Sunnkyrke 1:21 (1:2)
(Vinjettbild: S. Haase 1990)

Den förste till namnet kände ägaren av Sunnkyrke hette Henrich och han var husbonde 1570. Under merparten av 1600-talets första hälft brukade bröderna Olof och Jacob gården, men det var Olof som stod som ägare. De verkar dock inte ha brukat den i sämja, för 1637 hade de råkat i så svårartat slagsmål, att det blev en domstolssak! Dessutom hade Jacob försummat att gå i kyrkan flera ”heliga dagar” och för det fick han böta en liten stut värd 3 Riks Daler.

I 1653 års jordebok är Jacob Olofsson upptagen som ägare och han hade ärvt gården, troligen var han son till ovannämnde Olof. Jacob måste ha brukat gården väl, för han hade haft råd att köpa in 8 tunnland jord av Joen Jacobsson på Kauparve, vilket innebar en dubblering av åkerarealen. Jacob var ägare fram till 1677.

Därefter tycks Sunnkyrke ha blivit delad i tre parter, som 1681 hade Anders, Mickel och Per som ägare, alla tre var gifta. Det här är nya namn, som tyder på att andra släkter eller mågar kommit in som nya ägare. Mickel var gift med Gustava Jacobsdotter, så åtminstone han var en måg. Anders betecknades som ”oduglig”. Hela gården ansågs som god, men ”hanteras illa”. 1683 hade Mickel och Per kvar sina parter, men Anders stod som ”inhyses” och parten som ”öde”, vilket betyder att hans part hade gått ut sig.

1689 köpte Mårten Thomasson 1/4-del av Sunnkyrke av Per Thomsson för 7 Daler. Året efter köpte Mårten ¼-del av Per Olofsson för 9 Daler. Mårten var sin tids affärsman. Han ägde halva den välbeställda gården Mickelgårds på När, han hade köpt in ödegården Rovalds och brukade den i 20 år, han köpte frijordar och släktäkter och processade på tinget med sina släktingar och grannar nästan varje år och så köpte han halva Sunnkyrke till två av sönerna.

Förvillande nog tycks två olika Per ha ägt varsin ¼-del av Sunnkyrke. Per Olofsson skulle kunna tänkas vara släkt med de tidigare Olofsönerna, men vem var den andre Per? Hade denne köpt Anders konkursade part och sedan sålt den efter några år? Mårtens dotter Margareta och måg Staffan Larsson tog över de två inköpta gårdsdelarna och var brukare av dessa fr o m 1690. Samtidigt sålde Mårten Thomasson Rovalds till strandridarens änka, men behöll släktäktsrätten i Pilgårdsviken och flyttade med hela sin familj till Sunnkyrke, han skrevs in som skräddare (!) i Garde ting detta år. I o m att man ägde två parter, så fanns det en manbyggnad till varje familj. Dessutom fanns Mickels part, som tidigare hade övertagits av sonen Per Mickelsson.

1694 var Sunnkyrke två parter, ena halvan hade Staffan Larsson och Margareta Mårtensdotter med två söner och den andra hade Per Mickelsson med hustru och två döttrar. Mickels hustru Gustava Jacobsdotter dog detta år och Per Mickelssons dotter Margareta gifte sig med Margareta Mårtensdotters bror Per Mårtensson. Per Mickelsson dog 1697, varefter dottern Mallena blev ägare, men tydligen lämnade hon över sin gårdshalva till systern Margareta och svågern Per Mårtensson 1701.


Här ser vi den gamla vägen som kom öster ifrån, passerade Sunnkyrke och gick vidare förbi Gannor till Gannorbro. De stora agtäckta byggnaderna tillhör båda parterna och är troligen tillkomna omkring 1860, den med spåntak liksom tröskhuset är från 1800-talets slut, medan den lägre byggnaden t h är äldre än de andra. Foto: Masse Klintberg 1904.

