När Stefan Haase höll på att forska om Lau kyrka och miljön runt ikring inför skrivandet av den första Lauboken, hittade han en karta som hade en brunn inritad utanför norra kyrkogårdsmuren. En brunn var förr nödvändig för både kyrkans behov (vid dop då hela barnet sänktes ned i dopfunten) och för den tillhörande prästgården, som var ett jordbruk. Brunnen var placerad på gränsen mellan kyrkan och prästgårdens bostad och ladugårdsbyggnader, lätt åtkomlig för allas behov av vatten. Kyrkan hade förr ingen kyrkogårdsmur längs norra sidan, prästgårdens ekonomibyggnader fyllde hela utrymmet. Muren kom till först på 1700-talets andra hälft, då kastalen med prästgårdens bostad några årtionden före hade rasat och prästgården övergivits. Dess marker brukades från Närs prästgård och man höll djur här till fram på 1800-talet. Där efter var brunnen obehövlig. När den täcktes över är okänt, det kan ha skett så sent som vid den genomgripande förändringen av kyrkan 1958-1960, ingen tycks minnas detta. Brunnen täcktes ursprungligen av en stor stenhäll med ett hål i mitten för vattenspannet, men den hällen är förkommen. Tack vare kartan och Anne-Maries slagruta var det lätt att hitta platsen och Mika grävde fram den med sin grävmaskin. Brunnens öppning låg en dryg halvmeter under nuvarande marknivå. Den täcktes av rätt klena stenskivor, vilka lyckligtvis hade hållit. Brunnen var således inte igenfylld, till stor glädje för alla intresserade.

(Sidan uppdaterad: 2025-07-25)