Bjärges 1:37 (1:12)
(Vinjettbild: Stefan Haase 1992)
1 Gårdens historia
Det här är ursprungsparten av Bjärges, suveränt placerad i terrängen på en liten naturlig terrass. Den omgivande marken består av självdränerande grusjord, perfekt för jordbruk, varför den kan ha brukats ända sedan den tid då de första människorna bosatte sig i Lau.
1.1 1600-talet
Den äldste kände ägaren till Bjärges var Peder (Petter) 1570. Nästa ägare var Oluff 1614 med en yngre man som hette Joen (son?). Olof var fortfarande ägare 1617, men på 1620-talet var Thomas ägare, en måg till Oluff/Olof? 1634 hette den yngre mannen Anders, möjligen en son till Thomas. Under 1630-och -40-talen var Thomas/Tomme husbonde. I 1653 års jordebok står det att Olof Andersson var ägare, sannolikt en son till Anders. Olof hade ärvt gården efter sin syster, men betalat henne 30 daler för den, så det var nog fråga om ett köp. Det kan betyda att tidigare nämnda Anders hade en dotter som ärvt gården och att Thomas kan ha varit hennes man. Om Thomas dött, kunde det vara naturligt att Olof köpte gården av sin syster som var änka.
1660 var gården skatteöde, d v s man hade inte kunnat betala sina skatter och därför hade kronan tagit över ägandet, men sannolikt bodde man kvar och brukade gården. Men redan 1662 lyckades man ta upp gården från öde och då blev man skattebefriad för 1662 och 1663. SKATTEKÖPSHANDLING, FINNS DEN? Någon gång här efter, okänt vilket år, delades Bjärges i två parter mellan Peer Olofsson och Lars Olofsson, troligen söner till Olof Andersson. Lars tog hand om ursprungsparten och Peer byggde nytt ungefär 500 m söder om barndomshemmet, se Bjärges 1:39. 1681 fanns fortfarande Peer och Lars på varsin part, men Lars part hade blivit skatteöde. På gårdsparterna fanns också Olof Olofsson och den yngre sonen Jacob, var också dessa söner till Olof Andersson? Trots att ena parten var skatteöde betecknades hela gården Bjärges som ”tämligen god”.
Någon gång mellan 1681 och 1693 kom en ny familj som brukare av denna ursprungspart, okänt om de var släkt med tidigare brukare, namnet kan antyda det, eller om de kom utifrån. Lars Olofsson, som var änkling, bodde i alla fall kvar till 1694, troligen också hans gamla mor Anna. Dessutom bodde båtsmännen Lars Tulpan och Oluff Smacka med hustrur här, men mer troligt är att de bodde i egna stugor på Bjärges mark. Men drängen Jacob som förut tjänat på Hemmor bodde säkert på gården.
Den nya brukarfamiljen var Lars Andersson med hustru och sonen Anders. Hustrun dog redan före 1693 och Lars gifte om sig 1697 med Christina Mårtensdotter och de fick fyra barn. De brukade gårdsparten till 1706, då äldste sonen Anders Larsson med hustru Valborg Rasmusdotter blev nya åbor och ”fadern förpassad till båtsmans(torpet)”. Formellt bodde de dock kvar till 1711, därefter flyttade de gamla, okänt vart.
1.2 1700-talet
Valborg Rasmusdotter dog i barnsäng redan 1711 och Anders gifte om sig 1712 med Christin Christoffersdotter från Botvide och de fick tre barn. Anders var kyrkvärd och när han dog 1747 fick han hedersbetygelsen att få bli begravd inne i kyrkan. Äldste sonen Per Andersson, som vederfors samma ära, blev näste ägare. Han blev först gift med Elisabet Christoffersdotter från Botvide och en andra gång med Elsa Rasmusdotter från Liffride. Deras dotter Gertrud och hennes man Jakob Rasmusson, också han från Liffride, blev ägare därefter. Detta att man gifte sig flera gånger mellan samma gårdar var inte helt ovanligt, man hade ju kontakter genom att man var släkt och visste vad personerna gick för.
