Lau kyrka

Under stenåldern och en bit in på bronsåldern var Lau en ö, ett c:a 4 km brett sund skilde Lau från ”fastlandet”. Med tanke på det kan man förstå att ”Lau” betyder öppna strandmarker. De första lauborna bodde innanför Lau-öns båda uddar. Under bronsåldern sjönk vattnet och en landtunga över till ”fastlandet” bildades, det som nu är Lausbyn och vägen till Garde. De här belägna lättbrukade sandjordarna gav upphov till ett omfattande åkerbruk, varför befolkningen ökade. Någon gång då, för 3.500 år sedan, bör behovet av en för bygden gemensam samlingsplats för politiska och religiösa förrättningar ha uppkommit.

Den plats som valdes bör ha varit den som Lau kyrka står på idag, ungefär mitt i socknen. Alla hade nästan lika långt från bygdens alla delar. Under järnåldern hette platsen Stavgard, ett rätt vanligt namn på den tidens samlingsplatser. Om det fanns byggnader på Stavgard är okänt, några arkeologiska utgrävningar som eventuellt skulle kunna visa på förkristen verksamhet har inte gjorts.

Den första kristna kyrkan uppfördes sannolikt i trä. Av denna finns inga spår, men dopfunten i dagens kyrka har troligen tillhört denna kyrka. På 1220-talet byggdes en ny kyrka i sten av betydande storlek. Den upp-fördes i romansk rundbågig stil och bestod av långhus med 4 pelare, kor med två korsarmar och absid, alltså ett halvrunt utbygge bak på koret där altaret placerades. Ett stort torn i väster skulle ingå i byggnaden, men det kom aldrig till utförande. Långhuset finns kvar intakt än idag.


Kyrkans nästa byggnadsetapp blev inte ett torn, utan ett nytt kor i gotisk spetsbågig stil med bla tre mycket stora fönster i gaveln. Även detta rum försågs med 4 pelare och eftersom bredden och höjden var ungefär densamma som i det äldre långhuset, ger kyrkan vid en första anblick intryck av att vara enhetligt byggd. En sakristia mot korets nordvägg uppfördes samtidigt och i denna liksom i koret återanvändes stenmaterial från det gamla koret. Korets har ansetts vara byggt omkring 1300, men 1280-tal, före inbördeskriget mellan Visby och Gotland 1288, är mera troligt. En av landsbygdens fredsförhandlare med segraren Visby var Tomas Bildstädar från Lau, sannolikt en av den tidens mest inflytelserika män, vilken säkerligen också var socknens starke man med mycket att ombesörja med kyrkobygget. Ett sådant företag satte man knappast igång när man just förlorat ett krig, varför koret bör har byggts före kriget.


Med det nya koret kom Lau kyrka att bli Gotlands landsbygds största. Varför man byggde så stort har man länge frågat sig. Kyrkan rymmer ungefär 500 personer och så stor var inte församlingen på medeltiden. En teori har varit att Lau fungerat som pilgrimskyrka, men det finns inga skriftliga källor eller andra bevis för det. En annan förklaring kan vara att det låg en mycket stor handelsplats nere vid Lausviken, en c:a 1000 m lång lagunhamn som skyddades av en sandrevel. Lämningar efter hamnen, som inte är arkeologiskt undersökt, finns ännu kvar. Alla som deltog i handelsverksamheten måste fira mässa och kyrkan måste då rymma både församlingen och handelsfolket. Verksamheten genererade också mycket pengar, som gjorde att man hade råd med bygget.

Flera hamnar förstördes vid de stora stormarna omkring år 1300, kanske också den vid Lausviken. All byggnadsverksamhet vid Lau kyrka upphörde. Ser man på de ovanliga formerna på yttertaken, kan man fundera på hur de var tänkta att se ut, man kan undra om de blev riktigt färdigbyggda? I alla fall blev inte långhusets gavelspets färdig, för den kläddes in med provisoriska bräder och öppningen murades igen först 1960 med cementhålsten! Takryttaren, med den enda kvarvarande av kyrkans minst 4 medeltida klockor, byggdes 1779. Tidigare satt troligen klockorna i det bakom kyrkan belägna försvarstornet.

Man hoppades kunna bygga ett torn, men 1520 gav men definitivt upp dessa planer och utförde de enda bevarade väggmålningarna i kyrkan på den provisoriska stenvägg man satt upp i öppningen till tornet

Lau kyrka är den enda på Gotland med 5 ingångar, var och en med sin betydelse. Den nordvästra var förr dopporten, här bars det nyfödda barnet in. Den sydöstra är konfirmandporten, genom vilken konfirmanderna än idag går för att bli bekräftade i sitt dop. Den nordöstra är brudporten, genom vilken brudparen med följe träder in. Den lilla mitt på framsidan är församlingsporten, genom vilken man går in resten av livet. När man är död, blir man utburen genom likporten i sydvästra hörnet.

Församlingen har alltid haft problem med underhållet av den stora kyrkan, särskilt taket har man haft mycket besvär med. Vid den genomgripande restaureringen på 1950-talet belade man taket med kopparplåt för att komma ifrån underhållsbekymren, trots att detta material är främmande för Gotland. Då putsade man också långhuset och sakristian med cementputs.

