Ove Silvén var initiativtagare till bildandet av Lau Hembygdsförening och en kreativ och inspirerande motor i föreningens utveckling under en lång följd av år och minnet av hans insatser kommer att stanna kvar i våra minnen. Lau hembygdsföreningar tackar alla så hjärtligt för de gåvor som lämnats till föreningen till minne av Ove Slivén

Ove gick den långa militära yrkesbanan och blev överstelöjtnant. Han var verksam både på Gotland och på fastlandet. Sina sista yrkesverksamma år var han försvarsdirektör på Länsstyrelsen.

I samband med jobbet på Länsstyrelsen flyttade Ove till Lau år 1974 och bosatte sig på en mindre gård vid Kauparve nedåt Nybro och pendlade då mellan Lau och Visby. Efter pensioneringen gick Ove en trädgårdskurs på Lövsta och ägnade sig åt omfattande trädgårdsodlingar av både grönsaker och blommor hemma på gården. Samtidigt startade han en hembygdscirkel för intresserade Laubor, där man studerade socknens historia och natur och även andra ämnen som geologi och gutamål, där man bla läste kopior av Fäi-Jakus brev till Masse Klintberg, innan breven blivit utgivna i bokform.

I början på 1990-talet läste hembygdscirkeln arkeologi under ledning av Malin Lindquist på Gotlands Museum. Som kursavlutning grävdes det lilla gravfältet kallat Bandeläins Täppu ut. Platsen hade varit okänd för många iom att den var fullständigt igenvuxen, men Ove hade läst igenom fornlämningsregistret för Lau och insett att här fanns något intressant. Platsen blev röjd och gravarna i form av två kraftiga skeppssättningar, en rund gravsättning och en bautasten undersöktes och gravarnas ikullfallna stenar restes. Bandeläins Täppu har därefter blivit en omtyckt besöksplats i socknen.

Vid denna utgrävning tog Ove upp frågan om det inte kunde vara lämpligt att man formaliserade hembygdsarbetet. 1994 bildades Lau hembygdsförening och egentligen var Ove den självklare ordföranden. Men han tyckte att han var för gammal och att det räckte med att vara vice ordförande, i stället blev undertecknad ordförande. Nu inleddes många arbeten, som restaurering av sockensymbolen Lau Käldu, vars vatten hade sinat, återställandet av en bit ålderdomligt kulturlandskap med kulturstig på Lausbackar, iordningställandet av Kluckartäppu från skräpigt snår till socknens mötesplats, där bla ett stort midsommarfirande hålls varje år, restaurering av kvarnar och annat. I allt detta deltog Ove med stor verksamhetslust.

Styrelsesammanträdena hölls någon vardagskväll hemma hos ledamöterna i tur och ordning. Till en början serverades som brukligt kaffe med bullar och kakor. Men Ove tyckte att det var för ynklig förtäring och när vi var hemma hos honom en gång, hade han ordnat omfattande landgångar med tillhörande drycker och tårta med kaffe och andra drycker. Det blev startskottet till att efter varje styrelsesammanträde skulle kvällens värd bjuda på en 3-rätters middag eller motsvarande med tillhörande drycker. Detta har medfört att styrelsesammanträdena blivit mycket populära med så gott som 100 % närvaro!

 

Ove i den prunkade trädgården hemma vid Kauparve.

1999 flyttade Ove till Tofta för att komma närmare barn och barnbarn som fritidsbodde där.

Vi unnade honom givetvis att komma närmare sina kära, men det var ett stort avbräck för Lau. Ove behöll dock kontakten med bygden, hälsade på då och då och bevistade årsmötena så länge han orkade. 2008 flyttade Ove till Gotlands sjukhem. Han följde noga med vad som hände i Lau och vid besök på sjukhemmet, ville han veta allt vad som hänt i socknen och hur vi hade det. Han var helt klar i huvudet fram tills han insomnade den 2 dec 2011.

Ove Silvén var en ovanlig människa, mycket begåvad och med breda intressen, främst inom kultur, historia och natur. Han hade en försynt framtoning, men var samtidigt bestämd. Han ägde en naturlig pondus, när han sa något lyssnade alla uppmärksamt. Ove hade också stor humor och var en god historieberättare. För sina insatser i Lau kan vi inte vara honom nog tacksamma.

Ove Silvén avled i december 2011 i en ålder av nästan 92 år.

Stefan Haase

 

Agneta Ödegaard Herlin har minnen av Ove som hon gärna vill dela med sig av:

När vi köpte Anderse 1979 på våren så sökte jag sommarjobb i Visby som jurist. Jag lyckades och skulle sommarjobba på Kronofogdemyndigheten från midsommar till början av augusti. Men hur skulle jag ta mig till Visby varje dag? Ingen egen bil och ingen buss gick heller. Jag satte ut en annons i lokaltidningen om att få åka med någon som också skulle dit under denna tid.

Denna annons väckte stor uppmärksamhet för på den tiden var det tydligen inte vanligt att pendla “så långt”. Lokalradion sökte upp mig och ville göra ett litet reportage om vad som föranledde detta. Om det var genom detta lilla inslag i lokalradion eller bara annonsen minns jag inte men Ove Silvén var en av de som svarade. Han erbjöd sig att hämta mig på Anderse och sätta av mig i Visby. De dagar som han inte kunde hade jag en annan person att tillgå som också svarat på annonsen och det var en kvinnlig domare – Anne-Marie Öhman – som bodde i Lau (vid Rotarvevägen tror jag). Hon arbetade ibland på somrarna på tingsrätten i Visby. Med dessa två personer fixade jag sommarens arbetsresor.

Resorna med Ove ledde till en djupare kontakt oss emellan. Vi umgicks både somrar och vintrar då vi var på semester på ön. Oves dotter samt måg och deras barn, jämnårig med vår dotter, ledde till fantastiska middagar och barnvänliga äventyr nere i hans förnäma hus. Jag har jättefina bilder av Ove när han visar sina otroligt fina purjolökar som hade samma rotsystem som hans vita kalufs.

Ove berättade allt om Laumålet och ordboken som Masse Klintberg skrivit i många band. Lauboken och dess spännande historia samt om lauboar i det förgångna och nuet. Vi hade just kommit till Lau och till ett hus där ägaren syntes att tillfälligt gått ut och lämnat alla föremål och brev kvar i lådorna. Här finns än i dag berättelser om den tid då Elin och Anton Olsson levde i huset och bl.a. ett fotografi på den stora händelsen då dessa två vann en bil på ett lotteri. Ingen hade körkort men en bild visar de båda poserande framför denna vinst. Sonen Arne sålde huset till oss 1979. Masse Klintberg har tagit fina bilder av både den gamla gården och det nya huset samt själva bröllopet. Ove ledde mig in i denna tid med sitt enorma kunnande. Han lärde mig att det fanns en “lillgarde” och en “storgarde”. Vi som just slet med dessa staket för de kändes inte nödvändiga då inga djur störde våra egna blomsterodlingar.

Vi hälsade på ute hos Ove i Tofta några gånger och senast såg jag honom vid midsommar uppe vid majstången.

En märklig människa. Jag är glad för åren vi umgicks. Han öppnade många dörrar.

Agneta Ödegaard Herlin
Liffride 1:4 och 15 (f.d. Einar Löfgrens fastighet)

Text: Stefan Haase 2011

(Sidan uppdaterad )