Det glömda folket på Lau Backars Allmänning

Från slutet av 1700-talet och fram till senare hälften av 1800-talet var Allmänningen på Lau Backar full av bosättningar. Det handlade i första hand om båtsmansfamiljer, sjömän och fattigfolk. De bodde på ofri grund i enkla oansenliga hus med små åkertäppor. De hade etablerat sig här på denna magra mark under 1700-talet med socknens goda minne i tron att marken tillhörde socknens allmänning. I själva verket var det kronans mark. Vid skattläggningen 1701 beskrevs detta område på Laus Backar som ”Kronans Jägarepark med liten tallskog, små enebuskar och oduglig jord”.

1 De första bosättarna

Den avskedade, småländske soldaten Eric Larsson Granat som bosatt sig i Dalhem hade 1773 hos Länsstyrelsen ansökt om att få avstycka mark inom socknens kronoallmänning på Laus Backar. Sedan Länsstyrelsen hade tillstyrkt Granats ansökan om nyodling 1774 etablerades nu en helt ny gård i socknen, det Granatska Nybygget. År 1776 flyttade Eric Granat f.1721 till Nybygget i Lau med hustru och två söner.(se Granatska Nybyggets gårdshistorik)

Länsstyrelsens beslut innebar att alla bosättningar på Lau Backar skulle uppmätas och kartläggas, varefter marken skulle fördelas mellan sockenmännen och därefter skattläggas. Av beslutet framgick dock att de 7 båtsmän och 4 inhyseshjon som redan hade etablerat sig på backarna skulle få sitta i orubbat bo eftersom inga av sockenmännen hade besvärat sig över dessa.

Båtsmännens bosättningar kan man hitta på den bifogade geometriska kartan från 1775. Där kan man också se ett annat vägnät över backarna än det som nu gäller. Austkväiar dvs vägen från kyrkan över backarna mot Bogs backe till vägen mot Ljugarn kan man bara delvis skönja i terrängen idag. Den går tvärs genom enehagen norr om Lilla Bjärges. Norr om denna väg ligger de gamla boställena från 1700-talet. Boställena syns som prickar på kartan omgivna av små åkertäppor.

Där ligger de samlade som ett senare tids kolonistugeområde.


Bild1: Geometriska kartan, 1775


Bild 2: Austkväiar från kyrkan till Bogs backe markerad på en nutida kartbild.

Tillbaka till Innehåll

2 Smacksaud

Man kan undra varför alla dessa fattighushåll ligger just här på backarna. Förklaringen finner man om man tittar närmare på denna gamla karta. På kartan ser man små prickar för stugor och några större för fähus samt deras inhägnade åkerlappar. Alla dessa boställen är samlade runt förutsättningen för allt livsuppehälle, nämligen tillgången till vatten för sig själva och sina husdjur. Mitt bland dessa ligger den aldrig sinande källan – ”saudi” (källan). Källan går under namnet ”Smacksaud” efter båtsman Oluff Smacka som bodde på Bjärges på 1690-talet. Den finns ännu idag kvar som ett påtagligt minne – ett livnes auge sum aldri vill sluckne – från en tid när backarna myllrade av människor.

Saudi – Källan (Ur Gustaf Larssons Gutniska dikter)

Saudi haldar freiskt vatten, 
sipprar sin strike till min mun.
Släktlidi svalkedes bei saudi.
Släktlidi jalade bei saudi,
dansede u sang,
sörgede u laid.
Sorgi kom ei gard, u lycku kom
– u glaid. –
Garden jär daudar, men saudi vakar
– draupar äili, äili –
ett livnes auge sum aldri vill sluckne.
Källan håller friskt vatten,
Sipprar sin stråle till min mun.
Släktleden svalkades vid källan.
Släktleden glammade vid källan
dansade och sjöng,
sörjde och led.
Sorgen kom i gård, och lycka kom
och gick.
Gården är död, men källan vakar
– droppar ideligen, ideligen –
Ett levandes öga som aldrig vill slockna

På en uppförstorad bild av denna del av backarna har 8 gamla boplatser markerats. De ligger alla nära källan (saudi), norr om Austkväiar, den gamla numera försvunna vägen mellan kyrkan och Bogs backe.


Bild 3: Utsnitt från geometrisk karta efter uppmätningarna på Lau Backar 1775.

För att kunna godkänna alla dessa ”nya” bosättningar på backarna krävdes det att de blev noga revade dvs uppmätta och kartlagda, så att de sedan också kunde skattläggas. Tack vare dessa handlingar och kartor från 1770-talet kan vi idag veta något om människorna och deras boplatser på Lau Backar från 1700-talets slut och framåt. I följande dokument från skattläggningen 1783 (Lantmäterimyndighetens arkiv, 09-LAU-37) hittar man följande bosättare med ägor på backarna.

1 Fördubblingsbåtsman Herfars – en åker av sten och ör
2 Inhyses Jacob Eskildson – en åker lika med tomt
3 Pehr Liten – åker och tomt öde av ör och sten
4 Förp. Båtsman Hans Garde – tomt och två åkrar
5 Avskedade Båtsmannen Pehr Kjortel – en åker
6 Jacob Glömsker – tomt och åkrar
7 Båtsman Anders Brakarl och Båtsman Lars Glömsker – tomt och åker, allt ör
8 Stuga tillhörig en piga
dessutom i norr
9 Båtsman Gogs (Bogs) – två åkrar av ör och klapper på den Norra Grund på häll en liten del åt väster om stuga av sten och fähus (vid Wardbjerg)
10 Eric Granat grundade ett boställe på kronans mark vid Sandboenar som började bebyggas 1777

Tillbaka till Innehåll

3 Uppmätning av Laus Backar

Här bifogas de två handlingar från 1700-talet som reglerade marken på Laus Backar. De är språkligt tillrättalagda och något förenklade.

Lantmäterihandlingen 09-LAU-36, daterad 18 okt 1774.

Utslag på nämndemannen och kyrkovärden Carl Böndes och skattebonden Hans Anderses på samtliga sockenmännens vägnar gjorda ansökan att få uppodla inte bara Kronoallmänningen, så kallade Laus Backar, på vilken avskedade soldaten Eric Granat också begärt att få göra uppodling, mot behörig revning, dvs uppmätning, och skattläggning, utan all annan Kronojord inom Laus Socken, Wisby d. 18 october 1774.

Hos mig har avskedade soldaten Eric Granat den 2 november 1773 anhållit att till åker och bruksanläggande få uppta någon jord på den så kallade Kronoallmänningen Laus Backar, vartill givits tillstånd, såvida ingen av häradsborna och i synnerhet att samtliga sockenmän i Laus Socken inte hade något att anföra däremot, den 5 oktober 1774.

