Ahlströmarna från Lau startade pianofabrik i Jamestown
av Jan-Folke Fernholm
Skolmästare Lars Ahlström var verksam i Lau socken på Gotland runt 1800-talets mitt. Skolmästaren och hans fru fick tio barn. Sex av dem emigrerade till Amerika. De som stannade i Lau gifte sig och fick barn. Av dessa, skolmästarens barnbarn, emigrerade tio.
Skolmästerens barn växte upp under en tid då Gotland ännu var relativt isolerat. Reguljär ångbåtstrafik med fastlandet saknades, ingen järnväg fanns på ön. Gamla traditioner var djupt rotade. På landsbygden bodde man, generation efter generation, på sin fädernegård eller gifte in sig på någon annan gård inom sin hemsocken. På gården var man självförsörjande med allt man behövde såsom mat, kläder, hus och verktyg. Grannar hjälpte till med världsliga bekymmer och sockenprästen hade kontakten uppåt med Gud och myndigheter. De bondpojkar och bondflickor som inte fick en gård att ärva eller inte kunde bli ingifta på en bondgård kunde bara bli vanligt arbetsfolk, pigor och drängar. Möjligen kunde pojkarna bli båtsmän eller gå till sjöss.
Innan näringsfriheten infördes 1864, fanns inga andra yrken för ungdomen att välja på, inga möjligheter att tjäna en slant för att köpa en bit jord till en egen stuga, att få råda över sitt eget liv och slippa vara hunsad arbetskraft. Missnöjet och otillfredsställelsen fanns där i blodet hos de yngre. Men nu började ryktet komma att i Amerika fanns arbetstillfällen och man kunde få en bit jord gratis och bli sin egen. Farväl, gamla tvångströja!
Annons i Gotlands Tidning den 3 april 1868. Mattias ”Marcus” Niclas Ahlström
anträdde som den förste i syskonskaran sin resa till Amerika en månad senare.
Svenskar i möbelindustrin
Efter att de konfirmerats kom också skolmästare Ahlströms barn att ta tjänst som pigor och drängar. Det dröjde dock inte länge förrän hemsocknen kändes alltför trång. Sonen Mattias, 23 år, var den förste som emigrerade. I maj 1868 utvandrade han till Jamestown, ungefär 50 svenska mil västnordväst om staden New York. Klimatet liksom landskapet med vidsträckta skogar och sjöar påminde Sveriges och där hade svenska bosättare redan funnits under 20 år. I Jamestown snickrades möbler som behövdes i det expanderande New York och de svenskar som anlände dit hamnade snart i möbelindustrin. Många var skickliga i att hantera trä redan i hemlandet. Det var inte heller så stor kostnad att starta ett företag som tillverkade möbler. Ryktet om ortens förträfflighet spreds via brev hem till släktingar i Sverige. Exakt hur de nådde Mattias Ahlström är okänt, men hit gick hans färd. På den tiden var Jamestown ännu ingen stad, men ett samhälle ungefär så stort som Visby därhemma. En femtedel av invånarna var utvandrade svenskar.
Mattias fick jobb och skickade säkert hem pengar för att hjälpa sina syskon. Redan våren 1869 kunde unge Karl Anton, 16 år, utvandra i sällskap med storasyster Kristina, 28 år, och hennes fästman Jacob, även de till Jamestown. Fyra år senare gav sig Hans, 25 år, och Johanna, 23 år, iväg. De unga männen blev verksamma i möbelindustrin. Den kanske mest intresserade och läraktiga av dem var Karl Anton som fått jobb i George A Georgis pianofabrik. Ägaren var en invandrad tysk musikprofessor, pianostämmare och pianoreparatör.
