På den årliga hömängden kunde man föda kanske 2 hästar, 3 kor, något ungdjur och några lamm. Mulbete nämns bara, antagligen räckte det. Man hade 40 stänger humle, det var mer än behovet, men överskottet tog staten. 25 lass släke fick man i genomsnitt, det var ganska bra. Tillräckligt med skog hade man. Fiskade gjorde man vid Nabbu, med det avsåg man troligen dels det viktiga strömmingsfisket, dels fiske för avsalu. Enklare vardagsfiske bedrevs säkerligen vid Snausarbod. Myndigheterna omvärderade gården till 1/8-dels mantal och satte ner skatten till 1 daler och 2 öre. Detta medförde att man hela tiden har klarat att sig skattemässigt.
1745 brukades Goks av Börje Christensson och hans fru Mallena Larsdotter från Västerby i Ardre. De hade 4 barn, varav yngste sonen Lars Börjesson blev näste ägare omkring 1760. Han hade gift sig 1755 med Catarina Larsdotter från Botels 1:16 (1:3) och de fick 6 barn. Catarina dog och Lars gifte om sig 1778 med änkan Maria Andersdotter från Ljugarn men född i Lye. Hon hade varit gift med amiralitetsstyrmannen Johan Bandelin på Ljugarn, som hade dött 1772. Från det äktenskapet hade Maria med sig dottern Elsa Christina Johansdotter till Goks. Men Maria dog också och 1794 gifte den då 61-årige Lars om sig för tredje gången, nu med den blott 31 åriga Catarina (Cajsa) Andersdotter från Kauparve 17/64 mantal. Cajsa var säkert ett kontroversiellt parti, för hon ”hade mördat barn, slitit ris och varit på spinnhuset”(=fängelset), vilket gjorde att en yngre gårdsägare nog inte ville bilda familj med henne. Uppenbarligen blev Cajsa för mycket för Lars, för han dog året därpå. Cajsa gifte då om sig med den 69-årige fd klockaren Pehr Pehrsson och flyttade in i hans stuga uppe vid kyrkan.
Olivia ”Liva” Jonasson (f. Vedin), (1857-1940), snor ihop stickgarn. Foto: Masse Klintberg 1916.
Lars Börjessons son Lars Larsson från första äktenskapet blev näste ägare av Goks, gift 1785 med Anna Larsdotter från Hallbjäns 5:1 (1:9). De fick hela 7 barn och av dessa blev det äldste sonen, som också hette Lars Larsson, som tog över. Han var gift två gånger och även denna gång blev det en äldste son Lars Larsson som förde gården vidare. Han var uppenbarligen energisk och framgångsrik och köpte in Snausarve 1:10, vilken han gav till sin dotter. Lars Larsson var också han gift två gånger och hans dotter Laurentina i andra äktenskapet övertog gården tillsammans med sin man Anders Andersson från Visby. De kom dock aldrig att bruka Goks, för de sålde gården nästan genast till Lars Jonasson och hans fru Olivia Kristina Viddin från Gumbalde 1:6. Därmed försvann den släkt från gården som brukat Goks i minst 300 år, men släkten fortsatte på Snausarve 1:10. Jonassons bodde kvar på Gumbalde till 1908, då hade de uppfört en helt ny ladugård på Goks och strax efter en ny stor flygelbyggnad.
1913 tog sonen Jonas Larsson och hans fru Nelly Hansson från Snausarve 1:11 över Goks. De fick tre döttrar, varav mellandottern Gunhild blev näste ägare. Hon gifte sig 1942 med Henry Nyroth från Hejdeby/Dalhem och de fick dottern Ulla samma år. De köpte Goks 1946 av Gunhilds föräldrar. 1950 bestod gården av 12 ha åker, 4 ha änges-och betesmark, 18 ha skog, samt tomt och trädgård. Jordarterna var sandjord, myrjord och lerblandad grusjord, hela arealen var dränerad. I medeltal höll man 3 hästar, 5 kor, 5 ungdjur, 4 grisar och 75 höns samt ett par gäss. Taxeringsvärdet var 9.200 kr. Gården hade elektrifierats året innan. Hushållet bestod förutom av Gunhild och Henry, även av Gunhilds föräldrar Jonas och Nelly, dottern Ulla, samt Gunhilds äldre ogifta syster Inez, som var sömmerska.
Här ser vi manbyggnaden med tegeltak och slät gavel. Fönstren i två kulörer har foder. Den gamla 1700-talsdörren med överljus sitter ännu kvar. Flygeln är under rivning, en bodlänga, vars orgelbundna takfall avtecknar sig på gaveln, är redan borta. Här byggde man strax efter den stora flygel som finns än idag Foto: Masse Klintberg 1910.