1.2.1 Skattesyn
Gertrud och Jakob hade begärt att få lösa in sin gårdspart till skattehemman och den 9 augusti 1759 var det syn:
…å 3/8-dels kronohemmanet Bjärges i Gotlands södra befallning, Garde ting, Lau fjärding och socken beläget. Närvarande kronolänsmannen välaktad Isach Printz, samt nämndemännen beskedlige (=rättskaffens) Hans Bogs och Olof Hässelby, tillika åboen Jacob Rassmusson som detta hemmanet till skatte begärt inlösa, vilket befanns till hus och åbyggnad som följer, nämligen.
Mangården.
En dagligstuga av hornstock (=bulhus) med loft och förstuga, samt brädtak, 13 aln. (7,80m) lång och 8 dito (4,80m) bred, 2 fack fönster, spis med bakugn av mursten, dörr med gångjärn och klink. I förstugan inbyggd trappa till loftet, dörr med gångjärn och lås, denna stuga är till alla delar i gott stånd och behållen, samt källare under stugan och nedgång därtill i förstugan. Bredvid denna stuga en liten kammare av hornstock och brädtak, 6 aln. (3,60m) lång och 5 dito (3,0m) bred, 2ne fack fönster samt spis av Burgsviksssten(=sandstensspis), och dörr åt stugan med gångjärn och klink.
En gäststuga av hornstock med flattak och flis på, samt förstuga, 12 aln. (7, 20 m) långt och 8 dito (4.8m) bred, 2ne fack fönster, spis av Burgsvikssten, och dörr med gångjärn och klink, för förstugan dörr med gångjärn och lås, denna byggning är ny och i gott stånd.
En bod av knut med brädtak, 9 aln. (5,4m) lång och 6 dito bred, med tillhörigheter i gott stånd.
Ett bryggerhus av hornstock med loft och brädtak, samt bryggspis och kölna, 7 aln. (4,20 m) långt och 5 dito brett, behållet.
Ladugården
En hussträcka av hornstock och agtak, 30 aln. (18 m) lång och 8 dito bred, bestående av en lada med ett sädesbås, samt kohus och hönd (hörum), allt med innanrede i gott stånd
En dito av hornstock och agtak, 16 aln. (15.60m) lång och 7 dito bred, bestående av lada med ett sädesbås, samt ungnötshus och hönd, med ett därtill hörande litet foderrum, alltsammans i gott stånd.
Ett stall av hornstock och brädtak, med hönd, 16 aln. (9,60m) långt och 6 aln. brett, även i gott stånd.
Ett lammhus av hornstock och brädtak, behållet.
Åker
Storåker, 4 tunnl. ör och flis
Stugåker, 1½ tunnl. samma jordmån
Tynnesåker, 1½ tunnl. ävenledes
Huskvieåker ½ tunnl. lerjord
Käldåker, 1½ tunnl. flisig ör
Nygärdet, 2 tunnl. sandjord
Summa 11 tunnl.
Mickelänget, 3 manslätt hårdvall, kan giva årl. 1 små lass.
Fångården, 3 manslätt hårdvall, giver årl. 2 små lass
Kyrkänget, 3 manslätt hårdvall, kan giva 2 små lass I
Tynnesåker, 3 manslätt hårdvall, giver årl. 2 små lass
Summa 7 lass hö.
Ag.
I Ekesemyr, allena en liten skvacka (liten smal vagn) årligen till hjälp vid hustakens lagning.
Släke
Under Nygärdet till 30 lass årligen.
Hagar
Betningen, beväxt med enbuskar och några kramptallar, kan föda en häst, men tryter vatten.
Växhagen, beväxt med små ung tall och ene, kan föda 2 nöt, men intet vatten. En Betning vid stranden, beväxt med några små tallar och ene, kan föda 2 nöt, håller vatten.
Skog
Finnes alldeles intet, utan måste långväga köpas både till byggnad och gärdsel, samt även till bränsle.
Gärdesgårdarne i gott stånd.
Brunn i gården, som håller vatten.
Till staden Visby 4 ¾ mil, till kyrkan några bösseskott.
Förenämnde 3/8-dels kronohemman Bjärges som räntar årligen 11 daler 11½ öre silvermynt, blev av värderingsmännen…..ansett att betala i skattelösen nittio daler silvermynt, helst detta hemmans ägor äro allt för svaga och kringspridda, så att det i godhet är sämre än mången ¼-del vartill ock kommer skoglösheten, så att timmer, gärdsel och även bränsle måste långväga köpas.
År och dag som förut.