Sedan det blivit allmänt kungjort att soldaten Granat anhållit om tillstånd att upptaga mark på Laus Backar uppmanades sockenbor som hade något att erinra, att inom 3 månaders tid till mig inkomma med yttrande. Med anledning därav har nämndemannen och kyrkovärden ärlige och välförståndige Carl Bönde, samt skattebonden ärlige och beskedlige Hans Anderse, på samtliga sockenmännens vägnar inkommit med skriftlig ansökan, med anhållan om att endast samtliga sockenmännen må givas tillstånd till uppodling på Laus Backar och att soldaten Granat som icke skall äga någon ringaste styrka att uppodla denna jord ej får sin ansökan bifallen, helst som denna allmänning för deras hemman är omistlig såväl med avseende på den åker som redan är uppodlad och kan uppodlas och som till den betesmark som där nyttjas för böndernas kreatur och får.

Eftersom Laus Sockenmän redan skall gjort en början med flera tunnland åker på Laus Backar och på annan i socknen belägen kronojord och att denna allmänning för Sockenmännens hemmans bättre förkovran, och till bete för deras boskap och får, skall vara högst oumbärlig, finner jag det skäligt att lämna mitt bifall till ansökan, varifrån bonden Michael Husarfve i samma socken sig undandragit.

Jag har därför uppdragit åt Lantmätare Magnus Israel Lallerius att ofördröjligen i närvaro av Krono – och Jägeri Betjänten göra fördelning emellan sockenmännen och författa en geometrisk beskrivning, varefter alla på allmänningen befintlige lägenheter böra på en gång efter markens beskaffenhet skattläggas av Häradshövdingen, Lantmätaren, Kronobefallningsmannen.

Eftersom det på Laus Backar av sju tjänstgörande båtsmän och fyra hjonelag inhysesfolk skall ha upptagits någon jord, och eftersom den jord som båtsmännen innehar icke egentligen är avsedda till torp eller boställen (i vilket fall torpen böra bli bestående) för dem inom roten, så bör de väl utrivas. Men som sockenborna inte besvärat sig över dessa torp och likaväl folkmängden genom flera torps och backstugors tillåtenhet efter senare Kungl förordningar till flera hjonelags byggande föröka folknumeräret och jordbruket, så blir deras bosättningar tillsvidare orubbade.

Men vad slutligen soldaten Eric Granat angår, så eftersom han varit den förste som anhållit att få göra någon uppodling på Laus Backar, av honom redan den 2 november 1773 gjorda ansökan, så kan denna begäran till något stycke jords uppodling, varmed han redan skall ha gjort en början, icke avslås, helst som han varit orsak att hela Laus Sockenboer nu först kommit i samfälld omtanke om denna kronoallmännings uppodling. Lantmätaren bör fördenskull likväl tilldela Granat efter hans villkor ett stycke jord till hägn och uppodling samt det uppmäta och skattlägga, liksom de redan förut anlagda torp, som ovan omtalas behörigen uppmäta och skattläggas.

Carl Otto von Segebaden

Lantmäterimyndighetens arkiv 1775, 09-LAU-36, s.14, No. 22

Angående Kronans jordar i Lau

Protokoll fört vid Gannor i Lau socken den 21 sept 1775

Med stöd av Landshövdingen, Generalmajoren, Överkommendanten och Riddaren av Kungl. Majts Svärdsorden, högvälborne Baron Herr Carl Otto von Segebadens Remissorial Resolution av den 18 oktober 1774 som emot skatt, efter revning och skattläggning uppdrager Lau sockenmän, Michael Husarfve undantagen, tillika med avskedade soldaten Eric Granat samt 7 båtsmän och 4 hjonelag inhyses folk all annan inom Lau socken befintlig kronojord, är den samma nu till större delen avmätt; varefter alla förenämnda till idag är sammankallade, att häröver gemensamt höras, enligt kungörelse å predikstolen samt å kronans vägnar infinna sig efter order av den 17 aug sistlidne månad.

Kronolänsmannen välaktade Hr Johan Åkerman:

Närvarande båtsmännen
No. 3 Pehr Liten
No. 4 Lars Glömsker
No. 6 Anders Brakarl
No. 7 Olof Bogs
No. 3 Fördubblingsbåtsman Per Herfars
Fördubblingsbåtsman Hans Sparfs hustru
Avskedade båtsmannen Hans Gardes hustru

tillfrågades med vad lov och tillstånd de bodde på kronojorden Laus Backar och där upprivit åker; vartill de svarade:
att sådant skett med församlingens minne efter de trott att denna jord varit sockenallmänning.

Sedan högvälbemälte Resolution blivit för de församlade uppläst förklarade de att deras mening intet varit att inhysesfolket och deras tjänstgörande båtsmän som bo på Laus Backar skulle där få någon särskild under dem skattlagd jord varav de varken förr eller senare nu någon ansökning gjort, utan endast att de deras tid skulle bliva där orubbade, på vars andel deras små uppodlingar falla kunde; varför sockenmännen vore sinnade att genom ödmjuk supplique (anhållan) hos Konungens Höga Befallningshavande söka ändring häruti i betraktande av den oreda som ett sådant sönderstyckande i små delar åt inhysesfolket kunde medföra varigenom Kungl Majt och kronan med tiden kunde komma i osäkerhet av den därpå gående skatt och Lau sockenmän nu gjorda anförande kommer med jordens undersökning och dess fördelning, att ha anstånd, tills Konungens höga Befallningshavandes resolution häröver utfaller.

Så vad Granat genom detta uppskov nu skulle komma i lidande lämnades kronan tillstånd att nu i höst begynna med åkrars uppodling på Backen och rummet norr om Koparfve storhage då han sätter ……längs norra gärdesgården; även som han äger frihet att stänga in ett stycke längs Närs å till ängsmark.

Med uppläsandet var intet vidare att påminna

Sålunda anfört intyga år och dag som förut

Magnus Lallerius, Ord Lantmätare

På Laus sockenmäns vägnar
Bengt Koparfve Carl Bönda Joh. Åkerman

Tillbaka till Innehåll

4 Rotarna

4.1 Båtsmännens försörjning

Ur artikel om Båtsmännen i Lau:

”För att försörja båtsmännen med sina familjer införde man rusthåll, s.k. roten. Roten skulle förse båtsmannen och hans familj med 4 tunnland odlingsbar mark, utsäde, årlig lön och kläder. Till att börja med var båtsmännen inhysta på socknens gårdar. En rote bestod av flera gårdar, på Gotland vanligtvis fyra. I Lau varierade dock antalet gårdar per rote med mellan två och sju stycken. Rotarna fick också ansvar för att uppföra båtsmansstugor. Från 1787 finns husbesiktningsrullor bevarade som skulle redovisa båtsmanstorpens befintliga tillstånd på Gotland. Rullorna visar att samtliga ordinarie roten och fördubblingsroten saknade byggningar i Lau.

