Sockenmodellen, som används på Gotland, innebär att fibernätet byggs och ägs av en ekonomisk förening som ägs av sockenborna själva. Denna förening tecknar sedan avtal med en operatör som levererar tjänsterna (telefon, internet och TV). Modellen är gammal och beprövad och snarlik den modell som användes när elektriciteten spreds över landsbygden för många år sedan. Nackdelen är att föreningen har ett bindande avtal med bredband, TV och telefon i 10 år där alla i princip har samma utbud och endast möjlighet till tillval i fråga med ett utökat kanalutbud. Med tanke på den snabba förändringen i branschen är det inte lämpligt att binda sig i 10 år även om priset tycks lågt nu. Vi använder mindre och mindre fast telefoni till förmån för mobil och Skype och vi tittar mindre och mindre på tablå-bunden TV till förmån för s.k. play-funktioner via dator.

Alternativt kan föreningen teckna avtal om ett öppet nät där slutkunden har ett antal tjänsteleverantörer att välja på och tecknar själv tecknar avtal med tjänsteleverantören och och väljer utbud individuellt.Denna avtalsmodell används i Lau. Det ser på kort sikt ut att ge högre månadsutgifter men med den ökade flexibiliteten är det i det långa loppet en bra affär.

Fibernätet har med dagens perspektiv en nära nog oändlig kapacitet. Begränsningarna finns i den anslutna utrustningen. Utvecklingen kommer att gå framåt, det vet vi, men inga nya kablar behöver inom överskådlig tid grävas ner när tekniken utvecklas; endast utrustningen i ändarna behöver bytas. Erbjudandet från Telia gäller 100 Mb/sek men deras utrustning är redan från dag 1 byggd för 1 Gb/sek (1000 Mb/sek).

Viktigt att tänka på: sockenborna kommer själva att äga nätet.

(Sidan uppdaterad )