På syn- och värderingsmännens vägnar:
Carl Hökerberg.
1.2.2 Dagligstugan och gäststugan
Alla byggnader var av trä, mestadels i bulteknik, men också någon knuttimrad byggnad. Dagligstugan med farstu och kammare under faltak var ett hus för sig. Det hade ingång mitt på gaveln, där farstun låg över hela husets bredd. Bakom farstun låg dagligstugan, där hela familjen bodde. Rummet var både vardagsrum, sovrum, kök och arbetsrum. Här fanns härden för matlagning och bakugnen i mursten, vilket antagligen betyder att den var tegelklädd invändigt. Stugan hade två fönster, sannolikt ett på långsidan och ett på gaveln. Huset såg ungefär ut som Linestugan vid Norrlanda Fornstuga. Till denna stuga var på den fönsterlösa långsidan fogad en kammare, ett särskilt sovrum för husbondefolket eller det gamla paret, vilket nog var lite lyxigt. Kammaren hade en öppen spis och man nådde den via en dörr i dagligstugan. Innerdörrarna har klinklås, alltså samma låstyp som på stigluckorna vid kyrkan, medan ytterdörren har lås. Huset låg säkerligen med gaveln mot gårdsplanen i sydost, de två fönstren hade man i soligaste hörnet, alltså sydväst. Då låg kammaren på husets vänstra sida.
Den i 1759 års skattesyn beskrivna källaren som ännu finns kvar under dagens hus. Foto: Andreas Tjerneld 2017.
En stor ovanlighet var källaren under dagligstugan, sådana kom annars inte i bruk förrän en bit in på 1800-talet. Denna källare är sensationellt nog ännu kvar, ungefär 1.55 m djup och 6,5 m2 stor med svagt utåtlutande murade väggar. Den ligger under dagens farstu med nergång ifrån köket. Dagens stenhus är alltså uppfört på exakt samma plats som ovan beskrivna bulhus.
Gäststugan med farstu var ett fristående hus, en föregångare till salen. Här bodde man inte, det här var ett lyxhus för gäster och fester, nästan lika stor som bostadshuset. Gäststugan var nybyggd i bulteknik med flistak, Det var brukligt med flistak på trähus på den tiden. Det här huset hade också bara två fönster. Man hade kostat på sig en sandstensspis, men vi vet inte hur dekorerad den var.
Boden i knuttimring med faltak stod inne på lillgården. Vad den användes till framgår inte, men gissningsvis var det en s k kytbod, en föregångare till fristående källare. Hade den varit en redskapsbod hade den stått på storgården. Brygghuset var ett bulhus under faltak på 12 m2 innehållande den livsviktiga bryggfunktionen. Brygghuset var ”behållet” vilket betyder att det var gammalt, men någorlunda i skick och användbart.
1.2.3 Ladugårdarna
Man hade två ladugårdslängor i bul under agtak, båda hade en laddel, där troligen utrymmet närmast ena gaveln användes till att förvara sädeskärvarna i. Därefter följde ladans genomkörning med tröskgolv och efter det ko- resp ungnötshus med vardera ett hörum plus ett extra foderrum i ungnötshuset. Båda byggnaderna borde ha varit tämligen nya, eftersom skicket var gott. Stallet var smalt, men hade ändå plats för flera hästar, fast man hade högst två på en så här pass medelmåttig gård. Även om det fanns ett hörum, borde man ha haft plats för fler djur. Men grisar hade man i kohusen och i regel fjäderfä också. Lammen hade ett eget hus, det var det vanliga. De här fyra byggnaderna för djuren var en standarduppsättning för en gård på den här tiden.
1.2.4 Markinnehav
Man hade 11 tunnland åker, det var inte mycket, det mesta stenbundet. Storåkern låg sydväst om gårdsläget, Stugåkern låg i sydost, Tynnesåkern låg mitt emellan och litet nedåt och Huskvieåkern låg nere i sydost mot kviorna. Intressant är att Bjärges vid något tillfälle fått (köpt?) en bit av den forna gården Käldurs åkrar nedanför Lausbackar c:a 50 m öster om grottan Godugnen. Dessutom hade man en troligen bördig sandåker vid den forna hamnens östra sida, Nygärdet, som vette utåt Lausviken.
