Karta över kulturstigen (visas i nytt fönster)

 

När du vandrar kulturstigen på Lausbackar får du uppleva ett ålderdomligt naturskönt kulturlandskap, en bit Gotland så som det såg ut på 1800-talet. Här går stigen, låt oss följa den och se vad som finns på de olika stationerna!

 

1.

Vi går en bit längs vägen. Den har gärdsgårdar på båda sidor. Denna gärdsgård är av den vanligaste typen och heter ”tvåbandstun” på gotländska.

På ön finns en mängd namn med ordet “Kvie”, ”Kväiar”. Det betyder väg med inhägnade ägor på båda sidor. Så här såg det ut över hela Gotland ännu för 100 år sedan. Vi går nu på vägen ”Aurkväiar”. ”Aur” betyder grus.

 

 

2.

Insprängda i beteslandskapet ligger på båda sidor om vägen små åkrar. Dessa togs upp på 1800-talet vid den stora befolkningsökningen, då varje jordplätt som kunde tänkas ge någon avkastning odlades upp. Nästan alla åkrar från den tiden lades efter hand ner efter 2:a världskriget.

 

 

 

3.

Grindar som inte behövde öppnas särskilt ofta, kostade man inte på dyrbara gångjärn och besvärliga snickerier. Istället gjorde man ett sånt här ”balklid”, där lösa stänger ligger i urtag i stolparna, kvarhållna av en bräda. Vi klättrar över balklidet.

 

 

4.

Denna högt belägna åker, ”Back-akarn”, har på en karta från 1701 exakt samma oregelbundna form som idag, med samma obrukade impediment i mitten. Numera betas åkern bara. En kulturåker av högsta värde! Bilden är tagen nerifrån, vi står bakom bandtunen på bilden och tittar ner på åkern, som numera är en äng fylld med gullvivor på våren.

 

 

5.

På stenåldern var Lau en långsmal ö. På insidan av varje udde bodde stenålderns lauboar. På åkern bakom gården Gumbalde, som på den tiden låg på stranden, har man 1927 undersökt en 5.000 år gammal boplats och funnit bitar av lerkärl och flintbitar, kol och ben.

 

 

6.

Lausbackars norrände heter Botvidebackar. Här finns en fornborg. Den var på 3 håll skyddad av branterna. På det 4:e hållet har man grävt en vallgrav med bro, som vi nu går över. Gravvallen bör ha haft förstärkning av en palissad av trä med tättställda spetsade pålar. Fornborgen härstammar troligen från järnåldern, men är inte undersökt. Vallgraven syns som en fördjupning i bildens mitt.

 



 

7.

Denna öppna blåsiga plats var ypperlig för vindkraft. Botvide väderkvarn är en sk stolpkvarn där man förr malde sin säd till mjöl för gårdens behov. Den byggdes 1899.

 

 

8.

Gården Botvides södra part (gårdsdel) har en ålderdomlig mangårdsbyggnad. Det är en parstuga med två våningar som har ett tak täckt av kalkstensflis. Det var det vanligaste taktäckningsmaterialet i Lau fram till 1800-talets mitt. Nu finns bara två manbyggnader kvar i socknen med flistak, den andra ligger vid Sunnkörke.

 

 

9.

Vi går ut på Vardbjärgsklippan, varifrån har man en fin utsikt över Lausviken. Här intill var förr en vårdkaseplats, kanske med förhistoriska anor och i bruk ännu på 1700-talet. Nu eldas en vårdkase i februari varje år.

Här spanade man efter fientliga flottor som kunde vara i annalkande. Om så var fallet tändes en stor eld i gropen intill. Elden och röken kunde väktarna på närliggande vårdkaseplatser se. Då tände de sina eldar. På kort tid var hela Gotland varnat. Väktaren bodde vid källan här nedanför (idag med brunnslock). Åkrarna intill heter än idag Vaktakrar.

 

 

10.

Under vikingatid – tidig medeltid fanns en stor handelsplats och hamn nedanför klinten. Hamnen var c:a 1000 m lång och skyddades av ett sandrev. Den förstördes sannolikt av de stora stormarna omkring år 1300. I Botvide änge till vänster i bild kan man ännu se rester av kajer och uppdragningsrännor för båtarna.

 

 

11.

Lausbackar var vid början av 1900-talet hårdbetade och utan buskar och träd. Under 1900-talet har betet successivt upphört och landskapet växt igen. För att återskapa en bit av det forna landskapet och samtidigt låta både människor och djur få glädje av det, har man röjt området och rekonstruerat det gamla system av hägnader.

 

 

12.

Strax utanför åkern och c:a 15 m från backkanten ligger en nyupptäckt järnåldersgrav. Den är rund, c:a 1/2 m hög och 3 m i diameter. Lite längre söderut skär en gammal väg genom back-kanten. Den har troligen gått från hamnen till kyrkan. På åkrarna är vägen bortodlad. Däremot går det att följa vägen ut genom balklidet och sydväst ut mot kyrkan.

 

 

 

13.

Lau betyder öppen betad strand. Här från Käldbackar har man fin utsikt över bygd och strand. Längst bort mot Vardbjärgsklippan (Vårdkaseberget) ligger Vaktakrar. Söder om Botvidegården ligger Haimakrar och Haimänge. Söder därom ligger Vardbjärgänge och Vardbjärgakrar. Här nedanför ligger Gauks Käldakrar (Gauk=gök-vikingatida mansnamn). Käld (källan) ligger alldeles i gärdsgårdshörnet.

På andra sidan vägen finns Hagakrar och i sänkan Snäckgärde (efter snäcka=vikingatida krigsfartyg). Nere vid stranden ligger Nöi- (ny) gärde och söder därom nedanför skjutbanan Daustäde (stället med oduglig mark).

Lausviken är en av Gotlands främsta fågellokaler. Lausholmar är 3 till antalet: Skarpholmen till vänster, där bakom Gräsholmen och till höger Storholmen. I backsluttningen alldeles söder härom innanför tunen finns en grotta som heter Godugnen.

 

 

14.

Laus Käldu är Gotlands näst mest kända källa (den mest kända är Hångers Källa i Lärbro). Förr rann vattnet i en huggen stock. Käldhuset byggdes 1918. I Laus Käldu hämtar än idag finsmakaren vatten till drycker och matlagning.

 

 

15.

Vi går nu tillbaka till parkeringsplatsen på den gamla vägen, som följer Ancyllusvallens krön. Ancyllusvallen löper i en oval runt Lausbackar.

 

 

Vi hoppas att du haft en trevlig vandring i vår bygd!

Välkommen åter!

Lau Hembydsförening

 

(Sidan uppdaterad )