Det förordades att byggningar i sten skulle uppföras på socknens allmänning mot en årlig avgift på åtta skilling specie till grundägaren. Båtsmanstorpen skulle också årligen förses med en tunna råg samt bränsle, betesmark och stängsel och ”alla rättigheter in natura”.

För båtsmantorpen fastställdes utförliga och detaljerade byggnadsregler 1840 för såväl manbyggnad som fähus och lada. Boningshuset skulle vara på stenfot och med invändigt mått på 8 gånger 11 alnar och vara indelat i storstuga, skafferi och förstuga med ugn. Husets väggar ovan stenfoten skulle uppmuras av kalksten, liksom spis, skorsten och bakugn. Alla väggar skulle rappas utvändigt och klistras invändigt och vitlimmas. Taket skulle täckas med falar.

Fähus skulle likaså uppföras i kalksten och vara 7 gånger 6 alnar med plats för djurens spiltor och ladan 9 gånger 6 alnar. Taken skulle täckas med falar, halm eller ag.”

Kravet på att förse båtsmän och annat fattigt folk i socknen var inte alltid så populärt. Tvärtom, vid sockenstämman den 20 april 1772 krävde sockenstämman att reservbåtsmannen Pehr Långfinger inte skulle få uppföra sin planerade byggning i socknen som då redan var under uppförande. Den skull omgående rivas och båtsmannen skulle ”lagligen stämmas för sin tredsko och uppstudsighet” om han avsåg att fullfölja sina avsikter.

Vid tiden för storskiftet 1821-22 beboddes boställena på socknens Allmänning även av avskedade båtsmän, deras familjer eller änkor, som inte längre åtnjöt försörjning av socknens rotar.

Inget båtsmanstorp finns nu längre kvar i ursprungligt skick i Lau, men det gamla torpet vid ”Smacksaud” (källan) som ligger på Bjärges 1:41 är kanske så nära man kan komma de gamla båtsmanstorpens utseende.


Bild 4: Båtsmanstorpet på Bjärges 1:41. Foto: G Mannervik, 2018

Tillbaka till Innehåll

4.2 Nya rotar

År 1787 fastställdes nya rotar för Lau socken med nya nummer och namn. De gårdar som bar försörjningsansvar är angivna inom parentes.

Rotarna var

nr 115 Glömsker (Husarve, Liffride, Botels, Gannor, Sunnankyrke, Fie och Hallsarve)
nr 116 Liten (Bönde och Hemmor)
nr 117 Kiortel (senare Glans) (Gannor, Koparve, Bjärges, Hallbjäns, Mattsarve)
nr 118 Brakarl (senare Söderberg) (Smiss, Gogs, Gumbalde, Snosarve, Botvide, Hallute, Häggdarve, Mårtens)

 


Bild 5: Redan på 1701 års geografiska karta är 4 båtsmanstorp markerade med små vimplar. De ligger nära gårdarna med roteansvar. Av dessa låg då Brakarl och Kjortel på Lau Backar.

Under 1700-talets krigsår gjordes en förstärkning av försvarsorganisationen. Då fick två rotar gemensamt ansvar för en s.k. fördubblingsrote. Sådana fördubblingsrotar i Lau var Härvide och Härfars. För Härvide rote ansvarade de ordinarie rotarna Glömsker och Liten samt ytterligare 8 gårdar från När. Härfars rote sorterade under rotarna Kjortel och Brakarl. Gårdarna Hallute och Hägdarve i När ingick i Kjortels rote och därmed också i fördubblingsroten Härfars. Vid skattläggningen 1774 hittar man fördubblingsbåtsmannen Herfars ställe på Lau Backar.

Rekryteringen av båtsmän från den gotländska allmogen kulminerade under krigsåren på 1700-talets andra hälft. Många dog i strid men de flesta av sjukdomar. Under s.k. ”Viborgska gatloppet” dog ca 1000 gotländska män, somliga i rysk fångenskap. Hur många av alla krigförande båtsmän som tillbringade en tid på Lau Backar är svårt att veta eftersom de är dåligt bokförda i församlingsböckerna. Med okänd boplats från 1700-talets första hälft känner vi båtsmän såsom Krejer, Widing och Compass. Om båtsman Käck vet vi att han bodde på backarna, men inte var.

Åtskilliga båtsmän dog i unga år och lämnade fattiga änkor efter sig. Men det fanns också båtsmän som levde kvar här på de magra och kala backarna till anmärkningsvärd hög ålder, Jacob Eskildson (87 år), Lars Witsåcker (78 år), Anders Brakarl (75 år) och Pehr Kjortel (72 år).

Tillbaka till Innehåll

5 Bosättarna och deras boplatser

1800-talets bosättningar på Allmänningen framgår bäst av kartor vid storskiftet 1821-22. Med hjälp av 1783 års karta, husförhörslängder och andra kyrkoböcker kan man i stora drag kartlägga vilka som befolkade ett flertal av de numera utraderade boplatserna. Förutom dessa finns ytterligare idag ett antal fastigheter som har sin grund på Allmänningen från denna tid. (Se Laus Gårdshistorik)

På detta utsnitt från storskifteskartan från 1821 kan man se boplatserna för båtsmännen Witsåcker, Bogs, Brakarl samt sjömännen Laudell och Laugren. Här framgår att den gamla vägen Austkväiar har kompletterats med den nya och nuvarande nästan parallella vägen förbi boställena västerut mot Stora Bjärges.


Bild 6: Utsnitt från skifteskartan, Lau Bjerges nr 1. Laga delning 1821, Lantmäteristyrelsens arkiv

5.1 Witsåcker

Det finns åtminstone 10 olika båtsmän Glömsker i perioden mellan 1735 och 1890-talet. De hade olika boplatser och många vistades endast en kort tid i socknen. Glömskers båtsmanstorp har haft olika lägen under 1800-talet. Vid laga skiftet 1896 låg det inte längre på backarna utan hade flyttats till ett läge på Sandboenar söder om vägen mot Nybro väster om Närsån. Enligt Boken om Lau låg Glömskers båtmansstuga på 1800-talet på vägen mot Nabbens fiskeläge ”ungefär 400 m öster om Karl Lindbergs gård i Nylunda”. Den stugan revs omkring 1907.