Slåttermarker hade man 3 stycken väster om backarna, de var inte sammanhängande, utan bitar av de tre nämnda platserna, det var fler gårdar som hade ängesmarker här. Änget vid Tynnesåker motsvarar ungefär lunden söder om gården idag. Dessa marker gav som mest bara 7 små lass hö. Det verkar vara för litet för att kunna föda djuren? Om man ser på gårdspartens hagar, så gick hästen(-arna) i Betningen, osäkert var den låg, men det verkar av växtligheten att döma vara uppe på Laus backar och där befann sig nog hästen merparten av året. Två nöt kunde gå i Växhagen, den ligger väster om Bandleläins Täppu, och två nere på stranden. Men uppemot halva året var de stallade och då gick det åt hö! Den lilla mängden hö kunde inte ha räckt till mer än en häst, tre kor, tre ungnöt och några lamm, fast ladugårdarna hade kapacitet för uppemot det dubbla! Men det blev halm av säden och det åt djuren också. Dessutom slog man vägkanter och diken. Så kanske klarade man fler djur?
Ag var det illa bevänt med, men man kunde kanske få tillgång till andras andelar i Aiksmör och Lausmör om det skulle läggas om ett agtak? Men Lau har haft för knapp tillgång på ag, därför har man använt halm också till taktäckning. Släktäkten vid Nygärdet var säkert guld värd för de magra stenåkrarna! Men ingen skog hade man, det måste ha varit väldigt besvärligt. Man hade inte ens bränsle och det behövdes både till värme, matlagning och belysning. Det innebar att man var tvungna att hushålla mycket noggrant med veden och därmed kan man dra slutsatsen att man eldade så lite som möjligt och därför hade det kallt inne. Trots skogsbristen hade man goda tunar! Vid bedömningen av gårdens värde, tog man stor hänsyn till avsaknaden av skog och satte därför ner priset.
1.2.5 Gården delas
En tid efter skattesynen 1759 delades denna part en gång till och den nytillkomna parten kom att bebyggas alldeles intill den gamla på dess västra sida, med manbyggnaden bara några meter ifrån och med ladugårdarna intill ursprungspartens ute vid vägen, okänt hur lång tid det tog, särskilt med tanke på skoglösheten. Gertrud Persdotter och Jakob Rasmusson behöll Gertruds barndomspart, medan fadern Per Andersson byggde upp den nya parten, se Bjärges 3/16 mantal. Gertrud och Jakob fick sex barn. Jakob dog 1771 och Gertrud gifte om sig med Jakob Jakobsson, tidigare gift vid Hallsarve, och de innehade parten till omkring 1785. Då blev det Gertruds dotter Elisabet Jakobsdotter som tog över, hon blev gift 1774 med Olof Olofsson från Sjonhem. Dessa två, samt Gertruds yngste son Rasmus Jakobsson som övertagit morfars grannpart, var driftiga och uppförde på 1790-talet nya manbyggnader i sten med ett par års mellanrum och fick skattebefrielse för det. Det bostadshus vi ser idag är från denna tid.
Stenhusresolution 1791/92
1.3 1800-talet
Nästa ägare blev sonen Jakob Olofsson, gift med Catarina Johansdotter från Botvide. Deras söner Olof och Johan Jakobsson blev nästa brukare, periodvis samtidigt. Johan var gift första gången 1831 med Greta Cajsa Johansdotter från Botvide och andra gången 1844 med hennes syster Maja Lisa Johansdotter. Efterföljande husbonde var Johan Johansson f. 1833, Johan Jakobssons son i första giftet, och hans hustru Anna Magnidotter från Sojdvide i Sjonhem. Johan avled redan 1868 och änkan, som stod ensam med tre minderåriga döttrar, sålde gårdsparten till Johan Karlsson Kauparve 1:81 (1:10) och Daniel Danielsson Fie 1:82 (1:22). Dessa brukade den gemensamt med sina egna gårdar. Änkan Anna var bosatt på Bjärges till sin död 1895.