Vid upprättandet av ägokartan 1701 inför en ny skatteläggning av Gotland var bara Staffan upptagen som brukare. Men svågrarna Per och Hans Mårtensson med familjer fanns där, de brukade nu f d Per Mickelssons gårdshalva. Det var bara Staffan som stod som ansvarig för att skatten betalades in. Här kan man ana en känslighet, för 1703 flyttade Staffan med familj till Nygårds i Etelhem. Varför? Ja, dels för att det var trångt med så många familjer. Dels kan det ha varit så, att Staffan såg att Hans och Per inte skötte jordbruket som de borde och därför drog sig ur medan tid ännu fanns. 1711 hade Per och Hans slarvat bort gården, de gick i konkurs pga höga skatteskulder: 152 Daler och 25 öre. Det kan jämföras med vad Mårten gav för halva gården drygt 20 år tidigare: bara 16 Daler. Staten värderade Sunnkyrke till 131 Daler och 4 öre, varför den resterande skatteskulden belöpte sig till 21 Daler och 19 öre.

Per och Hans bodde dock kvar och fortsatte att bruka halva gården var. 1716 tog Hans 17-årige son Mårten Hansson över den parten, men han klarade inte av det, 1719 var det slut. Per Mårtensson brukade sin halva till 1722, sen var det färdigt för honom också. Föräldrarna slapp uppleva detta, modern Maren hade dött redan 1695 och fadern Mårten hade dött 1706. Systern Margareta med svågern Staffan kom undan i tid när de flyttade till Etelhem.

Tydligen var Margareta och Staffan inte intresserade av att komma tillbaka, men det var Mickels släkt! Mickel, som var en av 3 husbönder 1681, hade en yngre son Mattias Mickelsson och han tog över båda gårdsparterna efter Mårtensönerna. Han var gift med Beata Olofsdotter från VAR DÅ? och de fick 5 barn. Bröderna Lars och Oluff Mattisson tog över varsin gårdshalva omkring 1740 och innehade dessa till 1750-talets mitt. Oluffs part togs över av systern Catarina och hennes man Lars Christensson från Kattlunds i Grötlingbo, det blev Sunnkyrke 1:12 (1:5). Lars part togs över av brodern Mattias, gift 1758 med Christina Tomasdotter från Hallsarve 1:27 (1:11), det blev denna part.

1755 begärde Lars och Mattias Mattisson av få lösa in gården till skatte igen enligt det protokoll som upprättades vid synen av gården. Men frågan är om brodern Lars verkligen deltog i detta, för han hade för mer än 10 år sedan överlämnat sin part till Mattias. Troligen hade värderingsmannen sammanblandat brodern Lars med svågern Lars, som hade den andra parten. Protokollet säger tydligt att synen gällde de båda 3/8-dels parterna, se Sunnkyrke Gård där hela syneprotokollet är återgivet. Sunnkyrke värderades till 200 Daler silvermynt. Denna summa var sannolikt högre än vad man hade räknat med, för man hade inte råd. Men tydligen gnetade man på, för 13 år senare, 1768, kunde man köpa tillbaka gården!


Bilden visar ladugårdens insida. Från vänster innehöll ladugården troligen kohus, portlider som var gårdens utfart, vidare stall, ladport och lada längst t h. Foto: Masse Klintberg 1904.

Inte nog med det: 5 år senare, 1773, hade man här på Mattias part uppfört en ny manbyggnad i sten, för vilken man fick 20 år skattebefrielse. Säkert fanns det uträkning med stenhusets tillkomst, att slippa den betungande skatten kan man förstå var eftersträvansvärt. Det här skedde alltså 18 år efter skattesynen. På gården fanns det 1755 en större manbyggnad i bulteknik som var i gott skick och därmed troligen ganska ny. Dessutom höll man på att uppföra en mindre manbyggning. Men protokollet talar inte om vem som bodde i vilket hus. Det verkar osannolikt att man kasserade någon av träbyggnaderna för ett stenhus. Här kan någon av bröderna Lars eller Oluff komma in, om någon av dem ännu fanns kvar på gården. Den/de kunde överta trähuset medan Mattias med familj flyttade in i det nya stenhuset. Stenhuset var litet med faltak, vardagsstugan var 7 x 7 m utvändigt mått, det hade två fönster och sandstensspis med träspjäll. Det fanns en farstu med uppgång till loftet och bakom farstun en gästkammare med sandstensspis och ett fönster. Dessutom stod man i begrepp att bygga till en gäststuga (=sal). Gissningsvis var det Mattias med familj som först byggde en liten manbyggnad i trä 1755-56 och sedan en manbyggnad i sten 1773-74.