På 1700-talet hade dock Glömsker en boplats på Lau Backar. Kartbilden ovan från 1821 över sydöstra delen av Laus Backar visar båtsmannen Witsåckers boplats. Innan Witsåcker bosatte sig här hade fördubblingsbåtsmannen Jacob Matthisson Glömsker sitt boställe där med nästan samma läge. Detta framgår av artikelns inledande kartbild från 1783. Jacob Glömsker var född i Garda 1735 och flyttade till Lau från Alskog 1754 under båtsmansnamnet Herfars. Han var gift 1756 med Gertrud Pehrsdotter Liten f.1730 på Botvide i Lau. När hustrun Gertrud hade dött 1793 gifte Jacob om sig 1794 med Magdalena (Malena) Pehrsdotter f.1756 i Lau. I vigselboken står det att han då ”bodde på Laus backar nedre mot Bogsen och väster om vägen som går öfver Laus Backar och vid Alfvare åker; där och bröllopet stod”. Malena Pehrsdotter var dotter till båtsmannen och salpetersjudaren Pehr Pehrsson Liten (se kap. 5.9).

Jacob Matthisson Glömsker dog 1798. Änkan Malena Pehrsdotter bodde kvar som fattighjon och dog 1830.

I första giftet med Gertrud Pehrsdotter fick Jacob sönerna Jacob Jacobsson f. 1761 och Matthias Jacobsson, född 1762 ”i en båtsmansstuga på Lau Backar”. Matthias som blev sjöman tog sig namnet Laudell och fick en ny boplats (se kap. 5.2). Glömskers fick även dottern Catharina f.1770, som 1813 gifte sig med båtsmannen Lars Witsåcker som blev den nye bosättaren på platsen.

Avskedade kronobåtsmannen Lars (Pehrsson) Witsåcker f.1754 i Garde flyttade till Lau från Alskog 1813. Han var då änkling och nästan 60 år. I husförhörsboken noterades det att han var”Inflyttad enl. Kungl Befallningshavandes Resolution 12 aug. 1813, men skulle han blifva socknen till last, bör det ytterligare anmälas.” Han gifte sig för andra gången 1813 nu med ovan omnämnda båtsmansdotter Catharina Jacobsdotter Glömsker f.1770. Catharina hade före giftermålet med Witsåcker fått sex oäkta barn. Två dog som spädbarn. Hennes dotter Catharina f.1800 flyttade till Ardre mellan 1807 och 1809, därefter till Koparfve 1812. Dottern Gertrud f.1808 flyttade till Smiss 1821. Sönerna Gabriel f.1797 och Jacob f.1802 tog sig namnet Laudell liksom deras morbror Mattias Laudell. Gabriel och Jacob gick båda till sjöss. Sjömannen Gabriel Laudell gifte sig 1822 med klockarbarnet Anna Britta Jacobsdotter Laurell och flyttade till Klockargrund. Jacob Laudell flyttade först till Hallbjens 1816 och gifte sig senare 1825 med Maja Cajsa Mattisdotter f.1799 i Hejde varpå de flyttade till Visby 1840.

Witsåcker hade från första giftermålet med sig sonen Lars (Larsson) Witsåcker f.1796 i boet. Båtsmannen Lars Pehrsson Witsåcker dog 1832. Änkan Catharina dog 20 år senare 1852.

Witsåcker brukade också ett åkerstycke ner mot sjön vid Nygärde (Daustäde) enligt skifteskartan, Laga delning 1821 (äga 60).

Bild 7: Witsåckers åker, äga 60. Utsnitt från skifteskartan. Laga delning 1821, Lantmäteristyrelsens arkiv

Tillbaka till Innehåll

5.2 Laudell

(se gårdshistorik för Smiss 1:4)

Sjömannen Matthias Jacobsson Laudell var förmodligen den förste på denna boplats, ägan 158 på kartan ovan, Laga delning 1821. Han var son till fördubblingsbåtsmannen Jacob Matthisson Glömsker f.1735 och Gertrud Pehrsdotter f.1730 vilka tidigare bott där Witsåckers äga låg vid skiftet (se kap. 5.1). Denne son Matthias tog sig namnet Laudell och boplatsen är på storskifteskartan markerad som ”Laudells”. Mattias Laudell gifte sig 1791 med Anna Hansdotter Sparf f. 1767 i Lau. Annas föräldrar var fördubblingsbåtsman Hans Hansson Sparf och Anna Eskilsdotter på Smiss.

Sjömannen Mathias Laudell och hans hustru fick en son Jacob (först 7 år efter giftermålet). Sonen föddes 1798 och dog redan som barn 1801. Inga andra ättlingar är kända. Mattias Laudell dog 1846 och hans hustru Anna Hansdotter året efter, 1847.

Om någon bebodde platsen de närmsta åren efter Laudells, dvs 1847, är oklart.

Tillbaka till Innehåll

5.3 Garde

Båtsmannen Hans Persson Garde f.1726 i Alskog, inflyttade till Snosarfve 1748, där han gifte sig samma år med Annica (Anna) Hansdotter Käcker f.1726 i Lau, dotter till kronobåtsman Hans Larsson Käcker och Kerstin Persdotter. Hustrun Anna dog 1795 i en ålder av 69 år varpå den 70-årige Hans Garde gifte om sig 1796 med den unga Cathrine Erasmidotter Klockare f.1763 i Gammelgarn och ”gjorde bröllop på Lau Backar”. Hans Garde dog dock redan året därpå 1797. Hans unga änka Cathrine var krympling och bodde kvar som fattighjon på Allmänningen till sin död 1830.

Av kartan från 1783 ovan framgår att Hans Gardes boställe låg alldeles norr om källan i hästhagen ovanför Backvägen.

Med sin första hustru Anna fick Hans Garde i stugan på Backarna med tre års mellanrum sex söner Pehr Hansson f.1749, Hans Hansson f.1752, Matthis Hansson f.1755, Jacob Hansson f.1758, Olof Hansson f.1761 i Lau (d.1796) och Lars Hansson f.1764 och med andra hustrun Cathrine även en sjunde son Rasmus Hansson som föddes 1797 efter Gardes död.

Den fjärde av sönerna, sjömannen och arbetskarlen Jacob tog sig namnet Laugren valde en ny boplats, äga 174 på storskifteskartan.

Fattighjonet och gamla inhyses änkan Margareta Pehrsdotter Garde dog 78 år gammal 1767. Där är eventuellt släktskap oklart.

Tillbaka till Innehåll

5.4 Laugren

Sjömannen Jacob Laugren gifte sig 1781 med Brita Maria Bandelin, f.1756 i Visby, d.1819. De fick sonen Hans Jacobsson f.1783, utflyttad till När 1799 och död redan 1808 samt en dotter Anna Maria Jacobsdotter f.1785 som gifte sig 1810 med Båthel Ahlström i Lau.

