Botvide är den sydligaste av Nårdargardar i norra delen av Lau. Gården ligger alldeles under spetsen av Laus backar och denna del av backarna heter just Botvide backar. Här uppe låg under järnåldern en fornborg, skyddad de branta backarna på tre sidor och av en grävd vallgrav och palissad på det fjärde hållet inåt land. Här ovanför Vardbjärgsklippan låg förr vårdkaseplatsen, se Lau hemsidas vinjettbild! Nedanför Botvide och söderut låg under järnålder/vikingatid och början av medeltiden en stor lagunhamn med troligen en omfattande verksamhet. Inloppet till hamnen var alldeles nedanför gården och än idag kan man se lämningar efter kajskoningar och länningar till att dra upp båtarna i. Vägen från Alskog genom Lau och vidare till När går tätt intill gården.

Botvides bomärke.

Botvide tillhör liksom Goks, Snausarve och Smiss socknens sist etablerade gårdar iom att den ligger ganska lågt, den är troligen inte tillkommen förrän i övergången mellan bronsålder och järnålder, kanske omkring 500 f Kr. Gården ligger på självdränerande sluttande mark, lämplig för odling med den tidens redskap. På liknande mark söder om Botvide låg förr de små gårdarna Klints, A(r)bo och Käldur, se Lau Försvunna Gårdar! Färskt vatten fick man i riklig mängd från källflöden vid Botvide backars sluttning. Än idag försörjer en källa den södra Botvideparten med vatten.


De båda Botvideparternasedda från backanten1912. Foto: Masse Klintberg.

Vad namnet Botvide betyder är inte klarlagt. Det är tveksamt om det kommer från personnamnet Botvid. Namn på ”-vide” är vanliga på Gotland. ”Vid” betyder liten skog, nästan som en dunge. Namn på ”Bot” är också vanliga. Det syftar på någon som gjort bot och bättring, eller som betalat en stor bot. Möjligen skulle man kunna tolka namnet som ”gården vid dungen där man betalat en bot”.

När den lilla gården Klints dukade under strax efter 1580, delades dess marker först mellan flera gårdar, främst Hemmor, men senare kom Klints marker att hamna under Botvide. Vid samma tid försvann också den lilla gården A(r)bo söder om Klints. Eftersom dess marker helt tillföll Botvide, kan det ha varit fråga om antingen ett giftermål eller ett köp. Det här var betydande marktillskott, vilket senare möjliggjorde en partsklyvning av gården.

Första beskrivningen av Botvide finns i 1653 års jordebok. Där står: ”Botwede är ett hallfft hemman om 6 marckeleij, hafwer åcker till 14 tunnelandh, ängh till 16 mans slätt, aagh i Eekessmyyr, humblegårdh till 50 stänger, 2 hagar till 3 hästar och tarfweligh skogh. Brukas af Peer Olofsson, hwilcken hafwer ärfdt gården”.

6 markelej var ungefär genomsnittligt, likaså åker- och ängsinnehavet. Ag hade man tydligen tillräckligt av i närbelägna Aiksmör. Humletillgången var mer än vad man behövde. 2 hagar till 3 hästar var bra. Tarvlig skog betyder tillräcklig skog för virke, vedbrand och gärdsel, det var bra för att vara i Lau!

1701 hade Botvide följande marker: Åkrar vid Daustäde, Vardbjärgsakrar, Skarpakar, Haimakar, Hagakar, Tallmungar, tvärar i Nårdar Natveikar och Staingardsakar. Änge hade man vid Haimänge, Strandänge, Gärde och i Garde. Hagar mm fanns vid Haimhagen, Nöihagen, Nårdarskog, Strandskogen, Lunden, Burgskogen, Aikesump och skog på Gardhaid och Alstädsmyr i Garde. Släke hade man tillgång till under Strandskogen, Daustäde, Natveikar och Staingärde. Man hade en humlegård på 100 stänger.

