(Vinjettbild: asiaten på F21 i Luleå 1957)

Epidemiska sjukdomar i Lau

Man kan idag ha svårt att föreställa sig vilket gissel de smittsamma sjukdomarna var förr i tiden. Nutida influensor kan framstå som en stilla västanfläkt jämfört med forntida epidemier. En av de värsta av alla epidemier vi vet något om var den justinianska pesten i Europa på 540-talet e.Kr. Det var en förödande böldpest som drabbade hela Europa. Den inföll samtidigt med den klimatkatastrof som senare fått beteckningen fimbulvintern. Den plötsliga klimatförsämringen orsakades av flera stora vulkanutbrott efter varandra (536-540) och ledde till att årsmedeltemperaturen sjönk med flera grader. Under denna tid var även Gotland hårt drabbad. Det kan vara svårt att veta om det var böldpesten eller klimatförsämringen som ledde till att så många gårdar försvann under denna tid. Några gårdar som kan ha ödelagts i Lau på den tiden var gårdarna Risvior och Tomte i socknens södra delar och gården Skarpe nordväst om kyrkan.

Den s.k. digerdöden på 1300-talet var en eller flera pestsjukdomar som under åren 1347-52 tog död på kanske en tredjedel av Europas befolkning, så ock på Gotland. I Visby dog 8000 personer och i Lau gick många hela gårdar under. Stora och Lilla Bildstäde hörde till de gårdar som anses försvunnit under digerdöden.

1700-talets smittkoppsepidemier, kolerans härjningar och tuberkulosen (lungsoten) under 1800-talet hade alla förödande konsekvenser. Likaså var epidemiska barnsjukdomar såsom mässling, kikhosta, scharlakansfeber, påssjuka och röda hund vanliga och ibland dödliga innan vaccinationer av barn infördes. 1950-talets polioepidemi har många ännu i färskt minne. Men detta var innan vi fick tillgång till vacciner och t.o.m. börjat utrota en del av dessa hemska farsoter.

Nutidens influensaepidemier drabbar idag samhället hårt och kan som under 2020/21 få stora konsekvenser för ekonomi och samhälle. Men idag har vi inte längre den medicinska maktlöshet som gällde under forna tiders epidemier.

15-och 1600-talens pestår

Det saknas beskrivningar över medeltida epidemiers härjningar i Lau. Men enligt Strelow drabbades Gotland av återkommande pester även efter digerdöden. Han nämner åren 1549, 1579, 1593, 1603 och 1619 som stora pestår på Gotland i sin krönika från 1633. Det var under denna tid som cirka 10 gårdar i Lau däribland Prästgården försvann. P A Säve talar om 100 ödehemman på ön år 1597 och om 5 års skattefrihet för dem som återupptog en ödegård.

Enligt ”Boken om Lau” härjade en svår pest i Lau 1692-98. Under dessa år ska sammanlagt 71 personer över 10 år ha dött. På Bönde som då bestod av två parter, dog alla utom ”änkan Butvid”.

Smittkoppor

Den epidemiska sjukdom som varit mest förödande i modern tid på Gotland och för övrigt i hela västvärlden har varit smittkoppor. En bedömning säger att ca 60 miljoner människor dog i smittkoppsepidemier i Europa bara under 1700-talet.

Våren 1761 i Lau

Under 1700 talet var barnadödligheten mycket stor i Lau. Ofta har dödsorsaken bara angivits som ”barnsjuka” i dödsboken. Men på våren 1761 drabbade en smittkoppsepidemi socknen och då var det framförallt de små barnen som dog. Man har svårt att föreställa sig hur en så omfattande barnadöd påverkade livet i socknen, när det dog mer än ett barn i veckan. På 11 veckor dog alla följande 12 barn med koppor som angiven dödsorsak.

22/2 Jacob Jacobsson, Massarve 7 år 2 mån
18/2 Matthis Matthisson, Sunnkyrka 1 ½ år
8/3 Anna Jacobsdotter, Bönde 4 ½ år
11/3 Anna Hansdotter, på Backarna 5 veckor
18/3 Pehr Pehrsson, Botels 5 ¼ år
1 /4 Matthis Larsson, Gumbalde 6 år 1 ½ mån
10/4 Lucas Olofsson, Koparve 5 mån
14/4 Brita Pehrsdotter, Klockarestugan 4 år
17/4 Lars Larsson, Gannor 9 år 2 mån
18/4 Catharina Larsdotter, Gannor 5 ½ år
22/4 Hans Larsson, Fie 10 år 4 mån
10/5 Michel Michelsson, Husarve 3 ½ mån

Smittkoppsepidemier fortsatte att återkomma och var under 1700-talet ett gissel för sockenborna. Under 2 månader 1779 dog 6 barn i smittkoppor. På våren 1789 dog åter 7 små barn i smittkoppor. Samtidigt drabbades de unga på denna tid av andra återkommande barnsjukdomar med dödlig utgång främst kikhosta.