Efter första hustruns död 1819, gifte Laugren om sig 1821 med Elsa Cajsa Hansdotter f.1788 från Sunnkyrka. Barnen i andra giftet var styvdottern Greta Maria f.1813 i Lau, dottern Cajsa Stina Jacobsdotter f.1825 i Lau, utflyttad till Garda 1848, d.1851. Jacob Laugren själv dog 1828 och kvar blev en inhyses änka Elsa Hansdotter Laugren som dog 1861.

Laugrens boplats låg på äga 174 på kartan (bild 8 nedan), med två tillhörande åkrar 173 o 174. Tomten bebyggdes på 1850-talet av familjen Laurin och långt senare 1912 köpte Lau kommun fastigheten för att där etablera en fattigstuga. (se Fattigstugan i gårdshistoriken)


Bild 8

På hittills okänd boplats:
:
Hans Gardes sjunde son, sjömannen Rasmus Hansson Laugren gifte sig 1823 med Eva Larsdotter Botels f.1797 i Lau. De fick sönerna Hans Erasmisson Laugren f.1824 i Lau och Lars Erasmisson Laugren f.1826. I hushållet ingick även Eva Larsdotters son Carl Fredrik Rosengren f.1820 i Visby, sedan ett tidigare äktenskap med Fredrik Rosengren i Visby.

Tillbaka till Innehåll

5.5 Bogs

Följer man backvägen åt öster hittar man två båtsmansboställen. I kilen norr om backvägen ligger Witsåckers tomt (116) och åkrar (116 och 106 söder om backvägen). Följer man backen ner till vägen mot Ljugarn finner man båtsman Olof Bogs boställe söder om backen med tomt och åkrar (äga 103 och 104). Detta var tidigare Pehr Kjortels boplats 1783 (se kap. 5.10).

Båtsmansnamet Bogs skrivs omväxlande som Box eller Bogs. (Med båtsman Gogs i ägobeskrivningen, 1783, avsågs förmodligen båtsman Bogs!)

När Olof Bogs fick sonen Johan 1755 angavs att deras boplats låg vid källan (källan på backen eller Lau Käldu?), men för nästa son Olof anges boplatsen som inhyses stuga vid Laus Backar.

Kronobåtsmannen Olof (Johansson) Bogs (Box), f.1729 i Hejde, flyttade till Lau från Garda 1753. Han var först gift 1749 med Margareta Larsdotter f.1721 från Alskog. De fick en dotter Maria Olofsdotter f.1751 och sönerna Johan Olofsson f.1755 i Lau och Olof Olofsson f.1763. Efter hustruns död 1788 gifte Olof om sig 1789 med Bodilla Pehrsdotter f.1745 från Stånga, Stenstugu. Om Olof Bogs vet man att han 1788 fick ersättning för ”östra kyrkogårdsportens uppmurande och förfärdigande”, dvs Brudluckan.

En tid efter Olof Bogs död 1806 flyttade änkan och fattighjonet Bodilla Pehrsdotter Bogs tillbaka till Stånga 1821.

Tillbaka till Innehåll

5.6 Brakarl

Under 1800-talet finns ett flertal båtsmän med rotenamnet Brakarl. De har inte varit släkt och är i flertalet fall inflyttade i socknen. Fem av dem nämns här i kronologisk ordning.

1756 – 1800

Den avskedade båtsmannen Anders Andersson Brakarl f.1727 i Sproge och kom därifrån till Lau 1756. Hans far Anders Pehrsson flyttade efter till Lau 1769 där han dog samma år. Anders Brakarl fick tillsammans med hustrun Malena Larsdotter flera barn som dog i späda år. Efter första hustruns död 1765 gifte Anders Brakarl om sig i Lau samma år med änkan Maria Pehrsdotter f.1742 i Ardre. Anders Brakarl dog 1802 och hans änka Maria 1813. Det saknas uppgifter om eventuella barn efter dem. På 1783 års karta framgår läget för hans boställe nära nuvarande Bjärges 1:25.

1800 – 1823

Den ordinarie kronobåtsmannen Carl Brakar(l) f.1769 i Hejde kom till Lau från Klinte år 1800 med sin hustru Magdalena Olofsdotter f.1760 i Lokrume. Han hade inget släktskap med Anders Brakarl och stavade vid inflyttningen sitt efternamn utan ”l” på slutet, Brakar. Det borde vara han som bosatt sig på den markerade ägan 172 på skifteskartan ovan mittemot Bjärges 1:25 samt med en åkertvär på Bjärges 1:25. De kom hit med fyra barn, sonen Olof Carlsson f.1787 (utflyttad till Ardre 1817), dottern Greta Lena Carlsdotter f. 1789 (till Smiss 1805), sonen och sjömannen Carl Johan Carlsson f.1792 och Jacob Petter Carlsson f.1798 (utflyttad till Hallsarve 1813). Carl Brakarl dog i Karlskrona 1823. Hustrun Magdalena dog 1827.

1823 – 1850

Ordinarie båtsman Olof Nilsson Brakarl f.1793 i Follingbo gifte sig 1812 med Greta Cajsa Larsdotter Dragon f.1778 i Garda. De kom närmast inflyttade från Burs 1823 och hade med sig fyra döttrar som alla var födda i Näs, Stina Greta f. 1813, Anna Gardrut f.1815, Maria Elisabeth, f. 1817 och Dorothea Sophia f.1820. Dottern Maria Elisabeth gifte sig 1843 arbetskarlen Lars Laurell f. 1814. Olof Brakarl dog 1850, varefter änkan Greta Cajsa flyttade till familjen Lars Laurell.

1848 – 1854

Kronobåtsman Anders Olofsson Brakarl f.1821, son till Olof Andersson Snosarfve och Stina Rasmidotter f.1816 i Lau. Han gifte sig 1848 med Anna Christina Olofsson Larsdotter f.1816 på Hallbjäns i Lau med vilken han fick dottern Christina Maria f.1849. De bosatte sig troligen strax sydost om Bjärges 1:32 (enligt Boken om Lau.) Anders Brakarl dog 1854 och hustrun Anna Christina 1884.

1854 – ca.1880

Ordinarie Båtsman Jacob Johannes Brakarl (senare Lauström) f.1835 i Lau var son till Jacob Danielsson Fie och gift 1858 med åkervaktardottern Maria Christina Bolin f.1833 i Nähr. Maria Christina hade före äktenskapet dottern Anna Maria Johanna f. 1857. Jacob Brakarl flyttade från Smiss till Allmänningen 1854 redan före äktenskapet. Jacob Johannes Brakarl blev skriven som arbetare 1880 och bytte namn till Lauström. De flyttade till Garda där Hustrun Maria Christina dog 1905 och båtsmannen Jacob Johan dog 1918.

