Man frestas gärna tro att gårdsnamnet kommer från personnamnet Andreas. Men det är inte så säkert. 1546 skrevs namnet Andris, 1570 Andrisarve. Om Andris är det rätta, skulle namnet betyda ”den andra gården”. Namn med –arve är en traditionsdominant, så det är inte så konstigt att man la till det, gården har ju onekligen gått i arv. Men från 1600-talets mitt har gården benämnts Anderse.

Anderse bomärke

Om vi går tillbaka till Andris´ betydelse som den andra gården, vilken var då den första? Och skulle i så fall den första gården ligga så nära, att det kan vara rimligt att kalla Anderse för den andra gården? Jo, förr låg gården Gammelgards helt nära Anderse, på norra sidan kviorna ungefär 100 m norrut. På 1701 års karta är en rektangel inritad mitt i åkern där med beteckningen ”oduglig”, det är troligen Gammelgards gårdstomt. Det gårdsnamnet antyder att den gården var före Anderse, men inte allra först i Lausbyn, det var troligen Hemmor. Jämför Andris med orden ”astus”, ”astäuars”, som betyder den andre stugan/gården och jämför med gårdsnamnen Vestris och Austris. Troligen är Andris gårdens ursprungliga namn.

Man kan undra om Andris som gård är en avknoppning från Gammelgårds? Alltså att inbyggarna på Gammelgards och övriga gårdar i Lausbyn kallade den nya gården för ”den andre”? På samma vis kan de som bodde på Andris ha kallat sin granne för ”den gamle”. Men det som talar emot att Anderse är utbrutet ur Gammelgards är att nya parter heter ”Lilla” följt av gårdsnamnet om partsklyvningen är riktigt gammal och de senaste århundradenas partskluvna gårdar heter alla bara ursprungsnamnet.

Anderse var en av de minsta gårdarna i Lau som överlevde de hårda tiderna efter digerdöden 1350 och fram på 1600-talet. I 1653 års jordebok står det: ”Anderse är ett halvt hemman om 4½ markelej, haver åker till 8 tunnland, äng till 10 manslätt och ringa skog”. 4½ markelej är lite, så det är uppenbart varför Anderse klassades som ett halvt hemman. Märkligt nog så har de tre minsta gårdarna Lau som överlevde fram till vår tid vuxit och blivit Laus största! Anderse hade små ägor och så lite skog, att man troligen hade problem med att få tag i såväl gärdsel som vedbrand. Det var knapert, vilket ett tingsbevis 1649 på frihet från skatt i 4 år utvisar. Skattefriheten för att komma på fötter lyckades inte, utan gården såldes 1654. En ny släkt kom in, men verkar ha blivit kortvarig, liksom nästa ägare. 1681 fanns troligen ännu en ny släkt på gården. Anderse beskrevs som ”ingen synnerlig gård”, dvs den var dålig. Men ägarna stretade på och brukade gården till 1698, då man genom flera dödsfall gav upp och gården lämnades öde.

Från 1701 till 1727 hade Anderse flera brukare som bodde på gården och arrenderade den av Kronan, varefter Smiss arrenderade gården i två år till 1729. Vid förste arrendatorns tillträde 1701 beskrevs Anderse så här: Man hade åker vid Nöisleitu, Bjärgakar, Gatakar och Nöiu på När. Änge hade man vid Haimänge och Storänge. Hage och skog hade man vid Laus myr, Haimskogen och vid Bönde. Man hade ingen myr och inget fiske i myren. Släktäkt hade man vid Nöisleitu och vid Nöiu på När. Man hade humlegård till 40 stänger.

Anderse ägor 1701

Åkrarna låg dels vid stranden, det var Nöisleitu som låg ihop med Botels åkrar och det var åkrar vid stranden på Nöiu, dels vid Bjärges, den åkern låg norr om Bjärges norra part, dels var det Gatakar snett över vägen hemma, det var sannolikt Gammelgards forna hemåkrar med dess gårdstomt. Härav kan man dra slutsatsen att Anderse ursprungligen inte haft några åkrar hemmavid, utan likt övriga gårdar i Lausböin hade man dessa huvudsakligen i Uppsoknar och vid stranden. Haimänge och Storänge låg sydväst om gården. Nedanför dessa mot myren låg en beteshage. Haimskogen i väster var ett avlångt skifte och skogen vid Bönde var ett ganska stort område nordväst om ån och väster om landsvägen. Lite märkligt är att man inte hade någon del i myren och inget fiske däri trots att gården ligger helt nära myren! Humlegården måste ha funnits redan 1653, men man har tydligen missat den vid skatteläggningen. Då skrev man också att Anderse hade ringa skog, men man hade två skapliga skogsskiften, så helt uselt var det ändå inte.