Smittkoppor var en synnerligen smittsam virusinfektion, som spreds i luften med droppsmitta. Dödligheten var över 10 %. Att barnen var särskilt utsatta berodde på att den vuxna befolkningen redan hade uppnått immunitet av tidigare smitta som de hade överlevt.

Skyddsympning

Under 1700-talets senare hälft började man skyddsympa den svenska befolkningen. Man genomförde s.k. variolisation, vilket innebar att man tog var i från koppor på sjuka personer och inympade med ristor i huden för att åstadkomma en lindrigare infektion. Efter Edward Jenners upptäckt 1796 att man istället kunde inympa var från kokoppor för att åstadkomma samma immunitet kunde man sedan marknadsföra ett kommersiellt smittskydd. Termerna vaccin och vaccination började nu användas. Ordet vaccin kom av latinets ord för ko vacca.

Efter perioderna av svåra smittkoppsepidemier i Lau med hög barnadödlighet under 1700-talets andra hälft påbörjades skyddsympning av socknens alla invånare. I husförhörslängderna antecknades noga de personer som hade haft smittkoppor med ett plustecken (+) och de som blev skyddsympade/vaccinerade istället med en symbol av tre prickar. I kyrkböckerna från 1813 – 21 hade 150 st antecknats som skyddsympade medan ca 300 markerats att de redan haft smittkoppor. Det hände t.o.m. att man särskilt påpekade att en person inte haft smittkoppor, såsom Samuel Lyander på Anderse grund. Den som vid 1800-talets början genomförde skyddsympningarna var vice pastorn i pastoratet Jakob Romdahl vid Hallute på När. Han antecknade noga i husförhörslängden när vaccinationerna genomfördes 1814 den 28/8, 5/9, 12/9, resp 20/9.

Senare var det klockaren eller skolmästaren som fick det ansvarsfulla uppdraget att genomföra vaccinationsprogrammet. Därefter fick socknens första småskollärarinna Johanna Nilsson det ansvarsfulla uppdraget och blev socknens första kvinnliga vaccinatör.

I dödboken för Lau kan man se att två personer dog i smittkoppor så sent som 1876. Men något senare,1893, skrev Fäi-Jakå att att det inte längre tycktes förekomma några smittkoppsepidemier i dessa trakter. Han hade däremot själv liksom många andra i socknen varit drabbad av kopporna i mitten av 1860-talet.

Gotlands län blev så småningom lite av föredöme med att skyddsympa barn mot smittkoppor. 1922 hade 85,3 % av de nyfödda barnen vaccinerats. En vaccinationsgrad som då endast överträffades av Malmöhus län.

Ett världsomspännande vaccinationsprogram utvecklades under 1900-talet och 1980 förklarade Världshälsoorganisationen WHO smittkoppor som en utrotad sjukdom.

Dysenteri – rödsot

Dysenteri var den sjukdom som förr i tiden oftast gick under benämningen rödsot. Det är en allvarlig bakteriell sjukdom med hög dödlighet. Sjukdomen har framförallt förekommit i tider av svält och undernäring då motståndskraften mot infektioner varit låg. Dålig hygien och bristande sanitära anordningar ökade risken för smittans spridning, eftersom bakterien utsöndras med avföringen. Efter ganska kort inkubationstid gav sjukdomen lindrigare feber och diarré. Stora vätskeförluster blev ofta anledning till den höga dödligheten, särskilt bland barn. Namnet ”rödsot” kommer av att avföringen ofta blev blodblandad.

Även om rödsoten ännu härjade i socknen vid 1700-talets slut syns inga spår i dödboken från denna tid (1777-1795). Det var istället smittkoppsepidemier som var den dominerande dödsorsaken. Men pastoratets kyrkoherde Klingvall yttrade sig i oktober 1779 om hur man skulle förhålla sig gentemot den inkomna rödsots-epidemin. Han försökte ”avböja folkets tillopp vid de sjukas communicerande” och ”laga så, att de döda i 5 alns djupa gravar på kyrkogården nedgrävas”. Likaså såg han behovet av att skaffa botemedel från apoteket i Visby. I kyrkans räkenskaper för Lau 1780 framgår att församlingen rekvirerade medikamenter från stan. Kyrkan köpte nämligen ”Hjerners Testamente” och ett stop Brännvin från Apoteket för 1 riksdaler och 42 skilling, vilket i 2020 års penningvärde motsvarar nästan 800 kr.