Tillbaka till Innehåll

5.7 Eskildson

Den gamla inhysesmannen Jacob Eskildsson, f.1714 i Silte tycks på 1775 års karta ha haft sin boplats, i hagen en bit norr om korsningen mellan nuvarande backvägen och vägen söderut mot Lilla Bjärges. Jacob gifte sig för tredje gången 1788 med Malena Olofsdotter Eskildsson f. 1752 på Botels i Lau. I vigselboken står Jacob Eskildson som f.d. husbonden på Koparfve, numera inhyses boende på Laus Backar i en liten stuga. Jacob dog 1802 vid 87 års ålder.

Fattighjonet och änkan Malena Eskildsson bodde på allmänningjorden till sin död 1825. Hennes föräldrar var Olof Thomsson Botels och Malena Jacobsdotter.


Bild 9

Tillbaka till Innehåll

5.8 Herfars

Av 1775 års karta tycks fördubblingsbåtsman Pehr Hansson Herfars ha bott där fastigheten Bjärges 1:25 nu är belägen. Pehr Herfars gifte sig med Catharina Mickelsdotter 1758 och fick en son Hans Pehrsson f.1759 i Lau och en dotter Cecilia som dog som spädbarn samt en son Michel Persson f.1763. Alla står som födda i en båtmansstuga stuga på backarna. Hustrun Catharina dog i en ålder av 43 år 1770. Pehr Hansson Herfars gifte om sig 5/2 1771 med Anna Larsdotter Hammar. Hustrun dog i maj samma år, 40 år gammal, varpå Herfars tog sig en tredje hustru i december 15/12 1771, Margareta (Greta) Båtelsdotter (från Slite). Även denna hustru Greta dog tidigt 1775 i en ålder av 44 år. På fem år förlorade Pehr Herfars tre hustrur!

Tillbaka till Innehåll

5.9 Liten

Roten 116 Liten tillhörde egentligen Bönde och Hemmor, men den låg ursprungligen, från 1690 och framåt, i Alskog socken med nr 3.

Själva båtsmanstorpet var flyttat från Ala till Böndes ägor, se 1701 års karta ovan. En av det tidiga 1700-talets båtsmän Liten var Olof Liten f.1681, antagen 1720.

I samband med skattläggningen av Laus Backar 1774 dyker dock namnet Pehr Liten upp bland bosättarna på Lau Backar. Pehr Litens boplats låg mellan Eskildssons och Gardes i hästhagen ovanför Backvägen (se Bild 3).

På Backarna föddes Pehr Pehrsson Liten 1759 i en båtmansstuga. Föräldrarna var båtsmannen och salpetersjudaren Pehr Pehrsson Liten (d.ä.) och Annika Börjesdotter, gifta i Lau 1755. De fick även dottern Malena Pehrsdotter (gift Glömsker) f. 18/9 1756 i Lau och förutom Pehr ytterligare två söner födda i båtmansstugan på Backarna. Sönerna var båtsmännen Olof Liten f.1762 och Christen Liten. Hustrun Annika dog 1781 vid 55 års ålder. I båtsmansrullorna från 1784 finns Pehr Liten med, men om det är den äldre eller sonen med samma namn som avses är oklart.

Efter bröderna Olof Liten och Pehr Liten hittar man i 1800-talets rullor följande båtsmän under roten Liten. Roten hade då fått nummer 116 och förmodligen hade de flesta sina boställen i båtsmanstorpet vid Bönde.

1838-54

Mårten Alsten Liten f.1806, antagen 1833. Avskedad på grund av diskbråck 1854.

Olof Peter Hallin Liten f.1835. Antagen 1858 men ogillas senare på grund av dövhet och ersattes av Lars Jakob Liten f.1843 i Alskog. Han omkom vid förlisning i Engelska kanalen 1866. Han var gift med Anna Margareta (Greta) Olofsdotter från Mattsarve 1:6. Efter Jacobs död flyttade änkan Anna Greta med sonen Jacob Fredrik Ferdinand f.1867 och sin mor Valborg till en liten stuga i västra hörnet av infarten till till Josef Hejdenbergs gård Husarfve1:2, numera tillhörig Hemmor 1:7.

1867- 97


Bild 10: Änkan Anna Christina Litens boplats vid Bönde å. Skifteskartan 1898
Efter Jacob Liten tillträdde en namne Jacob Liten som båtsman nämligen kronobåtsman Jacob Adrian (Wedin) Liten f.1842 i Alskog. Han var den siste i raden av alla båtsmän Liten och gifte sig 1868 med Anna Christina Lauvall f. 1847 från Hallsarve 1:9. Dessa bodde i båtsmansstugan nordost om Bönde 1:4 till 1901. Vid laga skiftet 1896 avstyckades Litens båtsmanstorp om 3 tunnland och 16 kappland, ett markstycke söder om landsvägen innanför åslingan vid Bönde.

På lantmäteristyrelsens karta från 1821 är ägan 229 beskriven som tre båtmanstorp. Här är namnen Glömsker, Kjortel och Brakarl införda på kartan. Vilka av dessa rotars båtsmän som bodde på de boplatser som är markerade på kartan nedan kan man möjligen spåra med hjälp av kyrkböckerna.


Bild 11: Utsnitt från skifteskartan, Lau Bjerges nr 1. Laga delning 1821, Lantmäteristyrelsens arkiv

Tillbaka till Innehåll

5.10 Kjortel

Liksom för rotarna Brakarl och Glömsker fanns det under 1800-talet många båtsmän Kjortel utan inbördes släktskap. Den förste vi känner vid namn var Jacob Jacobsson Kjortel, gift 1752 med Catharina Hermansdotter. Sedan följer i kronologisk ordning följande båtsmän.

1 1753 – 1802

Pehr Kjortel f.1730 i Ardre kom till Lau 1753, närmast från Garda. Han gick då under namnet Pehr Michelsen Käck och var då gift med Brita Eschildsdotter, d.1786, vid 59 års ålder. De fick dottern Anna Pehrsdotter 1756 ”uti en ny inhyses stuga på backen”. De fick även tre söner, sonen Eschild f. 1760, sonen Pehr f.1761 och ännu en son Eschild f.1764. Samtliga dog som små barn mellan åren 1760-69. De fick därefter ännu en dotter Anna Pehrsdotter f.1766.

Efter första hustruns död gifte Pehr Kjortel om sig i Lau 1787 med Brita Matthsdotter f.1739 från Visby. Pehr Kjortel dog 1802 och hans hustru Brita 1813.