Ahlstrom Piano Company
I takt med att bröderna alltmer integrerades i det amerikanska samhället anglifierades namnen och de blev kända som Marcus, Charles och Henry Ahlstrom. Efter drygt fem år i möbelbranschen kände sig Marcus, Charles och svågern Jacob redo att öppna eget. 1875 startade de sålunda Ahlstrom Piano Company i Jamestown. Henry blev anställd. Företaget utvecklades gynnsamt och intäkterna från pianofabriken gjorde att ahlströmarna och deras familjer kunde leva gott och att barnen kunde få utbilda sig. Kanske räckte det också till för att sända hem en slant till släkten i gamla Sverige.
Hemma i Lau hade inte förhållandena nämnvärt förändrats. Den kvarvarande syskonkvartetten klarade sig skapligt, men för deras barn låg nog framtidshoppet på andra sidan Atlanten. Äldsta systern, gift Laurin, fick se sex av sina tio barn lämna hemmet på Allmänningen och utvandra till Amerika. Tre av dessa, alla flickor, kom till Jamestown under 1880-talet. Där fick de snabbt arbete som pigor och tjänstefolk, en rentav i morbror Charles hushåll. Strax därpå utvandrade även fyra brorsöner från Lau till Jamestown. Två av dem var endast femton år fyllda då de gav sig iväg. Alla togs de om hand av släkten i Jamestown och introducerades i pianotillverkningen. 1895 arbetade sex ahlströmare på fabriken, dock inte skolmästarens yngste son Christian som direkt fick studera till läkare.
Företagsnamnet i annons och på piano, omkring 1920.
Berömd sångerska
Även om framgången kommit och livet var uppfyllt av de dagliga bestyren så bar man inom sig ett stänk av saknad över den hembygd man lämnat. Det framgår av brevväxlingen där Charles ber sin far berätta om äldre släktingar och om fädernegårdens ägarlängd. Sådant var säkert inget Charles som utvandrande 16-årig ägnat en tanke. Senare bad han också bröderna hemma i Lau undersöka om det fanns tavlor eller kanske rentav fotografier av kyrkan, skolan och barndomshemmet att sända över.
Karl ”Charles” Anton Ahlström född
i Lau 1853, död i Jamestown 1935.
Samtliga utvandrade Ahlströmättlingar gifte sig och nästan alla valde en partner som också kommit från Sverige. Man ynglade av sig som folk gör mest – några rikligt, några mer sparsamt och några inte alls. Ibland kunde partnern ha barn från tidigare äktenskap. I Jamestown, som nu blivit stad, hade ahlströmarna ett stort umgänge och levde ett rikt socialt liv. Man höll middagar och soaréer, var med i sällskap och kommittéer och hade uppdrag i såväl stadens förvaltning som i sina olika kyrkors aktiviteter. Marcus fick en dotter. Charles son blev direktör i firman och hans dotter Regna Ahlstrom blev en hyllad sångerska. Hon kom att uppträda som musikalartist på Broadway, turnerade i Europa och var med 1920 när The Swedish Choral Club of Chicago under sin bejublade sverigeturne fick audiens hos kung Gustav V.
Rosenträ och valnöt
Marcus och Charles syster Christina, gift Wiborg, lät sina tre döttrar bli lärarinnor medan sonen, döpt till Charles Henry blev en duktig advokat. Hans håg låg dock helst åt att ingå i stadens illustra sällskap och att få ordna parader och större publika festligheter. Vid hans död skrev tidningarna att han säkerligen var den mest kände personen i hela Jamestown. Även Henrys yngste son blev advokat. Lillebror Christian blev läkare och öppnade en välrenommerad praktik på Manhattan i New York, men lyckan blev kortvarig och han gick bort under tragiska omständigheter redan år 1900.
Pianoföretaget på East Second Street blomstrade. Där tillverkades alla typer av pianon alltifrån Square Grand, dåtidens flyglar, till Upright Pianos för konsert- och hemmabruk. Till en början var ytterhöljet av rosenträ eller valnöt med underbart snidade utsmyckningar så som det viktorianska modet påbjöd, senare blev det mahogny och enklare linjer. Charles Ahlström gjorde uppfinningar som förbättrade ljudkvaliteten och flera av dessa patenterade lösningar fanns bara i Ahlstroms pianon, som fick ryktet om sig att vara av yppersta klass såväl när det gällde klanger och hantverk som hållbarhet. Charles Ahlströms livsgärning blev mycket uppskattad i Jamestown.