Hjärnes (Hjerners) testamente, även kallat Hjärnes beska kryddor eller Hjärnes beska elixir, var ett elixir med mycket besk smak. Det användes under decennier både inom och utom Sverige, av såväl högreståndspersoner som allmoge. Medlet ansågs vara allmänt ”livgivande”, bra mot allehanda krämpor och skulle kunna förlänga livet. Elixiret innehöll saffran, zittverrot, lärkträdsvamp, kinesisk rabarber, baggsöta, myrra, leveraloe och teriak, allt löst i alkohol. Zittverrot, Curcuma zedoaria, tillhör gurkmeja-släktet inom familjen ingefärsväxter. Baggsöta hör till gentiana-släktet. Teriak innehåller opium.

Kristian Henrik Hjärne (1709–1794), var son till den kände naturforskaren och läkaren Urban Hjärne och var liksom han läkare. I sin bok Hus- och Rese-Apotek (utgiven 1739, 3:e upplagan 1815) beskriver han sina läkemedel, däribland ovan nämnda Hjärnes testamente.

Rötfeber – Tyfus

Fram till 1700-talets slut var rötfeber en mycket ofta angiven dödsorsak i socknens dödbok. Bara under året 1798 dog hela 11 personer med rötfeber som angiven dödsorsak. Det är i själva verket ett samlingsbegrepp för ospecificerade epidemiska sjukdomar, med hög feber och kroppslig förruttnelse och kan ha varit fläcktyfus eller tyfoid feber.

Befarad koleraepidemi 1831

Under 1800-talets första årtionden började en annan av 1800-talets värsta farsoter att spridas över Västeuropa. Det var koleran som kom ursprungligen från Sydostasien och sedan via Ryssland och Finland till Sverige. Kolera är en bakterieburen tarmsjukdom, som framförallt sprids i förorenat vatten.

När koleran hade drabbat Finland 1831 befarade man att en större epidemi skulle bryta ut även här. Den statliga Sundhetsstyrelsen utfärdade anvisningar till landets alla socknar. De skulle utse sundhetsnämnder som skulle vidta nödvändiga förberedelser för att hindra smittspridning och möta den dödliga sjukdomen, i vilken ca hälften av de drabbade dog.

På sockenstämman i Lau 21/8 1831 beslöt man att en sjukstuga skulle uppföras avsides belägen på backarna tillhörig kronobåtsman Brakarl, för vilket han skulle uppbära en bestämd hyra. Sjukstugan skulle uppföras i sten 10 aln x 7 aln. Till sjukvaktare utsågs arbetskarlen Lars Lauqvist och till sjuksköterskor änkan Elsa Cajsa Laugren och Christina Hallbjenns. Fyra sjuk- och likbärare blev också utvalda. De var Båtel Ahlström, Nils Löf, Anders Lyberg och Gustaf Mattzin.

Till postförare mellan Konungens befallningshavare och Sundhetsnämnden valdes arbetskarlen Marcus Lindlöf att mot skäligt arvode betjäna både När och Lau socknar.

Någon koleraepidemi bröt emellertid aldrig ut på 1830-talet utan först på 1850-talet. De första fallen av kolera i Sverige visade sig i juli 1834 och i augusti samma år bröt den första epidemin ut i Göteborg. Koleran återkom åren 1850, 1852, 1853, 1855, 1857, 1859 och 1866. Men ingenstans i dödboken för Lau finns kolera angiven som dödsorsak under åren 1830-60.

Tuberkulos

En av de vanligaste angivna dödsorsakerna i kyrkböckerna för Lau under 1800-talet var lungsjukdomar med beteckningar som bröstsjuka, lungsot eller tvinsot. Den epidemiska lungsjukdom som under århundraden varit den vanligaste dödsorsaken ända in på 1900-talet var tuberkulos. Det kan dock vara svårt att i efterhand avgöra om det då rört sig om tuberkulos eller lunginflammation av annan art, när dödsorsaken i kyrkböckernas noterats. Mellan åren 1879 och 1915 har förmodligen ca 15 personer i Lau dött i tuberkulos. Det populära biträdet Gina Pettersson i Laubodi dog i denna sjukdom 1926 under vård på serafimerlasarettet i Stockholm. Familjen Johansson vid Granatska Nybygget drabbades hårt. Där dog alla utom en son i tbc 1927. Ett sanatorium uppfördes i Follingbo 1910 med till en början 25 vårdplatser för vård av tuberkulossjuka. Dit skickades även lungsjuka personer från Lau. Vi vet att också någon senare avled där. Det anses att när sjukdomen härjade som värst under 1800-talet i Europa var vart fjärde dödsfall orsakat av tuberkulos.