Gårdsparten köptes 1889 av Johan Danielsson från Gannor 1:8 (1:4) och Olivia Nilsson från Hamra, som brukade den till 1903, då de överflyttade till Bönde 1:14, se denna! Ny ägare blev Hans Petter Larsson från Hallbjäns 1:16 (1:14) som 1907 gifte sig med Viktoria Hansdotter från Botvide. Hans Petter drunknade under fiske vid Laus holmar blott några veckor efter bröllopet varför fastigheten följande år såldes på auktion. Den inköptes av August Melander, gift 1893 med Matilda Larsson, båda från När. De kom närmast från en mindre gård vid Ganne i Burs men hade under en tioårsperiod bott i USA och där skapat det kapital som möjliggjorde gårdsköpet. August Melander var en energisk jordbrukare, han byggde ny ladugård och utökade arealen genom att förvärva en stor del av grannparten och en mindre del av Hallbjäns 5:1 (1:9).
1.4 1900-talet
Sonen Emrik Melander, f. 1894 i USA och gift 1919 med Ida Larsson från Hemmor 1: 14, tog över gårdsparten 1928. Emrik var en skicklig fiolspelare och ofta anlitad vid bröllop och andra festligheter. Emrik och Ida byggde ut ladugården 1930 men valde ändå att sälja gårdsparten 1952, sedan deras son Ingvar studerat till ingenjör och slagit in på en annan yrkesbana. Markerna inköptes av Lantbruksnämnden för ”rationaliseringsändamål” och fördelades på Hallbjäns 5:1 (1:9) och Hallbjäns 1:18 (Mattsarve 1:6) medan boningshuset ansågs lämpligt som ”sommarbostad”. Det var den första gårdsparten i Lau som styckades och såldes på detta sätt.
Det avstyckade boningshuset med ekonomibyggnader köptes 1952 av redaktören Staffan Tjerneld i Stockholm, gift med Märta Zetterström. Tjernelds bodde här alla somrar fram till Staffans resp Märtas död. De var den andra av vad man då kallade ”sommargästerna” med egen f d gård i Lau, först var Ture Fernqvist på Sunnkörke 1:12 (1:5). Sonen Andreas Tjerneld, historiker och redaktör, övertog gårdsparten 1977 och bodde här inte bara på somrarna, utan på all ledig tid. Efter sin pensionering flyttade han hit permanent. Andreas är mycket hembygdsintresserad och har ingått i redaktionskommittén för denna boks tillblivelse.
Gården sedd från öster med grannparten skymtande bakom. Foto: M. Klintberg 1906.
Manbyggnaden är således en 1700-tals parstuga som ursprungligen haft brant faltak. Exteriören gavs ett modernare uttryck med flackare tak och med större och flyttade fönster vid 1800-talets slut. I början på 1900-talet tillkom den öppna verandan. Invändigt har huset en traditionell parstugeplan. Köket mitt i huset har förstorats och byggts ut i vinkel.
Ett brygghus stod tidigare intill manbyggningens norra hörn. Det revs i samband med skiftet och man tog i stället över den senare tillkomna partens nyare brygghus från omkring 1870, när denna part revs bort.
Tomtkarta från 1826. A är denna part och B är den rivna parten.
Ett staket delade av storgård från lillgård. Vid grinden står fr v: Ingegerd Melander 4 år, Matilda f. Larsson 42 år, troligen Ester Melander 16 år och August Melanders mor Hedda Melander. Foto: M. Klintberg 1912.
Ladugården bestod på 1800-talet av en länga i sten längs landsvägen under halm- och agtak, se bilden ovan. I väster var det fähus, i mitten portlider och i öster lada. Mot ladan stod ett tröskhus under faltak i vinkel mot söder och mot det en bulbyggnad för smådjur m m. Mot grannparten stod ett magasin från 1900 i trä. Ladugården byggdes om 1913 och förlängdes, varvid stenmurarna behölls och byggdes på med ett foderloft i trä under halmtak. Samtidigt revs tröskhuset och bulbyggnaden. 1930 uppfördes här en ny ladugårdslänga under spåntak.
Den om- och nybyggda ladugården under halmtak med det gamla fähuset stående kvar längst bort. Foto:M. Klintberg 1917.
1950 hade denna gårdspart en total areal på 49 ha, varav 15 ha var åker, 20 ha skog, 1 ha änge, 12 ha myr- och betesmark och 1 ha tomt med trädgård. Jordarterna var ler-, grus-, sand- och myrjord. C:a 5 ha var täckdikad. På gårdsparten fanns 3 hästar, 6 kor, 3 ungdjur, 6 grisar, samt 90 höns. Man fick elström 1949. Taxeringsvärdet uppgick till 14 200 kr.