Den här parten togs över 1797 av sonen Mattias Mattisson, han hade gift sig året före med Anna Catarina Persdotter från Kauparve 1:5. De fick 5 barn, varav äldste sonen Mattias Mattsson blev näste husbonde. Han förblev ogift, men brukade gårdsparten till 1848, då han överlämnade den till systern Catarina och hennes man Per Tomsson från Kulde på När, där de bott fram till övertagandet. Det var troligen de som uppförde dagens manbyggnad omkring 1850, möjligen ingår några stenväggar från det första stenhuset i det nya. Sannolikt byggde man också en ny stor ladugård med tröskhus, se bilder.


Denna bild visar två generationer på gårdsparten, fr v Lars Anton Persson med hustrun Olivia Laurin, mågen Karl Vilhelm Larsson och dottern Lorentina Larsson f. Persson. Lorentina har fått sin fars längd kan man se! I bakgrunden ses manbyggningen som troligen är byggd omkring 1850, de två taktegelsorterna tyder på att den uppfördes i två etapper. Kanske kan stenhuset från 1773 delvis ingå i väggarna. Ytterdörren är 1700-talsmässig. Flygen är sannolikt från omkring 1870. Foto: Masse Klintberg 1904.

Catarina och Per fick inga barn, varför man sålde gårdsparten 1876 till brorsonen Lars Anton Persson från Smiss 1:12 (1:2), som detta år hade gift sig med Olivia Laurin från Husarve på När. De brukade gårdsparten till 1906, då dottern Lorentina och hennes man Carl Vilhelm Larsson från Nygårds i Garde tog över. Carl Vilhelm och Lorentina rev den stora ladugården med tröskhus som stod ute mot vägen, se tomtkartan, och byggde en ännu större ladugård 1912-13. Den var så lång, att den måste placeras längs med gårdstomtens norra sida för att få plats! Carl Vilhelm var en betrodd man i socknen och valdes in i Kommunalnämnden 1910, där hen senare blev dess ordförande. Lorentina och Carl Vilhelm fick inga barn, men fick 1913 den föräldralösa fosterdottern Tora Danielsson, som växte upp hos dem. Tora flyttade 1926 till När som piga, 1938 gifte hon sig med Ivar Olsson på Bjärges 1:4 och flyttade dit.

1930 köpte den 25-årige Ragnar Johansson från Bjärges 1:6 gården för 12.000 kr med en kontantinsats på 500 kr, han hade varit dräng där tidigare. Ragnar var en färgstark man som ofta råkade ut för missöden, hölassen välte, djuren sprang bort osv, han kallades för Paavo (olycksfödde gubbe). Men han fick en husföreståndarinna, som hette Ruth Stenbacka. Hon kom omkring 1940 från Vasa i Finland till Stockholm och via Vamlingbo till Lau 1947. Först tjänade hon hos John Larsson på Botels 1:4, men sedan hos den ensamstående Ragnar på Sunnkyrke. Ruth hade med sig dottern Eva som växte upp här. Ruth flyttade tillbaka till Stockholm 1961 och arbetade till sjöss som kocka och städerska, men återkom av och till och bodde då i flygeln, där hon vävde trasmattor. Ruth var en viljestark person.

1950 bestod gårdsparten av 19 ha åker av lermylla på klapperstensbotten uppe kring gården, samt grus och sandmylla nere i väster. Vidare hade man 1 ha änge, 15 ha skog och 12 ha betesmark. Hela arealen var dränerad. I medeltal höll man 3 hästar och två unghästar, fast detta år skaffade man traktor. Man hade 6 kor och 4 ungnöt, 4 modersuggor och 50 höns. Gårdsparten var helt elektrifierad sedan 1943. Taxeringsvärdet var 18.200 kr.


De agtäckta ladugårdsbyggnaderna ersattes 1911-12 med denna jättestora ladugård som ovanligt nog fick papptak med tre ventilskorstenar. Den följer tidens mode med nedervåning i sten och foderloftet i trä och rytmiskt satta fönster, dörrar och luckor. Detta ladugårdsbygge visar både vilka resurser man hade och vilken möda man la ner för att få en ändamålsenlig och samtidigt vacker byggnad. Foto: Masse Klintberg 1918.