Sedan 1921 har tuberkulos bekämpats genom Calmettevaccinering (BCG) som enligt WHO nu är världens mest använda vaccin. Sjukdomen blev så småningom nästan utrotad, men har under 2000-talet åter igen börjat förekomma i Sverige främst bland människor som smittats utomlands.

Kittnehogstn – Kikhosta

Kikhosta eller ”kittnehogstn” som Fäi-Jakå var rädd att hans dotter hade drabbats av 1892 är en mycket smittsam bakteriesjukdom som främst drabbar barn, men även kan smitta vuxna. Det var en sjukdom som förr i tiden kunde vara svår att diagnosticera. För små barn var det en dödlig sjukdom. I Lau dog 13 små barn i kikhosta under åren 1777-1860.

Sedan 1996 ges vaccination mot kikhosta till barn i det allmänna svenska vaccinationsprogrammet.

Mysslingen – Mässlingen

Fäi-Jakå berättade 1895 att Masse Klintbergs döttrar hade fått mysslingen. Han hade den bestämda uppfattningen att denna smittosamma sjukdom endast grasserade i den tätbefolkade stan, där ”fålk livar si såsum äi n maurstakk snart sagt”. ”För fyst u främst jär de mair osunt u otrivlit i städar framföre pa lande, u för de andre bor de för mik folk yvar si. Hjär äutar håirs de int av någen mysslingg mair´n Krokstets Emmeli, sum var i Böin u fikk än”. Någon månad senare kunde Fäi-Jakå dock konstatera att mässlingen även kommit till Lausbyn. Det var en sork från Anderse som tagit med sig smittan hem efter ett besök på lasarettet i Visby och sedan spritt sjukan vidare här hemma. Sundhetsnämnden i kommunen hade fått ingripa för att isolera de smittade. Inte desto mindre insjuknade Jakås egen dotter Anna i mässlingen några månader senare.

Idag ingår vaccination mot mässlingen, påssjuka och röda hund i barnvaccinationsprogrammet.

Skallakanfeban – Scharlakansfeber

Scharlakansfeber är ännu en vanlig barnsjukdom som numera effektivt kan behandlas med antibiotika. Sjukdomen kan även drabba vuxna, men för små barn kunde sjukdomen förr ha dödlig utgång. I Lau dog fyra små barn i en epidemi åren 1878-79. Fäi-Jakå berättade 1892 att Masses båda döttrar drabbats av skallakanfeban och att Masse på grund av smittorisken inte kunnat bo hemma på en hel månad. Året efter kom smittan till När och Lau. I När fick skolan stängas, medan den hölls igång i Lau trots att både scharlakansfebern och mässlingen härjade här. I januari 1893 dog skollärare Mårtenssons 9-årige son Nils August och på När dog 3 barn under vårvintern i scharlakansfeber. För skolläraren var det naturligtvis ett extra hårt slag eftersom han bara ett halvår tidigare hade mist såväl sin hustru som ett spädbarn inom loppet av en vecka och några år tidigare sin 1-årige son. Innan året slut dog även 4-årige Jakob Edvin Danielsson, Fie, i samma epidemi av scharlakansfeber.

Difteri

Difteri är en allvarlig bakteriesjukdom som sprids genom direktkontakt. Sjukdomen ger som regel en svår svalginfektion med feber. Halsinfektionen kan leda till andningssvårigheter. En förbättrad renlighet och hygien har varit viktig i bekämpandet av sjukdomen. Ännu kring sekelskiftet 1900 dog flera barn i Lau i difteri. Sedan 1950 ingår vaccination mot sjukdomen i barnvaccinationsprogrammet i Sverige.

Flunsu – Influensa

Bland alla epidemiska sjukdomar under 1890-talet som Fäi-Jakå berättar om förekom också influensan som härjade under vintern 1894, då väldigt många i hans närhet hade insjuknat. ”Ja, de jär oskapligt va fålki jär sjauk me influensan hjär äutat……Ja, de var a olykkli sjaukå sum har kumm häit pa lande, u sumbli far känningg av de i all sin täid. såsum astu Danjel, han fikk flunsu täu ar i vintar, u han bläir väl aldri fräiskar mair. Han lag pa lasarette i sumres en täid av, men blai int fräiskar läikväl”. På När hade flera redan dött och här i Lau hade husbonden Hans Ahlberg vid Koparve dött två år tidigare i influensa.

