Mattsarve gård

Mattsarve ligger på Laus backars västsluttning, på en avsats mellan den ursprungliga högre belägna åkerjorden öster om gården och de lägre liggande före detta ängesmarkerna i väster. Namnet Mattsarve en förändring från Maldesarve, vilket betyder ”gården vid den långsträckta grusåsen som gått i arv”. Namnet är mycket välfunnet, eftersom Laus backar på denna plats består av just en långsträckt grusås. Senare förkortades namnet till Maldsarve, varefter man svalde ”l” och det blev Madsarve och det uppfattade man efter försvenskningen som personnamnet Matts. Numera har namnet i dagligt tal kortats till Masre.

Mattsarves bomärke.

Mattsarve har under senare århundraden bildat ett grannlag med den strax söder därom liggande Hallbjänsgården, då båda blivit kluvna i flera parter. Mattsarve delades i inte mindre än 4 parter, + den gåtfulla parten fd Mattsarve 1:6 numera Halljäns 1:18, ett stycke österut, se denna! Mattsarve tillhör socknens större gårdar, vilket beror på betydande marktillskott under medeltidens andra hälft. De två gårdarna St och L:a Bildstäde ser ut att till största del ha kommit i Mattsarves ägo när de dog ut (Digerdöden?). Likaså tillföll de strax nordost ut belägna gårdarna L:a Talungs och ungefär halva St. Talungs Mattsarve vid ungefär samma tid. Det gjorde att Mattsarve blev socknens 3:e största gård.

Som varande en av Laus största gårdar, har Mattsarve klarat sig bra genom århundradena, perioder av missväxt och andra påfrestningar har man haft tillräckliga marginaler till för att överleva. Man har hela tiden kunnat betala sina skatter, vilket inte var lätt förr i tiden. Beskrivningen i 1653 årsjordebok visar på en välmående gård. Dess ägare har haft förtroendeuppdrag, såsom tingsdomaren Olluff Melldsarve på 1560-talet och kyrkvärden Anders Peerson på 1600-talets mitt. När Oluff dog 1614 betalades likpenningen för begravningen i form av en ko, vilket var en hög betalning. Prästen tog 1/3 av kons värde och församlingen fick resterande 2/3. När Anders dog 1688 blev han begraven inne i kyrkan, det var en stor hedersbetygelse.

Så här står det i 1653 års jordebok: ”Malsarve är ett helt hemman om 14 markelej (mer än dubbelt jämfört med Hallbjäns), haver åker till 36 tunnland, äng till 40 manslätt, ingen starr, ag i Eksmyr. Trädgård av en del päron, apel och körsbärsträd. Humlegård till 100 stänger. 2 hagar till 6 hästar. Har väderkvarn (det var en vattenkvarn!) i Närkån, och tarvelig (=tillräcklig) skog. Brukas av Anders Persson, kyrkvärd, som ärvt gården efter sina föräldrar”.

Mellan 1673 och 1693 hade gården två brukare, men det är inte säkert att den var delad i två separata parter.

1681 ansågs Mattsarve som helt välbebyggd.

1693 hade gården tre ägare.

Fr o m 1694 var Mattsarve definitivt delad i två parter.

1701 hade Mattsarve följande ägor:

Åker: Daustäde, St och L:aTallmungen (Talungs), Nöiakar, Bjärgakar, Langakar, Strandakar, Hagakar, Nordar Natväikar, Nöiu.
Äng: Tallmungen, Haimänge, St Bildstädar, Dailen, Digaränge, Staurgarden i Garde, Hoigarden vid Folkedarve.
Hagar: Haimhagen, Växhagen, Böindeskog, Möirskogen, skog på Gardhaid. Släke under Sandkvie, Daustäde och emot Norderstrandskog. Sälfiske under Nöiu sålt till Kauparve. Ett gammalt päronträd.