Vid den nya skattläggningen 1745 var Anderse fortfarande ett kronohemman på 4½ markelej och man hade dittills betalat 12 daler och 4 öre silvermynt i skatt. Hälften av åkerarealen såddes årligen med 3 tunnor och 12 ¼-dels kappar, man sådde alltså lite glest. Man fick 5 21/32-dels lass hårdvallshö, det blev knappt ½ lass per manslätt, vilket var en låg avkastning. Skogen till vedbrand och gärdsel ansågs som medelmåttig, vilket var bättre än 1653. Fiske hade man till både husbehov och till försäljning, det måste ha varit från Nabbu man fiskade, man hade ju inga delar i Lausmyr. Humlegården hade minskat till 30 stänger. Anderse sattes ner till ¼-dels hemman och skatten sänktes med hälften till 6 daler, 4 öre och 22 penningar. Skattesänkningen skulle visa sig bli lyckad för gården!

1729 hade en ny arrendator kommit till Anderse, okänt varifrån han kom, och han och hans familj blev bofasta på gården. De löste in Anderse 1759 och genom skattesynsprotokollet får man en mycket bra inblick i hur det såg ut på gården vid denna tidpunkt. De som å Kronans vägnar besiktade fastigheten var ”kronolänsmannen välaktad Isach Printz samt nämndemännen beskedlige Hans Bogs och Olof Hässelby”. Så här beskrevs Anderse:

En manbyggning av hornstock och brädtak, 21½ aln. lång, och 7 dito bred, bestående av en daglig- och en gäststuga med förstuga emellan och loft över allt, varandes i dagliga stugan 2ne fack fönster, spis med bakugn av mursten, dörr med gångjärn och klink. I gäststugan 2ne fack fönster, spis av Burgsvikssten och dörr med gångjärn och klink. I förstugan inbyggd trappa till loftet, samt dörr med träfälla före. Hela byggningen är till alla delar i gott stånd och behållen.

En gammal stuga av hornstock med tillbyggt loft av knut, merendels förfallen, brukas nu till slöjderum.

En lada med ett sädesbås, och ett kohus med hönd, tillsammans i en sträcka av hornstock och agtak, 28 aln. i längden, och 9 dito i bredden, allt med innanrede och tillhörigheter i gott stånd. Ett lammhus av hornstock med agtak, 9 aln. långt, och 7 dito brett, behållet. Ett stall med hönd av hornstock och agtak, 9 aln. långt, och 7 dito brett, nytt och i gott stånd, emellan detta stall och lammhus, ett litet foderrum av hornstock och agtak, behållet. Ett gethus av hornstock och agtak, gammalt.

Åker: Nyen 3½ tunnland ör, Bjergesåker 1 3/4 tunnland glisen ör, Smitsåker 1 tunnland svartmylla och sand, Nyslätten ½ tunnland svartmylla och sand, Gåtåker, är till åker oduglig, brukas till betesmark, Skogåker ¼ tunnland sand. Summa: 7 tunnland åker.

Äng: Hemänget, 8 manslätt hårdvall, giver årligen 7 små lass, Gatåker, 2 tunnland hårdvall. Kan giva 1½ små lass, Högården vid Nyen, 1 manslätt hårdvall, kastar av sig 1 små lass. Summa: 9½ små lass.

Släke: Nyen, till 20 lass årligen, i Nattviker, dito 20 lass årligen.

Hagar: Myrhagen, beväxt med små gurtall och ene, kan föda en häst och håller vatten. Skoghagen, även beväxt med gurtall och ene, endast att stänga kor uti på nätterna, vilka annars gå på utskogen.

Skog: ett stycke emot Husarve, Koparve och Bönde, bestående av små gurtall, knappt till nödig bränsle.

Gärdesgårdarne kring alla ägor i gått stånd. Brunn i gården som ej tryter vatten. Till staden Visby 4½ mil, till kyrkan 1/8-dels mil.

Detta hemman räntar årligen efter jordeboken 8 daler 22 öre silvermynt…och värderas till tjugo riksdaler specie…

C. G. Calmén

På Anderse fanns 1759 således ett bulhus under faltak innehållande det heliga måttet 3×7 alnar + ½ aln långt (=13 m) och 7 aln brett (=4.2m). På ena sidan om farstun låg dagligstugan (=kök, vardagsrum och sovrum i ett och samma rum) som hade spis med bakugn och på andra sidan låg gäststugan (=salen) som hade öppen spis med huggen sandstensomfattning från Burgsvik. Båda rummen hade vardera två fönster, sannolikt satt det ena på gaveln och det andra på framsidan nära husets främre hörn. Båda hade dörrar på gångjärn med klinklås. Om farstun står det bara att den hade en inbyggd trappa till loftet med dörr på gångjärn med träfälla, vilket nog betyder att dörren stängdes med närvel. Det står ingenting om ytterdörren, en sådan måste ha funnits, ytterdörren brukade förutom gångjärn ha lås. Inte heller står det något om en kammare bakom farstun. Om en sådan hade funnits, hade den säkert nämnts. Härav kan vi dra slutsatsen att huset var en s k ofullständig parstuga, alltså ett hus med två rum som hade gemensam skorsten mitt i huset, och som gick upp genom faltaket precis bakom nockåsen. Vardagsstugans bakugn fyllde troligen merparten av utrymmet bakom skorstensmassivet. Detta hus var säkert uppfört efter 1729. Manbyggnader av denna typ var vanliga vid 1700-talets mitt.

