Släkten Lyander

Liksom bruket att ta ett efternamn med förledet Lau- var ett sätt att markera sitt ursprung i Lau, kunde man tala om att man kom från Lye genom att ta namnet Lyander. Så gjorde arbetaren Samuel Lyander. Han var född 1793 vid Lyrungs i Lye. Hans föräldrar var Joachim och Christina Hörling. När Samuel gifte sig 1820 med Catharina (Cajsa) Larsdotter f.1798 vid Anderse 1:2 hade han tagit sig namnet Lyander. De bosatte sig på Hemmor Grund vid Anderse-vägen.

Där fick de mellan 1821 och 1858 hela 10 barn. Den äldste av dessa blev sockensmed, Lars Samuel Lyander, f.1821. Han gifte sig med Catharina Maria Larsdotter, f. 1824 frånVänge.

Det andra barnet var dottern Greta Stina, f.1823, som dog redan vid 15 års ålder. Innan hennes bortgång hade Samuel och Cajsa fått två tvillingpojkar, 1826, Karl och Niclas. Men Niclas dog redan som 4-åring 1830. Samma år föddes sonen Hans. Och därefter fick de döttrarna Anna Cathrina (1832) och Maria Elisabeth (1835). Sedan föddes så olyckspojken Nils 1838 (se nedan) följt av Johannes (1841) som dog som spädbarn och slutligen sonen Jacob Petter (1843).

Av dessa 10 barn var 7 vid livet när modern Cajsa gick bort 1850. Den enda av alla barnen som senare tycks blivit kvar i socknen i vuxen ålder var smeden Lars Samuel.

Olycksbarnet Nils Lyander

Bland alla de fattiga och hungriga människor i Lau på 1800-talets mitt var barnen särskilt utsatta, kanske särskilt om man inte klarade av någon skolundervisning.

Pojken Nils Lyander var Samuel och Catharina Lyanders åttonde barn. Han föddes 1838 på Hemmor grund. Hans mor Catharina gick tidigt bort, 1850, när han var 12 år gammal, sedan hon efter Nils hade fött ytterligare två barn. När sedan även fadern Samuel dött 1858, började Nils stryka omkring i socknen som hemlös och utan prästbetyg och kallades ”vanartig” i husförhörslängden (1848-57).

Sockenstämman bekymrar sig i maj 1858 för hans levnad och beslutar att socknen måste ta ett ansvar för honom.

”Nils Lyander, nära 20 år gammal, som genom sina numera avlidna föräldrars oförlåtliga försummelse, alltfrån barndomen fört ett kringirrande levnadssätt och ännu knappast känner bokstäverna; funno sockenmännen sig nödsakade taga vård om och bereda tillfälle till undervisning. Och bestämdes att han bör matas och härbergeras ett dygn på varje åttondels hemman efter tur, och bör han helst infinna sig på morgonen och f. dag under skoltiden begiva sig till skolan och vid försummelse därav, bliva blottställd för sträng aga.”

Dessförinnan hade Nils blivit dömd vid häradsrätten den 12/2 till fängelse för tjuvnad. Prosten Söderström såg till att han blev konfirmerad vid 21 års ålder, 1859, trots hans bristande kristendomskunskaper.

”Lyander confirmerades 1859 o undfick efter förutgången enskildt skrift. H.H. Nattvard 21/8. I anseende till ytterst klen christendomskunskap, behöfver han öm wård och tillsyn av sin blifvande själasörjare.” – Nähr den 22 aug 1859. Carl Oscar Söderström

Efter en kort tid i Ala kom Nils som dräng till Artharve i Havdhem 1859. Därefter flyttade han till Hägvide i Stånga där hans 3 år äldre syster Maria Elisabeth med familj bodde, numera gift Hägg. År 1861 blev Nils dömd för förfalskning och står sedan som utflyttad till Linde 1863. Däremot finns han inte med som inflyttad i kyrkoboken för Linde. Förmodligen gick han till sjöss, eftersom han stod skriven som sjöman, när han 7 år senare gifte sig med den 13 år äldre änkan Anna Greta Olofsdotter på Gannarve gård i Hemse (f.1825 i Sundre). Han blev där skriven som arbetare på Gannarve. Hustrun dog 1897, men Nils levde själv kvar som änkling på Gannarve, där han var kyrkobokförd till sin död 1924, 86 år gammal.

Lyander-släkten i Lau

Smeden Lars Samuel Lyander fick två döttrar Maria Kristina Vilhelmina (f.1860) och Hedvig Lorentina (f.1863).


Sockensmeden Lars Samuel Lyander med dottern Vilhelmina (”Mina”) Foto: M Klintberg 8 april 1903

Lars Lyander, f. 23/6 1850 i Lau, d. 7/1 1895 i Lau – Fie var son till Cajsa Gretha Bofred. Vem hans far var kan man möjligen gissa. Lars fick sonen Johan Edvin Lyander (f.1884) i Lau, d. 15/11 1947.

Text: Gunnar Mannervik 2020

(Sidan uppdaterad: 2020-05-25)