Artikel i Jamestown Evening Journal den 19 juni 1919, femtio år efter att
Karl ”Charles” Anton Ahlström anlände till Jamestown.
Endast en av de sexton utvandrade ungdomarna från Gotland återvände till hembygden. Det var Anna Laurin, gift med änklingen Johan som utvandrat från Eksta och som faktiskt varit dräng i Lau en kortare tid i sin ungdom. När Anna var 52 år flyttade hon Johan tillbaka till Lau. De köpte en liten gård och där fick Annas mor tillbringa sin sista tid tillsammans med dem.
De övriga blev kvar i det nya landet och med tiden har deras ättlingar spridits ut över hela USA. Kvinnosidans giftemål har gjort att namnet Ahlström blivit alltmer sparsamt förekommande. Idag finns ungefär 50-100 nu levande ättlingar till den gamle skolmästaren och hans fru där borta, främst i Arizona, Pennsylvania, Minnesota, Kalifornien och New York. Några är stolta över sina anor, andra är helt ovetande om sin släkthistoria.
Släktkänslan höll i sig långt efter att pianotillverkningen upphört. Här har brödratrion Arvid, Carl och John Ahlstroms familjer samlats till en återträff 1949. Stående och ett halvt huvud längre än de övriga är John (andra från vänster) och Carl (sjunde från vänster). Arvid hade avlidit året innan. Övriga på bilden är deras fruar (sittande), barn, barnbarn och ingifta.
Bilden tagen av Arvids sonson William White Ahlstrom.
Bara byggnaden kvar
Hur gick det då med pianofabriken? Ahlstrom Piano Company upphörde 1926 efter 50 års verksamhet. Ingen vet egentligen varför. Sortimentet hade efter sekelskiftet kompletterats med Player Pianos, sådana där självspelande pianon med papprullar, vilka började få konkurrens av modernare musikmaskiner som grammofon och radio. Pianotillverkningen i sig krävde allt fler maskiner och var allt mindre ett hantverk, men de investeringarna hade man säkert haft råd med. Kanske var det bara så att företaget tjänat ut sitt syfte – att vara ett brohuvud för ahlströmarnas utvandring och en inkomstkälla under deras etablering i USA. Byggnaden på East 2nd Street finns ännu kvar i stort sätt oförändrad och genom en tavla på en stolpe lever minnet kvar.
Pianotillverkningen försiggick här på 112-114 East Second Street. Byggnaden står kvar än idag och är försedd med en minnestavla uppsatt 2008 av Jamestown Historical Marker Committee. Fotograf: Anton Schwarzmueller, Wilson, New York. Bilderna publicerade på HMdb.org.
De var sexton ättlingar till Lars och Margareta Maria Ahlström i Lau som utvandrade under en 30-årsperiod. Sexton unga friska ogifta män och kvinnor som härstammade från en enda familj av alla fattiga familjer i en enda av Gotlands 92 socknar!
Om så mycket företagsanda, uppfinningsrikedom, studieförmåga och konstnärskap försvann från Gotland bara genom dessa Laubor,, hur mycket försvann då inte ut från hela Gotland, ja från hela Sverige, den här tiden. Men så är det, plantor som tynar och förtvinar i mager mark kan blomma och ge rikligt med frukt när de kommer i gynnsam jord!
Referenser
- Karlsson, Gerhard med flera, (1951), Boken om Lau, tryckt vid Tryckcentralen i Örebro.
- Moe, M. Lorimer, (1983), Saga from the Hills. Publicerad av Fenton Historical Society, Jamestown, New York, USA
(Texten har tidigare publicerats i Från Gutabygd 2017, s 50-57)
(Sidan uppdaterad: 2018-08-22)