Eva Stenbacka flyttade till Stockholm 1960, men återkom efter två år till Sunnkyrke. Ragnar och Eva kom bra överens och före sin död 1965 testamenterade han hela gården till Eva. 1966 gifte Eva sig med fiskaren Lars ”Ocka” Jakobsson från Gläves i Burs och han flyttade hit, de fick sonen Lars Johnny Jakobsson, som också han blev fiskare. Äktenskapet blev inte lyckligt, Eva och Ocka separerade 1970 och han flyttade hem till Burs.

Eva tog jobb på Klintebys konservfabrik och där träffade hon Helge Karlsson, bördig från Eke, men som hade en mindre gård vid Solbjärge i Fröjel. Helge blev sambo med Eva och flyttade till Sunnkyrke, men behöll gården i Fröjel. De fick dottern Åsa 1974 och sonen Morgan 1976. Eva och Helge försökte dra igång jordbruket, som sedan länge legat i träda. Man redde in ladugården för grisuppfödning, men efter några år byggde man om till burhöns för äggproduktion, vilket Eva försörjde sig på under en lång period. Senare började hon arbeta vid biblioteket i Garde och fick en kommunal tjänst där. Helge var mer jägare och friluftsmänniska än bonde och han blev socknens främste rävjägare fram till sin död 1990.

Markerna kom att arrenderas ut. En bit åkermark gränsande till Lau skola såldes till NärBygg, som där uppförde 8 lägenheter i fyra huskroppar. Efter Evas död 1996 ärvdes Sunnkyrke av sonen Morgan, medan dottern Åsa ärvde fastigheten i Fröjel. Morgan sålde åkermarken till Charles Pettersson vid Anderse och delar av skogen till Martin Schlingmann vid Bjärges och numera består fastigheten enbart av byggnaderna med tomt. Morgan har huvudsakligen arbetat med olika former av skogsarbete och haft ett stort intresse för jakt.


Manbyggnaden är troligen uppförd omkring 1850, men delar av ett tidigare stenhus från 1773 kan ingå i vissa väggar. Flygeln är ungefär samtidig. Foto: Stefan Haase 1990. Bilden skall ersättas med en bättre.

Ägarlängd

1570: Heinrich

1614-1649: Olof och Jacob

1653-1677: Jacob Olofsson, dotter Gustava.

1681: Anders, Mickel och Per

1683: Mickel f.? d.?, gift med Gustava Jacobsdotter f.1660 d. 1694. Barn: Per och Mattias. Per Olofsson?

1689: Per Olofsson, Per Mickelsson? och Mårten Thomasson

1690: Per Mickelsson? f.? d. 1697 och Mårten Thomasson f.? d. 1706 från Mickelgårds på När, gift med Maren Nilsdotter från VAR DÅ? f.? d. 1695. Barn: Lars övertog Mickelgårds, Thomas övertog Andarve på När, Catharina gift till Botels på När, Margareta övertog ½ Sunnkyrke?, Per och Hans tog senare över Margaretas ½ Sunnkyrke.

1694: Staffan Larsson f.? d.? från VAR DÅ?, gift 1689 med Margareta Mårtensdotter f. 1668 d.? Barn: Maren f. 1690, Lars f. 1702. Per Mickelsson? f.? d. 1697 gift med ? Barn: Mallena Persdotter och Margareta Persdotter?

1698: Staffan Larsson och Margareta Mårtensdotter, se ovan. Mallena Persdotter f.? d.? se ovan.

1701: Staffan Larsson och Margareta Mårtensdotter, se ovan. Per Mårtensson f. 1666 d. 1732, gift 1694 med Margareta Persdotter f. 1672 d. 1742, syster till Mallena ovan?. Barn: Maren f. 1696, Mallena f. 1701, Maria f. 1709, Margaretha f. 1711. Hans Mårtensson f.? d.?, gift 1697 med Catharina Olofsdotter f.? d.? från VAR DÅ?. Barn: Mårten f. 1699, Olof f. 1701.