Gunhild och Henry moderniserade manbyggnaden genomgripande 1968. Det är en tvåvånings parstuga troligen byggd i två etapper på 1800-talets början och mitt. Den ligger lite snett i förhållande till ladugården, vilket innebär att man tagit hänsyn till något viktigt vid dess uppförande, kanske ett medeltida hus, på vars källare huset kan vara byggt. Gunhild och Henry utvecklade gården till ett modernt jordbruk. Dottern Ulla gifte sig 1963 med byggnadshantverkaren Berndt Kolmodin från Hägsarve i Buttle och bosatte sig i Roma. Sedan föräldrarna 1970 köpt in merparten av marken från Gumbalde 1:10, byggde Ulla och Berndt ett fritidshus snett över vägen i fd Gumbaldes beteshage, vilket de utökade 1976 för permanentboende. Boplatsen styckades senare av och bildade fastigheten Goks 1:5.
1982 tog Ulla och Berndt över jordbruket och då flyttade Gunhild och Henry samt Inez in på Goks 1:5. 1989 köpte Ulla och Berndt in Ullas mormors gård Snausarve 1:11, vilken de arrenderat under flera år. Markerna slogs ihop med Goks, medan gårdsbyggnaderna stycksdes av till en egen fastighet. Den köptes 1994 av dottern Helena och hennes sambo Kent Jakobsson, se Snausarve 1:11. Flygelbyggnaden på Goks reddes in till en permanentbostad om 2 rum och kök 1982, i vilken sonen Tommy flyttade in 1983 med sin dåvarande sambo Suzanne Barett. De fick barnen Christoffer och Annika. Alla jobbade på gården, även Henry så länge han orkade, men Suzanne jobbade utanför gården och utbildade sig även till husdjurstekniker.
1995 separerade Tommy och Suzanne och hon flyttade med barnen till Björke. 2003 gifte Tommy om sig med Ninni Ericsson från Molkom i Värmland, de fick sonen Kim Kolmodin 1997. Ninni hade med sig sin son Mikael f. 1992 i boet, när han blev vuxen flyttade han till Hemse. Efter Henrys död 2003 flyttade Gunhild till lägenheterna uppe vid fd skolan och då flyttade Ulla och Berndt tillbaka till Goks 1:5. Tommy och Ninni flyttade in i manbyggnaden 1997 och tog över gården 2001. Sedan 2016 arrenderar man åkermarken till Snausarve 1:26, se Snausarve 1:10. Man har inriktning på mjölkproduktion med ungdjurs- och lammuppfödning. Ninni är ordf i Lau LRF och sitter med i dess regionstyrelse.
Nårdargardar har bestått av 7 gårdsparter som varit så stora att en familj kunnat leva på dem, samt 3 mindre ställen, på vilka man behövt en kompletterande verksamhet till försörjningen. 2018 brukar Goks alla dessa utom Botvides södra part, som alltjämt är en självständig gårdspart.
Bilden visar uthusen på Goks vid 1800-talets slut. I mitten ser vi ladugården i bulteknik under agtak med fähus i den högra halvan och lada till vänster. Intill står tröskhuset under faltak, vandringshjulet sitter ännu kvar. Luckan till loftet visar att det användes till höförvaring. Längst t v skymtar en bod av något slag. T h står en tämligen ny ladugårdsdel i resvirke under spåntak. Goks hade en nedgångsperiod på slutet av 1800-talet, vilket syns på denna bild, främst tröskhuset, och på den tidigare bilden med flygelbyggnaden. Genom nya ägare år 1900, kom gården på fötter och man byggde en ny ladugård och en ny flygel. Foto: Almgren 1899.
Ägarlängd
1644: Hans Gox
1546: Hans Gox
1614: Jacob Gox
1634: Jacop
1640: Hans
1648: Jacop Gockz
1653: Claes Jacobsson
1670: Börge Christensson f. 1633
1681: Börge Christensson f. 1633 d. 1695, gift med ? Claesdotter? Barn: Jacob ???f. 1656 d. 1696, Christen f. 1659, hemmagift , Hans f. 1672 d. 1698 ogift.
1694: Christen Börgesson, f. 1659 d. 1739, gift 1693 med Margareta Rassmidotter f. 1670 från Hallbjäns 5:1 (1:9). Barn: Anna f. 1694, gift till Nygårds i Garde med Tomas Jacobsson, Börje f. 1698 hemmagift.
1701: Christen Börgesson, f. 1659 d. 1739
1719: Christen Börgesson, se ovan
1745: Börje Christensson f. 1698 d. 1765, gift 1723 med Mallena Larsdotter f. 1695 från Västerby i Ardre. Barn: Christen f. 1724, lots på Ljugarn, Anna f. 1725, gift 1755 med salpetersjudaren senare båtsmannen Pehr Pehrsson, Margareta f. 1729, Lars f. 1733 hemmagift.
Omkring 1760: Lars Börjesson f. 1733 d. 1795 gift 1:a gången 1755 med Catarina Larsdotter f. 1732 från Botels 1:16 (1:3). Barn: Mallena f. 1756, Lars f. 1759 hemmagift, Brita f. 1761, Catarina f. 1764, gift med Lars Larsson Lassor i Alskog, Margareta f. 1767, gift 1791 med Hans Andersson på Mattsarve 1:33, Johannes f. 1770.
