I Bandeläins Täppu cirka 1,5 kilometer norr om kyrkan ligger två skeppssättningar och en rund stensättning, även den en grav. De ligger på den nedersta delen av Litorinavallen, den gräns som markerar Litorinahavets högsta nivå cirka 4500 f Kr.
Den nordligaste av skeppssättningarna undersöktes arkeologiskt redan 1928. Då hittade man en liten femsidig stenkista med både lock och golv innehållande en lerkruka med de brända benen efter en människa. Dessutom fanns en pilspets, en pincett och en rakkniv av brons.
1990 grävde man ut den södra skeppssättningen som avslutning på en kurs i arkeologi som förste antikvarie Malin Lindquist på Länsmuseet höll för Lau Hembygdscirkel. Även i denna grav fanns, placerad i en kista av kalkstensflis, ett större krossat lerkärl fyllt med brända människoben tillsammans med gravgåvorna pincett, rakkniv och en mindre kniv av brons. Föremålen daterar gravarna till 900 f Kr. Gravgåvorna talar om att det är mansgravar. Den runda graven var plundrad och den innehöll bara lite spridda brända ben.
Cirka 100 meter åt sydväst står en bautasten, men det är oklart när och varför den restes.
Tack vare Lau Hembygdscirkels insatser har Bandeläins Täppu restaurerats, varvid de tidigare fallna stenblocken rests och gravarna återfått sina ursprungliga former. Området, som tidigare var helt igenväxt, har röjts och underhålls nu av Lau Hembygdsförening.
Gotlänningarna har av naturliga skäl varit ett sjöfarande folk. Båten var betydelsefull för såväl insjö- som havsfärder, för både fredliga frakter som krigiska företag. Det är också på Gotland som man under yngre bronsåldern (cirka 1400-400 f Kr) började anlägga gravar i form av stora stenskepp. Det finns cirka 350 sådana stenskepp eller skeppssättningar på Gotland. Den speciella gravformen kan antas betyda att människorna trodde på ett liv bortom döden och havshorisonten. Den döde brändes på bål. Benen krossades, tvättades och lades sedan ner i särskilda lerkärl, ibland formade som hyddor eller hus. Man la också ner några små gravgåvor av brons, till exempel en rakkniv eller pincett. Urnan placerades i en kista av flata stenar i eller invid skeppssättningen.
Skeppssättningar bestod av tätt ställda gråstensblock eller kalkstenar. De ligger ofta flera tillsammans, i bland till och med sammanbyggda, i nord-sydlig riktning i anslutning till den dåtida kusten. Skeppens längd varierar mellan 6 och 46 meter. Andra skeppssättningar finns vid Gnisvärd i Tofta och Rannarve i Klinte, liksom det närbelägna Gålrum i Alskog.
1992 restaurerade den sydligaste av de tre fornlämningarna vid Bandeläins Täppu på initiativ av Lau hembygdscirkel (en studiecirkel ledd av Ove Silvén). Arbetet genomfördes under ledning av arkeologen Malin Lindquist och Roland Sandsten dokumenterade arbetet med videokamera och berättarröst. Det kan väl ses som ett ’arkeologiskt fynd’ när videokassetten 2016 dök upp i Hembygdsföreningens arkiv. 24 års lagring av kassetten har tyvärr påverkat kvaliteten men innehållet och Rolands fina dokumentation finns kvar!
(Sidan uppdaterad: 2021-08-11)