1703: Per Mårtensson och Hans Mårtensson, se ovan.

1711-1768 ägde kronan gården, men släkterna fortsatte att bruka den.

1716: Per Mårtensson, se ovan och Mårten Hansson f. 1699 d.?

1719: Per Mårtensson, se ovan och Mattias Mickelsson f.? d.?, gift med Beata Olofsdotter f.? d.?, syster med Catharina ovan?

1722. Mattias Mickelsson f.? d.? gift NÄR DÅ? med Beata Olofsdotter f.? d.? från VAR DÅ?. Barn: Lars f. 1720, gift 1756 med Helena Jacobsdotter vid Hemmor 1:2, Jacob f. 1723, gift 1749 med Lisbeth Tomasdotter på Smiss 1:3, Catarina f.?, Oluff f.?, Mattias f. 1729.

Omkring 1740: Lars Mattsson f. 1720 och Oluff Mattsson f.?

1756: Lars Christensson f. 1731 d. 1777 från Kattlunds i Grötlingbo, gift 1756 med Catarina Mattsdotter f.? d.?, denna part blev Sunnkyrke 1:12 (1:5). Mattias Mattsson f. 1729 d. 1798, gift 1758 med Cherstin Tomasdotter f. 1737 d.1801 från Hallsarve 1:27 (1:11). Barn: Catarina f. 1762, gift med Hans Mårtensson (är det en son till Mårten Hansson ovan?) vid Alvare på När, tvillingarna Mattias f. 1770 hemmagift och Brita f. 1770, gift 1796 med Nils Persson på Kauparve 1:80 (1:5).

1797: Mattias Mattsson f.1770 d.1810, gift 1796 med Anna Catarina Persdotter f.1771 d.1812 från Kauparve 1:80 (1:5). Barn: Mattias f. 1797 ogift övertog gårdsparten, Christina f. 1799, gift med Karl Runander vid Husarve på När, Per f. 1802, gift 1833 med Margareta Christina Larsdotter på Smiss 1:12 (1:2), Catarina f. 1806, gift med Per Thomsson vid Kulde på När, Tomas f. 1808 d. 1836.

1813-1821: Gårdsparten brukades av förmyndaren Nils Persson på Kauparve 1:80 (1:5) för Mattias Mattsson f. 1797.

1821: Mattias Mattsson f. 1797 d. 1852. Ogift. Inga barn.

1848: Per Thomsson f. 1823 d. 1885 från Kulde på När, gift NÄR DÅ? med Catarina Mattsdotter f. 1806 d.1877. Inga barn. Men kallades fosterfar och fostermor till Lars Anton Persson.

1876: Lars Anton Persson f. 1851 d.1932 från Smiss 1:12 (1:2), gift 1876 med Antoinetta Matilda Olivia Laurin f. 1850 d. 1911 från Husarve på När. Barn: Katrina Kristina Lorentina f. 1876.

1906: Carl Vilhelm Larsson f. 1875 d. 1943 från Nygårds i Garde, gift 1900 med Lorentina Persson f. 1876 d. 1930. Inga barn. Fosterdotter Tora Astrid Josefina Danielsson f. 1906, inflyttad hit 1913.

1930: Ragnar Johannes Johansson f. 1905 d. 1965 från Bjärges 1:6, inneboende Ruth Stenbacka f. 1916 d. 1997 från Vasa i Finland. Ruths barn: Eva Yvonne f. 1944.

1965: Eva Stenbacka f. 1944 d. 1996, gift 1966 med Lars Ove ”Ocka” Jakobsson f.1932 d. 1995 från Gläves i Burs. Barn: Lars Johnny Jakobsson f. 1966 d. 2001.

Omkring 1973: Eva Jakobsson f. Stenbacka f. 1944 d. 1996, sambo med Helge Sylve Karl-Erik Karlsson f. 1940 d. 1990 från Eke/Solbjärge i Fröjel. Evas barn: Lars Johnny Jakobsson f. 1966 d. 2001. Gemensamma barn: Åsa Maria Therese Jakobsson f. 1974, Hans Ture Morgan Jakobsson f. 1976.

1996: Hans Ture Morgan Jakobsson f. 1976.

(Sidan uppdaterad: 2021-09-07)