Kyrkorummet är Gotlands landsbygds största, med 8 kolonner, 15 valv och en mäktig rymd, förstärkt av den sparsamma inredningen. Kyrko-rummet är berömt för sin 8 sekunder långa efterklang.

Väggarna saknar kalkmålningar, så när som på de omnämnda i tornöppningen. De föreställer Gud Fader sittande på regnbågen hållande sin korsfäste son framför sig, den sk Nådastolen, omgiven av basunblåsande änglar. Under fötterna visas de saligas uppstånd-else och de förtappades helvetesfärd in i odjurets gap. Under denna framställning avbildas Kristus tillsammans med 8 apostlar. T v om Kristus är årtalet MDXX = 1520, målningens tillkomstår. Längst ner finns ornamentala målningar från 1200-talet, vilket visar att tornöpp-ningen sattes igen provisoriskt redan vid långhusets tillkomst.

Intill tornbågsöppningen står kyrkans klocka, som tyvärr har spruckit. Det är en sk apengeterklocka från 1400-talet. Kyrkan har haft minst 3 klockor till, men dessa har sålts vid dåliga tider. I de båda hörnen av långhuset finns varsitt förvaringsskåp för stolar, städutrustning mm tillkomna 2003.Mitt i långhuset står dopfunten från 1100-talets slut tillverkad av stenmästaren Sigraf. Den är tyvärr illa medfaren. Dopfuntslocket är tillverkat 1753. Ovanför dopfunten hänger en medeltida ljuskrona, ytterligare en hänger närmare koret.
På långhusets nordvägg sitter ett triumfkrucifix från 1200-talets mitt, ett av de största i Norden. Ursprungligen har det varit placerat i triumfbågen alldeles efter rampen mot koret och varit försett med en stödjande stolpe ned till golvet, jämte en tvärbjälke mot pelarna.

Krucifixet har ursprungligen varit målat, men nu finns färg kvar bara på den lilla gravläggningsscenen nedtill.

Vid en senaste restaureringen 2005, nytillverkades bänkinredningen och ljuskronorna med infravärme.

Den rikt färgsatta predikstolen är tillverkad 1680 och målad 1703, trappan och ljudtaket är tillkomna 1753. Av bilderna på predikstolen finns en ovanlig framställning av Jesus som ung. Hela predikstolen konserverades grundligt 2004.

Altaret med en mycket stor stenskiva är prytt av ett imponerande altarskåp från 1400-talets första hälft, troligen tillverkat i Lubeck. Huvudmotivet föreställer Jungfru Marie kröning med en bedjande Maria och en välsignande Kristus, båda iförda kronor. De är omgivna av apostlar och helgon, vilkas namn är skrivna under varje figur. Överst på altarskåpet sitter de övre delarna av ett retabel, korets ursprungliga altaruppsats. I golvet framför altaret finns en mindre altarskiva från det äldre koret, vilken återanvänts som gravsten över hustru och dotter till den siste prästen i Lau Hans Röstäde innan sammanslagningen med När 1595.Till höger om altaret ligger en kormatta i röllakansteknik från 1950 visande kyrkans 5 portar jämte sinnebilder till portarnas namn.

 

Lau kyrka har en alldeles ny orgel. Den byggdes 2011 av Sveriges mest kände orgelbyggare Thomas Svenske tillsammans med sin son Christoffer. Orgeln har givits klassisk utformning och är en stor prydnad för kyrkan. Hantverket är helt fantastiskt, både vad gäller stomme, utformning, träbehandlig med intarsia i olika träslag och vad gäller pipor och mekanik. Orgeln målades 2012 av målarmästare Jerry Jannehag i Dalhem. Orgeln har Principal på 8 fot, Gedakt 8 fot, Fugara 8 fot, Octava 4 fot, Spetsflöjt 4 fot, Quinta 3 fot, Octava 2 fot. Mixtur Gedakt 8 fot, Flöjt 4 fot, Cornet Subbas 16.

Du som besöker kyrkan, unna dig en stunds stillhet, beundra förfädernas verk och skriv gärna ditt namn i gästboken! Du är välkommen till Gudstjänsterna, som regelbundet firas här i Lau kyrka.

Norr om kyrkogården finns ruinen efter ett försvarstorn, en sk kastal. Idag finns bara nedersta våningen kvar bestående av två rum, varav det östra ännu delvis har tunnvalvet i behåll. En invändig trappa har lett upp till de övre våningarna.

Omkring mitten av 1200-talet behövdes ny prästgård. Den byggdes i sten mot kastalens sydvästra hörn och bestod av en stor farstu, t v ett kombinerat vardagsrum och kök med spis och bakugn och välvt tak. Bakom farstun låg ett kontor med kryssvalv. Till höger var ingång till kastalen, vilken inkorporerades i prästgården. Östra rummet lär ha använts till brygghus, det västra till källare. I de övre våningarna i kastalen låg sannolikt salar och eller samlingsrum, men hur de såg ut vet vi inte.

1595 slogs När och Lau ihop till ett pastorat och prästen bosatte sig i den större prästgården på När. Lau prästgård blev klockarbostad en tid innan den övergavs och störtade samman. På 1920- och -30-talen gjorde man utgrävningar och frilade de ruiner man kan se idag.