1778: Lars Börjesson f. 1733 d. 1795 gift 2:a gången 1778 med Maria Andersdotter f. 1728 i Lye men gift på Ljugarn. Marias barn: Elsa Christina Johansdotter, gift till När.
1794: Lars Börjesson f. 1733, d. 1795 gift 3:e gången med Catarina (Cajsa) Andersdotter f. 1763 från Kauparve 17/64 mantal.
Systrarna Gunhild Larsson g. Nyroth, 1917-2015, Kerstin Larsson g. Engdahl 1922-2016, Inez Larsson 1916-1995.
1796: Lars Larsson f. 1759 d. 1832, gift 1785 med Anna Larsdotter f. 1762 d. 1834, från Hallbjäns 5:1 (1:9). Barn: Lars f. 1786 hemmagift, Catarina f.1789, gift 1813 med Hans Hansson på Sunnkörke 1:12 (1:5), Olof f. 1792, gift till Burs, Anna Brita, f. 1795, gift till Norrlanda, Christian f. 1798, gift med Anna Andersdotter vid Maldes på När, Christina f. 1800, gift 1823 med Lars Jönsson på Botels 1:5, Jakob f. 1804, gift med Maria Jakobsdotter vid Autsarve i Garde.
Omkring 1823: Lars Larsson f. 1786 d. 1872, gift 1:a gången 1819 med Catarina Nilsdotter f. 1791 d. 1823 från Fie 1:14. Barn: Lars f. 1820 hemmagift, Anna Greta f. 1823, gift med Olof Nilsson Gumbalde i Stånga. Lars Larsson var husbonde på Fie till hustruns död 1823. Lars Larsson f. 1786 d. 1872, gift 2:a gången 1825 med Stina Dorotea Nilsdotter f. 1789 d.? från Hallbjärs på När. Barn: ?
Omkring 1842: Lars Larsson f. 1820 d. 1898, gift 1:a gången 1842 med Maria Helena Nilsdotter f. 1817 d. 1874 från Gumbalde i Stånga. Barn: Lars Niklas f. 1843, Catarina Christina f. 1849, gift 1866 med Lars Hansson Lauström från Sunnkörke 1:12 (1:5), de tog över Snausarve 1:10 och flyttade dit.
Omkring 1874: Lars Larsson f. 1820 d. 1898 gift 2:a gången 1874 med Anna Gertrud Salmberg f. 1832 d. 1914 från okänd gård i Stånga. Gemensamt barn: Anna Laurentina f. 1876 hemmagift. Anna Gertruds barn: Adolf Gabriel Svante f. 1860.
Omkring 1899: Anna Laurentina (Laura) Larsdotter f. 1876 d. 1944, gift 1:a gången 1895 på När, men skild. Gift 2:a gången 1898 med Anders Andersson från Visby.
1900: Lars Jonasson f. 1855. d.1913. gift 1883 med Olivia Kristina Viddin f. 1857 d. 1940 från När. Barn: Kristina Elvira f. 1884, gift 1913 med Adolf Johansson från Bönde 1:8, Tekla Olinda f. 1891, gift med Artur Karlsson på Smiss 1:12 (1:2), Lars Jonas f. 1893 hemmagift.
1913: Lars Jonas Larsson f. 1893 d. 1962, gift 1916 med Nelly Helena Hansson f. 1888 d. 1966 från Snausarve 1:11. Barn: Inez Helena Ottilia f. 1916, d. 1995 ogift, Gunhild Jenny Sofia f. 1917 d. 2015, hemmagift, Kerstin Anna Margareta f. 1922 d. 2016, gift med Allan Engdahl från Burs, bosatta på Slite.
1946: Gunhild Jenny Sofia Larsson f. 1917, d. 2015, gift 1942 med Henry Erik Anton Nyroth f. 1920 d. 2003, från Bolarve i Hejdeby/Siggur i Dalhem. Barn: Ulla Anna Kristina f. 1942.
1982: Ulla Anna Kristina Nyroth f. 1942, gift 1963 med Berndt Kolmodin f. 1939 från Hägsarve i Buttle. Barn: Tommy f. 1963 hemmagift, Helena f. 1968, sambo med Kent Jakobsson från När, senare sambo med Björn ? och boende i Göteborg.
2001: Tommy Kolmodin f. 1963, sambo 1983 med Suzanne Elisabeth Barett f. 1963, separerade 1995. Barn: Christoffer f. 1986, Annika f. 1989. Gift 2003 med Ninni Jessica Viola Concordia Ericsson f. 1975 från Molkom i Värmland. Barn: Kim f. 1997. Ninnis son Mikael f. 1992 boende på Hemse.
(Sidan uppdaterad: 2019-01-30)