Under 1900-talets första decennier dog sedan flera personer med influensa som angiven dödsorsak.

Spanska sjukan 1918

För drygt 100 år sedan härjade den influensa som fick namnet spanska sjukan. Den fick fäste i spåren av första världskriget och skördade fler liv än vad krigets blodiga strider hade gjort. På Gotland klarade man sig dock lindrigt. Här dog endast 300 människor i den dödliga influensan, de flesta under några kritiska veckor hösten 1918. Och i dödsboken för Lau hittar man bara Rudolf Ahlström som uppgivits avliden i Visby i sviterna av spanska sjukan.

Senare influensaepidemier

Sedan spanska sjukan härjade för 100 år sedan har ett stort antal influensaepidemier spritts över världen. De har alla burit olika namn, såsom asiaten (1957/58), hongkonginfluensan (1968), fågelinfluensan (2004), svininfluensan (2009). Ingen har dock varit så dödlig som spanska sjukan, som också var en influensasjukdom. Asiaten och hongkonginfluensan bedöms tillsammans ha krävt minst 6 miljon dödsoffer i världen.

Polioepidemin 1953

Ett stort utbrott av polio eller barnförlamning ägde rum i Sverige 1953-54. Av de 5000 fall blev över 3000 förlamade och ungefär 5 % dog ett tidigt skede.

Genom det vaccinationsprogram som påbörjades, i Sverige 1957, har polio i det närmaste utrotats i världen.

2020 – ett ”stankar”

Corona-epidemin blev en pandemi som mer formellt betecknades Covid19. Den uppstod förmodligen i Kina i december 2019. Under vintermånaderna 2020 spred epidemin sig snabbt över hela världen och hade i mars fotfäste på alla världsdelar. Den 1 april hade ca 875 000 människor konstaterats smittade och antalet dödsfall var över 43 000. Antalet dödsoffer i Sverige hade stigit till 239 och antalet smittade till 4947.

Den 22/6 var antalet smittade i världen nästan 9 miljoner och antalet döda närmare ½ miljon. I Sverige hade antalet kända fall stigit till 15 322 och antalet döda till 1765. På Gotland var antalet registrerade smittade 131 och 6 hade avlidit av Covid 19.

En andra våg under hösten ledde till betydligt flera smittade och 16/11 var 899 smittade, 14 vårdades på lasarettet och 8 hade nu avlidit i covid 19. Två veckor senare antalet smittade uppe i 1300 och 22 personer inlagda på lasarettet och 12 avlidna.

Det globala läget var vid årsskiftet 2020/21 att ca 85 miljoner hade smittats och över 1,8 miljoner hade avlidit. I Sverige hade då närmare 470 000 smittats och över 8900 avlidit. På Gotland hade vid årsskiftet fler än 30 avlidit och över 2300 smittats.

Den mycket omfattande nedstängningen i samhället av näringsliv, besöksnäring och kommunikationer lamslog ön och påverkade även socknarna lokalt. Färjetrafiken blev kraftigt begränsad och flygförbindelserna upphörde nästan helt. Ingen Almedalsvecka, ingen Roma-teater, ingen Medeltidsvecka, inga kryssningsanlöp mm blev ett hårt slag mot besöksnäringen. I Lau fick hembygdsföreningen ställa in årsmöte, midsommarfirande, sommarmöte och bussutflykt. Eftersom det inte heller blev något Stångaspel var det tyst och lugnt på idrottsplatsen hela sommaren utan sedvanligt tjo och tjim. Men i coronans spår fick dock en del andra verksamheter ett uppsving. ”Sommarfolket” kom redan före påsk och många var kvar långt in i september. Gårdsbutikerna fick alla ett uppsving och hade lysande affärer. Ett ökat friluftsliv satte sina spår i flitigt nyttjande av vandringsleder och campingplatser. Den nya vandringsleden genom Lau – ”Östkustleden” – som invigdes veckan efter midsommar blev mycket välbesökt liksom Linnéstigen längs Närkån. En guidad vandring längs kulturstigen på Lausbackar hade också många besökare. Det sociala livet blev efter mars på många sätt förändrat. Inga handskakningar eller kramar människor emellan och inga större sammankomster. Allt julfirande begränsades till 8 personer i den närmaste kretsen. Oväntat snabbt kom så ett vaccin. Och lagom till jul påbörjades den omfattande och efterlängtade vaccinationen under en tid när sjukvården ännu var hårt trängd i alla landets regioner, så ock på Gotland.

Text: Gunnar Mannervik 2021

(Sidan uppdaterad: 2021-04-03)