Tyvärr står det väldigt litet om hur det gamla huset såg ut, men upplysningarna ger ändå viktig vägledning. Huset ersattes av ett nytt på 1720-talet, hur gammalt kan det gamla då ha varit? Hus före 1700-talet användes ganska länge, 2-400 år. Vi får också en mycket viktig upplysning: det var ett bulhus som byggts på med ett loft i knuttimring. Det ursprungliga huset hade således inget loft! Då är vi nere på medeltiden. På den tiden hade bostadshusen ingång mitt på gaveln. Innanför fanns en farstu över hela husets bredd, i vilken bakugnen från den bakomliggande dagligstugan gick in på ena sidan. Efter medeltiden skulle husen ha loft och för att få volym på loftet, byggde man på huset med några knuttimrade stockvarv. Ett sådant hus står på Bungemuseets 1600-talsgård (Lundarhagestugan). Den gamla stugan på Anderse kan ha varit ett sådant hus.

Vidare hade man en sammanbyggd lada och kohus i bul med agtak. Troligen låg ladans sädesbås (=utrymmet där man la in alla sädeskärvar) på ena gaveln och ladgolvet för tröskning med slaga i mitten, därefter kohusets hönd (=hörum) och sedan själva kohuset. Byggnaden var ganska lång, nästan 17 m med en bredd på 5,4 m. Byggnaden var i gott stånd, vilket nog betyder att den var uppförd efter 1729.

Lammhuset på 5,4 x 4, 2 m i bul under agtak var behållet, således gammalt, men helt. Stallet var nytt och av samma storlek som lammhuset och innehöll dessutom ett hörum, det borde ha varit ganska trångt. Mellan lammhuset och stallet fanns ett foderrum, oklart om det var samma sak som ytterligare en hönd-hörum? Dessutom fanns ett gammalt gethus i bul med agtak. Kanske var alla dessa 4 byggnader sammanbyggda till en sträcka, för de står uppräknade tillsammans, medan de andra byggnaderna står uppskrivna var och en för sig.

En viktig byggnad fattas! Det är brygghuset. En gård utan brygghus framstår som en omöjlighet. Hur kunde man missa en sån vid besiktningen? Vissa gårdsparter hade ett brygghus tillsammans, se tex Hallsarve, men här fanns bara en part.

Man hade endast 7 tunnland åker, det var lite. Dessutom låg nästan alla åkrar långt borta, det var bara Gatakarn som låg hemma och den använde man inte till åker, sa man. I verkligheten var det nog så, att den odugliga delen av Gatakarn var ovannämnde Gammelgards fd gårdstomt, som användes till änge/bete och resten var åker. Sandmarkerna här nere var knappast odugliga till åker. Skogakar var en liten uppodlad plätt vid skogen en liten bit väster om gården. Var Smitsakarn låg är inte känt, men man vill gärna tro att den låg i närheten av Smiss, hur man nu kommit över den?

Ängesmarken hade man som 100 år tidigare alldeles söder om gården, i nämnda Gatakarn och ett litet stycke Nöiu på När. Hagarna var samma som förut och skog hade man norr om Husarve. Att den skogen var så usel att den knappt ens räckte till bränsle är inte troligt. Om uppgiften stämmer, måste man ha huggit ut skogen väldigt hårt. Det som möjligen kan innebära att uppgiften är riktig, är att det gick åt väldiga mängder med ungskog till trolor-gärdsel till gårdarnas tunar och det innebar att skogen inte hann växa upp i tillräcklig omfattning. Tunarna var också i gott skick, så onekligen hade man tagit ut trolvirke ur skogen 40 lass släke till 7 tunnland åker får anses som ovanligt bra! Och man hade en brunn som höll vatten, det hade inte alla!

Efter det att Anderse åter blivit en skattegård, klarade man sig bra under lång tid och gården gick från far till son i flera generationer. Mellan ungefär 1835 till 1845 var Anderse delat i två parter, men då ena husbonden drunknade, återgick Anderse till att vara en part. Men 1888 gick man i konkurs. Genom köp av gäldenärerna kom en ny släkt in på gården. De bodde här i två generationer. Men redan efter en generation delades Anderse mellan 3 syskon och den kvarvarande biten blev för liten när den nya tiden bröt in på 1950-talet. Markerna styckades av och manbyggnaden och brygghuset med tomt kom att utgöra en ny fastighet. Det blev Anderse Sommargård, se vidare historiken för Anderse 1:13!

 

(Sidan uppdaterad: 2020-09-02)