Mattsarve hade ägor på många olika ställen, vilket dels berodde på att man fått stora delar av Bildstäde- och Talungsgårdarnas marker. Dels berodde det säkert på köp och giftermål, dels på att sockenborna kanske redan på bronsåldern när alla gårdar var etablerade och all mark ianspråktagen, hade gjort någon slags uppdelning, så att alla gårdar fick mer eller mindre stora delar av all slags mark. Sålunda var socknens åkermark huvudsakligen belägen på eller i anslutning till Laus backar, medan merparten av ängesmarken låg i Lausböin.

1712 var Mattsarve ännu två parter, varav den ena hade två brukare.

1723 fick också den andra två brukare, alltså 4 husbönder/familjer som brukade ¼-del var. Ett 10-tal år senare var Mattsarve delat i 4 skilda parter.

1745: Mattsarve efter jordeboken: 1 hemman skatte, med 14 markelej och 28 daler 25 öre Silvermynt i ränta, haver utsäde årlig 2/3 delar av åkern till 20 tunnor 20 ½ kappar samt hårdvallshö 21 ½ lass och starr 3 5/24 dels lass. Släke 50 lass årligen, skog till gärdsel och bränne, litet sparrskog, någorlunda god. Fiske vid Nabben till husbehov och salu, ag knappt till husbehov. Skvaltkvarn samfällt med Snausarve knappt till husbehov. Summa skatt: 32 Daler 31 öre 22 ½ penning. Efter nya räknemetoden blir gården 1 mantal. Hemmanet delat i 4 parter.

Kvalitetsbeteckningen 14 markelej var alltså densamma som 100 år tidigare. Man sådde 2/3-delar av åkrarna årligen, resten var i träda 1 år, alltså vilade åkern vart 3:e år. Över 20 tunnor i utsäde var väldigt mycket. Hö var det noga med, ett lass är inte mycket i våra ögon idag, men det var mycket då. Starren delades helt tydligt ända ner till 1/24-dels lass, det kan inte ha varit en stor tuss! 50 lass släke får ses som ett genomsnitt, alla år blåste det inte in så mycket tång. Skogen räckte till bandtunarnas underhåll och till bränsle, tom hade man lite skog för virkesuttag. Fisket var som vanligt viktigt och gav både daglig föda och inkomst. Agtillgången tycker man borde ha räckt, det var ju ändå åtskilliga år mellan takomläggningarna. Skvaltkvarnen ihop med Snausarve var nog en liten en, vattendraget var ganska obetydligt. Tidigare hade man en rejält effektivare vattenkvarn i Närkån, men troligen hade man fått riva den genom en dom i tinget, efter en dispyt med en stor grupp andra bönder.

Förklaringar till Skatt mm dylikt.

När gården delades fr o m 1600-talets andra hälft i först två, sedan i tre och fyra parter, skulle de nya parterna klämmas in på minsta möjliga utrymme intill den gamla för att inte ta värdefull jordbruksmark i anspråk. Samma sak var det med den närliggande gården Hallbjäns. Det kom att innebära att på 1800-talet låg tre Hallbjänsparter och fyra Mattsarveparter på rad längs landsvägen, bla var 5 parters ladugårdar sammanbyggda i en länga intill landsvägen. Vid skiftet 1889-1905 bröts hela denna täta bebyggelsemiljö upp, en Hallbjäns- och en Mattsarvepart skiftades ut, en Mattsarvepart slogs samman med grannparten, en Hallbjänspart revs och samtliga ekonomibyggnader på alla parter ersattes med nya. Kvar blev bara en manbyggnad under Hallbjäns och två under Mattsarve. Det var en kollossal förändring! Under 1900-talet har flera parters mark sålts eller arrenderats ut till grannarna. Idag (2017) brukas den utskiftade Hallbjänsparten 1:4 och de sammanslagna Mattsarveparterna 1:33.

(Sidan uppdaterad: 2018-12-17)