Laus Holmar består av tre öar: Skarpholmen, Gräsholmen och Storholmen. Skarpholmen och Gräsholmen ägs av staten och är fågelskyddsområde. Skarpholmen har använts förr i tiden vid jakt och fiske och här har funnits bodar. Det sägs att den enda kvarvarande gamla bulboden vid Masarbods fiskeläge ursprungligen har stått på Skarpholmen. Vid förra sekelskiftet byggdes här en jaktstuga bestående av ett rum med två britsar samt ett kök. Till stugan byggdes också ett par förvaringsbodar och en liten källare. Dessa byggnader finns kvar och de har liksom bryggan restaurerats av Lau Hembygdsförening med ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen. Lau Hembygdsförening har ett nyttjanderättsavtal på byggnaderna.

Storholmen är uppdelad i lotter, som ägs av ett antal gårdar i Lau och Alskog. På holmen står fyren “Storholms-Annike” . Lau hembygdsförening har köpt fyren av Sjöfartsverket, eftersom de vill lägga ner och ta bort den. Storholms-Annicke har ett betydande kulturhistoriskt värde. Den är också viktig för det strandnära fisket och fritidsbåtlivet genom att den blinkar. Rent känslomässigt är den också av betydelse, den tillhör vår miljö.Fyren är byggd på ett´gammalt kummel. Den drivs av solceller.

Storholmen nyttjades förr som slåttermark. Höet fraktades i land på en stor pråm dragen av seglande små fiskebåtar. När höet var i land, fyllde man pråmen med betesdjur och seglade eller rodde ut dem till Storholmen. Där fick de gå och beta tills de togs hem framåt höstkanten. Idag slås inte Storholmen, men den betas med lamm. Pråmen finns ännu kvar i ett särskilt pråmmuseum på Ljugarn.


Höet som bärgats på Laus holmar och förts iland och upplägges i lika stora lotter och utlottas bland delägarna, som nu är i färd med hemkörning av “lotterna “.. Foto: Länsjägmästare Ragnar Melin 1912.

Det finns ett intressant kapitel om Laus holmar i boken “Den ljusa udden. Ljugarn under 100 år” av Bo Hallin.

Läs mer om Laus Holmar och dess historia under ‘Lau i äldre tider’. Klicka här för att läsa artikeln.

(Sidan uppdaterad )