Alla de nämnda ägorna bestod av massor av smådelar, för åkrar kallades delarna tvärar. Man kunde äga en eller flera tvärar av en åker, men sällan hela. Den enda åker som Botvide ägde helt och hållet var Haimakar, vilken låg runt gården. Tvärarna vid Daustäde, Vardbjärgsakar, Hagakar och Natveikar låg mer eller mindre nära stranden söder om gården, medan tvärarna i Skarpakar var en del av den forna gården Sandkvies ägor mellan Goks och Snausarve. Tallmungar var det mycket stora åkerområdet nordväst om Gumbalde. Staingardsakar var två tvärar långt hemifrån, neråt Närkån till. Intill låg Botvide Strandänge. Haimänge låg nedanför gården. Om ängsmarkerna vid Gärde avser Nöigärde nere vid stranden norr om skjutbanan eller någon annan plats är okänt.

Haimhagar finns på flera ställen, dock inte hemma vid Botvide! Området mellan Daustäde och Smiss heter Haimhagen, likaså en skogsbit nordväst om Snausarve, men dessa områden borde ha hört till Smiss resp Snausarve. Gissningsvis var Botvides Haimhage ett område intill Haimänget som (senare) kallades Baitningen. Nöihagen är ett stort skogsområde norr och nordost om Snausarve och Nårdarskog en mindre skogsbit nästan längst upp mot Alskog. Var Strandskogen och Lunden låg är inte känt, möjligen nedanför gården. Burgskogen ligger längst i väster i Lau, mot Lyehållet till. Skog på Gardehaid eller Branden upp emot Buttle har flera gårdar i Lau. Men Alstädemyr är inte bekant. Släktäkt hade man på flera ställen längs Lausviken, Staingärde låg bortåt Närkån där man hade ovannämnda åker och änge.


Utdrag ur 1701 års geometriska uppmätning (underlag för den kommande skattläggningen) där de marker som Botvide ägde eller ansågs ha tillgång till finns markerade med orange

Vid skatteläggningen 1745 var Botvide fortfarande 6 markelej och man hade betalat 13 Daler och 22 öre i skatt. Man hade utsäde till 9 tunnor 24, 5/6-dels kappar och man sådde ungefär 11 1/3-dels tunnland av sina 14 tunnland årligen, resten var i träda. Utsädet var således knappt i förhållande till åkerarealen. Hö och starr var också knappt. Men 50 lass släke var bra, man hade ju också rätt nära till. Skogen räckte, liksom mulbetet och agtillgången. Man fiskade som alla andra vid Nabbu, både för husbehov och för avsalu, det var en stor tillgång. Man hade en kvarn för husbehov! Men det var inte väderkvarnen på backen ovanför gården, utan en vattenkvarn i Gumbalde å. Den hade man möjligen ihop med Snausarve och den fanns redan 1653. Vid denna skattläggning satte man ner skatten till 11 Daler 20 öre och 21½ penning och gården till 3/8-dels hemman. Sannolikt ett uppskattat beslut!

De första ägarnamnen för Botvide dyker upp i början på 1600-talet. Redan då verkade Botvide ha två brukare, men detta växlade, ibland var det bara en. Särskilt de äldsta uppgifterna är knapphändiga och det har inte gått att få reda på släktskapen mellan ägarna. Man kan dock anta att de varit släkt, för när gården beskrivs som en part, kan dödsfall ha inträffat på den ena gårdshalvan och då har släkten på den andra hjälpt till med skötseln tills något barn där blivit så gammalt, att hen kunnat ta över brukandet.

Först i början av 1740-talet klövs Botvide mellan två syskon i två separata parter, Botvide 1:2 och Botvide 1:3 och brukades under närmare 250 år. 1983 köptes Botvide 1:2 in av Snausarve 1:10 och dessa gårdar slogs samman och bildade Snausarve 1:26. Botvide 1:2 upphörde således som egen brukningsenhet och med eget namn. Botvide 1:3 lever alltjämt kvar som självständig gårdspart med inriktning på lammskötsel. Se vidare historik för varje part!

 

(Sidan uppdaterad )