Dottern Anna Pehrsdotter Kjortel (från Kjortels första gifte) gifte sig med krymplingen Johan Olsson f.1766 i Lau. De dog båda 1829.

En annan båtsman Olof Kjortel med okänt släktförhållande dog 1759 vid 23 års ålder efter hemkomst från Karlskrona.

Enligt 1783 års geometriska karta tycks Pehr Kjortels boställe ha legat vid Bogs backe söder om Backvägen, det som senare kom att tillhöra Olof Bogs (se kap. 5.5).

2 1784 – 1785

Till samma rote Kjortel i Lau kom 1784 Båtsman Hans Marcusson Kjortel f.1749 gift med Ingrid Matthisdotter f.1750, i Lye gift i Rone 1779. De kom till Lau 1784 och var boende på Mattsarvfe. Den avskedade båtsmannen Hans Kjortel dog redan påföljande år 1785 och hans hustru Ingrid 1808. De fick sönerna Matthias Hansson f.1781 i Linde, d.1803 och Marcus Hansson f.1784 i Lau – utflyttad år 1800.

3 1803 – 1808

Efter Pehr Kjortels död 1802 fylls hans båtsmansplats i roten 1803 av kronobåtsman Thomas Kjortel f.1765 Hejde. Han var gift med Annica Olofsdotter f.1763, Hejde, död i Lau 1809. Thomas Kjortel själv dog 1808.

……….

4 1828 – 54

Den siste båtsmannen Kjortel 1828-54 var båtsmannen Johan Nicklas Kjortel f.1808 i Hogrän och 1829 gift med Cajsa Stina Fröström f.1799. Efter 1843 står Johan Kjortel med nya rotenamnet Glans.

5 1854 – 58

Ordinarie båtsmannen Jakob Henrik Fagerberg Glans f. 1835 i Lau var den andre båtsmannen Glans, 1854-58. Jacob Henric Fagerberg var son till Nils Fagerberg och Anna Maria Persdotter Granat på Nybygget 1:3.

6 1858 – 1918

Han efterträddes 1858 av Lars Georg Jakobsson Glans f. 1836. Gift 1859. Död 1918. Enligt Boken om Lau var denne båtsman den förste bosättaren på båtmanstorpet Bjärges 1:29 (se denna gårdshistorik).

Tillbaka till Innehåll

5.11 Glömsker

Vid skattläggningen av Lau Backar 1774 finns förutom Jacob Glömsker (se punkt 2) även Lars Glömsker omnämnd. Hans boplats verkar ha legat vid Anders Brakarls och Herfars ägor. (se 1775 års karta ovan)

I kyrkböckerna förekommer dock åtskilliga båtsmän med namnet Glömsker. Bland 1700-talets alla båtsmän Glömsker fanns i Lau:

Nils Glömsker f. 1709, antagen 1735
Jakob Mattson Glömsker f.1735 d. 1798
Math. Jacob Glömsker f. 1762
Per Larsson Glömsker f. 1767
Rasmus Jacobsson Glömsker f.1780, d.1800
Båtsmannen Nils Glömsker f.1781 och död i Karlskrona 1809 var gift med Beata Olofsdotter f.1770 och utflyttad till Levide 1809 med sina två barn.

Var alla dessa bodde är ovisst.

Längre fram under 1800-talet finner man Kronobåtsman Lars (Ahlsten) Glömsker f.1803 i Alskog. Han gifte sig 1806 med Brita Stina Larsdotter f.1805 i Garda och fick dottern Anna Catharina, f. 1826 i Garda. De bosatte sig i båtmansstugan på vägen mot Nabben. Båtsman Lars Glömsker dog i Karlskrona 1837.

Änkan Brita Stina gifte om sig 1839 med Nils Larsson Ahlström från Ala och bosatte sig senare på Allmänningen längs Austkväiar. (se gårdshistoriken för Mattsarve 1:12).

Båtsmansdottern Anna Catharina Larsdotter gifte sig med båtsmannen och korpralen Lars Petter Lauberg Glömsker f.1828. De fick barnen Anna Stina f.1851, Lars Niklas f.1855 och Karl Petter f.1861. Karl Petter blev den siste ägaren på bostället vid Nabben.

1838 – 1852 med oviss boplats fanns ytterligare en båtsman Lars Glömsker.

Ord båtsman Lars Glömsker f.1806 i Sanda, gift med änkan Christina Maria Pehrsdotter f.1802 i Stånga, inflyttade till Lau 1838 från Stånga. De hade döttrarna Christina Maria Englund f.1835, Anna Lovisa f.1839 och Eva Elisabeth f.1844 och sonen Lars f.1850

Pehr Glömskers boplats:

På Backarna låg förmodligen Pehr Glömskers boställe under 1800-talets första hälft.

Kronbåtsman Pehr Glömsker f.1792 i Fardhem gifte sig med Cecilia Maria Christensdotter f.1791. Pehr Glömsker dog i Ljugarn ”af vådlig händelse” 1828. De fick son Jacob Petter Pehrsson f.1819 i Lau och en dotter Cajsa Maria Pehrsdotter Glömsker f.1823

Dottern Cajsa Greta Pehrsdotter Glömsker gifte sig 1850 med Mårten Lauwall f.1824 i När inflyttad 1840. Cajsa Greta hade sedan tidigare dottern Anna Stina f.1847 och fick i Lau med Mårten Lauwall barnen Maria Charlotta f.1851, Catrina Lovisa f.1853 och Carl Petter Edvard f.1856.

Tillbaka till Innehåll

5.12 Hallfars

På 1821 års skifteskarta nedan kan man hitta ytterligare ett båtsmansboställe Hallfars. Man skymtar en husmarkering vid ägan 170 som är bokförd som Hallfars åker. Även intilliggande ägor 184 och 214 är Hallfars åkrar. Övriga uppgifter om båtsman Hallfar saknas.


Bild 12: Laga delning, 1821 /Lantmäteristyrelsens arkiv/

Tillbaka till Innehåll

5.13 Eskilds

På samma karta är Eskilds åkrar markerade som ägorna 160 – 162 och 169. Inte heller i detta fall är några uppgifter kända om båtsman Eskilds.

5.14 Käck(er)

Redan i början på 1700-talet tycks Lau Backar vara bebott av båtsmän. Förmodligen bodde Båtsmannen Per Keck där. Han dog 1688. Kronobåtsman Hans Larsson Käcker och hustrun Kerstin Persdotter var ganska samtida. De fick dottern Annica (Anna) Hansdotter Käcker f.1726 i Lau. Båtsmannen Hans Larsson Käck dog 1755 vid 72 års ålder. Hans änka Kerstin dog 1762, 75 år gammal.

