Eftersom Lau var en skogfattig socken var många gårdar tvungna att söka virke och bränsle från skogsmarker långt ifrån den egna gården. Hur de en gång i tiden har kommit över dessa utmarker i andra socknar är inte alltid lätt att veta. Troligt är att ”inlandssocknar” som Garda och Etelhem lät byta till sig mark vid kusten för att själva få tillgång till släke och fiske i utbyte mot skogsmark åt de annars skogfattiga strandsocknarna När och Lau. Möjligen kan skogsskiften ha köpts eller uppstått genom arvsskiften. Dessa avlägsna ägor kom att tillhöra Lau för flera hundra år sedan och det är inte lätt att hitta dokumentation på hur de uppkommit. Det handlar bl a om avlägsna skogsskiften vid Hemmorvät och Alstädmyr, på gränsen mellan Buttle, Alskog och Garda hela 1 ½ mil från gårdarna i Lau. Lika långt var det till skogsägorna i Ardre på Gyllauen. Men det fanns också ägor som gårdar i Lau hade på närmare håll i Syllskogen i Alskog.
1. Utmarker vid skattläggningen 1701
I skattläggningshandlingarna från 1701 redovisas följande skogs- eller ängesskiften för 12 av socknens gårdar:
Gumbalde hade ett änge vid Folkedarve i Garda om 10 manslätt med tallskog dugligt till bränsle.
Gooks och Botvide hade tillsammans likaså ett änge vid Folkedarve på 6 manslätt, som de skiftade att bruka.
Snausarve hade ett skogsstycke i Garda.
Smiss hade tillsammans med Fie ett skogsstycke i Garda vid Svartdalar och ett i Ardre (som förmodligen avser Gyllauen).
Halsarve hade liksom Smiss skog i Ardre (Gyllauen) som brunnit två gånger och låg dessutom så långt bort som 1 ½ mil från gården.
Kauparve delade ett stycke skogsmark (2/3) med Halsarve (1/3) i Alskog, ¾ mil från gården. Det skogsstycket är det som i andra handlingar benämnts Syllskogen (Sylvarskogen).
Sunnkyrke hade ett änge i Garda, det s.k. gardänget om 3 manslätt vid Juves.
Botels hade ängesmark vid Gangvide i När, Stora och Lilla muldauen i Stora Sander.
Husarve hade ett änge i Garda vid Tälleby på 6 manslätt.
Lau Annex hade skog på Gilouen (Gyllauen) i Ardre.
2. Gyllauen i Ardre
I Ardre socken, norr om Ljugarn och Folhammars naturreservat, ligger skogsmarken Gyllauen beläget mellan kusten och vägen mot Gammelgarn. Här ligger ett drygt 10-tal skogsskiften på sammanlagt ca 100 ha, som alla hör hemma i Lau. Läget är i anslutning till Mullvalds naturreservat och ligger till en mindre del även inom detta.
Där har ännu ett 10-tal markägare skogsskiften med koppling till gårdarna Smiss, Fie, Kauparve och Hallsarve i Lau.
Jakob Karlsson, Fie (Fäi-Jakå) har i många av sina brev till M.Klintberg beskrivit skogsbruket i denna för Fie avlägsna trakt. Foror med byggningstimmer, sågstockar och floved skulle vintertid transporteras med stutar eller russ på knyklesamme (krångliga) vägar hem till Fie och Kauparve. Han kunde berätta om hur de åkte iväg med två par stutar i vintermörkret redan kl 6 – 7 på morgonen. Det tog dem tre timmar att ta sig dit med tomt lass och sedan efter tunga arbetstimmar i skogen gick det så åt ytterligare 4 timmar att därefter ta sig hem med fullt och tungt lass. Hem kom de inte förrän klockan halv nio på kvällen. Det hände att de körde sex sådana lass på en vecka. Den 1 februari 1891 skrev Fäi-Jakå om hur de den gången fick kämpa sig hem i ett förskräckligt snöoväder med dikeskörningar och ikullvällta lass och slutligen fick lämna lasset vid kyrkan innan de tog sig hem med bara dragdjuren. Den hemresan tog närmare 6 timmar.
”Knyklesamme” vägar i Gyllauen, nov 2020 (Foto: G Mannervik)
3. Syllskogen
På kortare avstånd från gårdarna i Lau befinner sig Syllskogen i Alskog. Dit var det ungefär hälften så långt som till Gyllauen ifrån Kauparve. Skogsskiftet ligger vid sågplatsen Gränsag (gransåg) ungfär 1500 m uppströms Svajdeån där ån delar sig innan den med sitt nedre lopp rinner ut vid Svajde fiskeläge. Sågen var placerad där ån hade sin kraftigaste fallhöjd.
Gränsag (Foto. Gunnar Mannervik, 2020)
Syllskogen har i äldre handlingar skrivits Sylfwerskogen eller Sylvarskogen och antyder att här funnits någon koppling till silver (sylvar). Man kan möjligen ana ett gammalt fynd av någon silverskatt. Ägostycket finns med på storskifteskartan för Olleifs (Ollajvs) i Alskog från 1814, där det framgår att Halsarve och Koparve ägde stycket gemensamt.
Lantmäteristyrelsens arkiv, Alskogs socken, Olleifs nr 1, Storskiftet 1814
Sedan laga skiftet har Syllskogen inte längre någon ägare i Lau. Från och med år 2002 ingår området i det större naturreservatet Ollajvs Naturskog på 115 ha, som numera till stor del ägs av staten genom Naturvårdsverket. Området utgör ett Natura 2000-område och är ett skogsområde som till stor del består av äldre grandominerad skog med rik förekomst av död ved och fuktigare sumpskogspartier. Skogen har hög bonitet, dvs produktionsförmåga för skog och hyser många ovanliga arter av insekter, mossor, lavar och svampar och ett stort antal häckande fågelarter.
Det avgränsade och betydligt mindre skogsskiftet Syllskogen var 1814 på 26 tld och 21 kappland (1 tunnland är 32 kappland). Området finns här återgivet på gränsbestämningskartan år 1814, för Lau.
Lantmäterimyndigheten 09-LAU-22, 1814, Gränsbestämning
För Fäi-Jakå tycks Syllskogen varit den för honom viktigaste skogsmarken. Där hämtade han 1890
”5-6 kastar flovid, träi töltar sagstukkar, gränstukkar tillumkring 30 varpår trodar och en hail hopar ti byggninggskog”. (Brev nr 13 1890)
En kast flovid är ca 3 ¼ kubikmeter, 3 töltar sagstuck betyder stock till 3 x 12 bräder. 30 varpår trodar svarar mot 30 x 12 störpar till en bandtun. Med 1 aln mellan störarna räcker då 30 varpor till ca 216 meter tun. Varpor kan också vara ett mängdmått för trolar (trodar), dvs gärdsel. 1 varp trolar betyder då 12 trolar.
Fäi-Jakå konstaterade dock att detta skogskiftet skulle för hans del försvinna efter det laga skiftet, varför han var pressad att ta ut den skog av värde som fanns dessförrinnan. Samtidigt var Fäi-jakå mycket upprörd över all skogsskövling på Gotland och att så mycket ung skog höggs ut för försäljning av slipers. (se Fäi-Jakå, 5. Jakob i skogen under fliken Lau-bor vi minns)
”Ja, ja födöimar skift langgt ner i avgrundi var dag när ja helst gläidar upp i Syllskogen u huggar. Ja, en ska fa säi när skift har gat yvar hail lande va de bläir av Gotland! Jå, en skoglausar kringgfluten åi…”
4. Hemmorvät i Buttle
På lika stort avstånd från Lau som Gyllauen, ca 1 ½ mil bort, ligger skogsskiftena vid Hemmorvät i Buttle. Redan av skattläggningen 1701 framgår att gårdarna Hallbjänns, Botvide och Mattsarve hade ägor på dessa marker, det som då benämndes Garda Heijd. Det framgår också att skogsbrand ännu längre tillbaks i tiden hade härjat här. Beteckningen Branden lever fortfarande kvar som namn på skogsmarken.
Lau-gårdarnas skogsskiften på Branden
Branden november 2020 (Foto:G Mannervik)
5. Ägor vid skattläggningen 1701
Hallbjänns:
”På Garda Heijd en schog är fördärfwat af brand, nu groor ung skogh igien ännu obrukelig, tillfälles medh Botwida och Mallsarfve ¼ part, kan intet niutae därföre at han långt aflägen är, nembl. 1 1/4 mijhl från heemet”:
Mattsarve:
”En skog på Garda Heid förbrent och nu wäxer små ung skog igien, hwilken eij kunne nyttia för dess aflägenheet skull, ähr tillfälles medh Botvida och Hallbiens ½ part”.
Förr i tiden var den genaste färdvägen till Visby från socknar som Garda, Lau och När över den milsvida Buttleskogen. Drygt halvvägs till Buttle från Garda ligger Branden och där står två ännu levande urgamla ekar vid gränsen mellan Botvide och Hallbjäns ägor. Här vid Midaik är sedan gammalt en bra rastplats, där idag jaktlagen har ordnat med vindskydd och grill.
Midaik vid Branden (Foto. G Mannervik, 2020)
Jaktlaget grillar i vindskyddet vid Midaik november 2020 (Foto:G Mannervik)
År 2008 placerade Sture Dahlbom från Garda en stor sten på platsen med inhuggen text som minner om den gamla färdvägen från 1400-talet.
Idag finns 10 skogsfastigheter registrerade i Branden med koppling till följande gårdsnamn i Lau:
Bjärges, Hallbjänns, Botvide, Snausarve och Mattsarve.
Somliga av dessa skogsfastigheters ägare är boende på fastlandet och är därmed s.k. ”utboägare”, dvs de är skrivna i en annan kommun än den där fastigheten ligger. Det förekommer att sådana utboägare har ägoskiften även inom Lau socken.
Text: Gunnar Mannervik 2020
(Sidan uppdaterad: 2021-03-29)