Kronobåtsman Pehr Michelsson Käck är nämnd tidigare under båtsmansnamnet Pehr Kjortel.

Tillbaka till Innehåll

5.15 Herfwide

Under de förödande krigsåren vid 1700-talets mitt infördes fördubblingsroten. Ett av dessa var Herfwide (Härvide). På Lau Backar boddeFördubblingsbåtsmannen Lars Thomasson Herfwide och Mara Johansdotter. De fick en son Thomas Larsson f.1762 i en båtsmansstuga på Lau Backar, men oklart var. Deras enda dotter Elsa Catharina Larsdotter dog vid 8 års ålder 1773.

Även sonen Thomas Larsson Herfwide blev båtsman.

Det finns ett flertal andra boplatser på backarna som inte är omnämnda vid revningen av backarna 1774. Somliga är äldre, andra dyker upp vid storskiftet 1821. Här följer några.

Tillbaka till Innehåll

5.16 Lauberg

Bild 13: Utsnitt från skifteskartan, Lau Bjerges nr 1. Laga delning 1821, Lantmäteristyrelsens arkiv


Bild 14: Utsnitt från kartan för Laga delning 1822, Lantmäterimyndighetens arkiv 1822, 09-LAU-38

 

Väster om kulturstigens parkeringsplats på backarna kan man i terrängen ännu idag se spår av en bosättning. Här låg Laubergs åker (74) och lindor. Vid klintkanten mellan ägorna 202 och 205 kan man notera att en ”Wårdstång” är markerad. Laubergs boställe låg på Snosarfve ägor, markerat E på kartan.

Jacob Jacobsson Lauberg f.1739 Snosarfve gifte sig i Visby med Bodilla Larsdotter f.1736 från Pilgårds i När. Jacob Lauberg dog 1801. Änkan Bodilla Lauberg levde kvar på Snosarfve ägor till sin död 1816.

Deras son sjömannen Lars Jacobsson Lauberg gifte sig på När 1790 med Anna Larsdotter från Gumbalde. Lars Lauberg drunknade i Klintehamn 1793. Lars Laubergs änka Anna Larsdotter Lauberg, f.1764 Gumbalde, var dotter till Lars Matthisson Gumbalde och Malena Larsdotter. Anna dog 1831. Lars Laubergs och Anna Larsdotters son blev sockenskomakaren i Lau Lars Petter Lauberg, f. 1793. Hans hustru var Maria Christina (Maja Stina) Tellström, f.1792 i Garda. Hon dog 1870.

De fick en dotter Anna Margareta f.1818 som dog vid 3 års ålder och en dotter Christina Maria f.1823, som i sin tur gifte sig 1846 med arbetskarlen, sedermera sockenskomakaren Johan Petter Östman från Smiss, f.1822.

På backarna hade skomakaren Lars Petter och Maria Christina Lauberg fyra ”lärgossar” inneboende hos sig:

Lärgossen Pehr Larsson Fredlös, f.1805 i Garda återvänt till Garda 1819.
Lärgossen Lars Ahlström, f.1809 i Lau, återvänt till hemmet 1820. (sedermera skolmästare i Lau).
Gossen Jacob Niklas Södergren, f.1802 i Visby, lämnar hushållet 1820
Sjömannen Lars (Andersson) Laudin, f. 1789 och hans hustru Christina Johnsdotter, f.1789 samt sonen Jonas Laudin, f.1818 och dottern Brita Margareta, f.4/11 1821.

Tillbaka till Innehåll

5.17 Övriga boplatser

Bland andra båtsmän vars boställen är okända fanns på 1700-talet:

5.17.1 Krejer

Båtsmannen Thomas Nilsson Krejer dog 1744 vid 32 års ålder.
Båtsmanshustrun Anna Eschelsdotter Krejers dog 1760 vid 64 års ålder.
Båtsmansänkan Anna Terkelsdotter Krejare dog 1760 vi d 66 års ålder.

5.17.2 Hans Sparf

Fördubblingsbåtsmannen Hans Sparfs änka, Anna Eschildsdotter Sparf död 1792, 57 år.

5.17.3 Widing

Båtsmannen Lars Olofsson Widing fick en dotter 1734 som dog samma år.
Båtsmannen Michel Olofsson Widing dog 1763 vid 61 års ålder och hans hustru Cecilia Pehrsdotter Widings dog samma år 1763 vid 54 års ålder.

5.17.4 Kompass

Båtsman Olof Michelsson Compass dog 1752 vid 23 års ålder.

5.17.5 Bofred

F.d. kronobåtsmannen Lars Petter Bofred gift 1845 med Magdalena Andersdotter Snosarfve.

5.17.6 Glader

Båtsman Hindrich Persson Glader f.1753.

Andra äldre bosättningar på backarna under 1700-talet:

5.17.7 Fiskaren Hans Hansson och Margareta Jacobsdotter

Paret fick en dotter Anna Hansdotter i en inhysesstuga på backarna 1761. Hustrun Margareta dog vid 48 års ålder 1771 (”Hon hade i 5 à 6 år varit sjuk och mest sängliggande. Hennes sjukdom var besynnerlig. Hon var så tjock som en …. havande hustru med tvillingar eller trillingar. Och var ….intet tecken till vattusot”. Hans Hansson dog 1772 och begrovs i fattigjorden tillsammans med hustrun.

5.17.8 Inhysesman(?) Lars Larsson

Lars Larsson och Cathrina Hermansdotter fick en son Lars Larsson f.1761 i inhysesstuga på Backarna.

5.17.9 Wachten

Nedanför Wardbjerg mittemot Botvide låg Wachten. Där fanns det gamla båtsmanstorpet bebott av båtsmansänkor och fattigfolk under 1700-talet senare hälft. Här bodde bl.a. under en längre tid Margareta på Wachten och Anna på Wachten samt inhyses Lars Larsson på Vackten (f.1748 Bönde, d.1803), gift 1775 i Lau med Cathrina Larsdotter (f. 1740 Björke, d.1803)

Lars var son till Lars Jacobsson Bönde och barnmorskan Gertrud Grelsdotter.

(se artikel om Fattigvården i Lau)

5.17.10 Eric Granats boplats

Upphovsmannen till revningen och skattläggningen av Laus Backar Eric Granat bosatte sig till att börja med inte på backarna själv. Om det Granatska Nybygget finns mer att läsa under Nybyggets gårdshistorik.

Av alla barn som föddes på backarna dog många före tre års ålder, särskilt under smittskoppsepdemin på 1760-talet, och har inte alltid kommit med i denna sammanställning.

Text: Gunnar Mannervik 2018

Tillbaka till Innehåll