Flygbild från omkr 1948 över Bjärges. Lägg märke till den stora köksträdgården mellan manbyggnaden och åkern.
2 Ägarlängd
1570: Peder Bierigis
1614: Oluff, yngre man Joen. En son?
1620-talet: Thomas. En måg till Oluff?
1634: Yngre man Anders. En son Thomas?
1646: Tomme
1648: Tomas Bierges
1650-tal: En syster till Olof Andersson nedan.
1653: Olof Andersson. En son till Anders?
1670-talet: Lars Olofsson. En son till Olof?
1681: Lars Olofsson
1690-talet: Lars Andersson. Första hustrun död före 1693. Barn: Anders f. 1683. Gift andra gången 1697 med Christina Mårtensdotter. Barn: Ingrid f. 1699, Lisbeth f. 1703, Anna f. 1708, Lars f. 1708.
1706: Anders Larsson f. 1683, d. 1747, gift 1706 med Valborg Rasmusdotter från Hallbjäns, d. 1711. Barn: Per f. 1706, Lars f. 1710. Gift andra gången med Christin Christoffersdotter från Botvide. Barn: Lisbeth f. 1717, Christin f. 1719.
1745: Per Andersson, f. 1706, d. 1773, gift 1729 med Elisabet Christoffersdotter från Botvide. Barn: Gertrud f. 1731, d. 1810. Gift andra gången 1743 med Elsa Rasmusdotter från Liffride 1:1.
1753: Gertrud Persdotter och Jakob Rasmusson, f. 1730 från Liffride 1:1, gifta 1753. Barn: Elisabet f. 1754 hemmagift, tvillingarna Per och Margareta f. 1757, Per f. 1759, Jakob f. 1766, Rasmus f. 1769. Gertrud gift andra gången 1772 med Jakob Jakobsson f. 1716 från Gerum, tidigare gift till Hallsarve 1:27 (1:11).
Omkring 1785: Elisabet Jakobsdotter och Olof Olofsson, f. 1744 från Sjonhem, gifta 1774. Barn: Olof f. 1777, d. 1799, Jakob f. 1780 hemmagift.
1804: Jakob Olofsson f. 1780, gift 1804 med Catarina Johansdotter f. 1779 från Snausarve 1:26 (Botvide 1:2). Barn: Olof f. 1805 hemmagift, Johan f. 1808 hemmagift.
1829: Olof Jakobsson f. 1805, gift 1829 med Ingrid Helena Andersdotter f. 1803 från Maldes på När. Barn: Maria Catrina f. 1831, d. 1834. Utflyttade till Etelhem 1849.
1831: Johan Jakobsson f. 1808, d. 1854, gift första gången 1831 med Greta Cajsa Johansdotter f. 1805 från Snausarve 1:26 (Botvide 1:2), d. 1843. Barn: Johannes (Johan) f. 1833 hemmagift, Jakob f. 1836, gift 1861 med änkan Maria Magdalena Löf vid Granatska Nybygget 1:4. Johan gift andra gången 1844 med Maja Lisa Johansdotter f. 1821 från Snausarve 1:26 (Botvide 1:2). Barn: Tomas Peter f. 1846, Olof f. 1849, Greta Cajsa f. 1852.
1854: Johan Johansson f. 1833, d. 1868, gift 1858 med Anna Catarina Magnidotter från Sojdvide i Sjonhem, f. 1832, d. 1895. Barn: Johan Magnus f. 1859, d. 1867, Catarina Maria f. 1862, gift till Rotarve i Lye, Josefina Margareta f. 1864, Anna Elisabeth f. 1867.
Omkring 1870: gårdsparten såldes till Johan Karlsson Kauparve 1:81 (1:10) och Daniel Danielsson Fie 1:82 (1:22), vilka brukade den gemensamt med sina egna gårdar.
1889: Gårdsparten köptes av Johan Danielsson f. 1851 från Gannor 1:8 (1:4) och Olivia Nilsson f. 1859 från Norrgårda i Hamra. Johans barn i ett tidigare äktenskap: Augusta f. 1878, Rebecka f. 1880, Ester f. 1882.
1903: Gårdsparten köptes av Hans Petter Larsson f. 1871 från Hallbjäns 1:16 (1:14) och drunknad vid Laus holmar 1907. Han var gift 1907 med Viktoria Hansdotter f. 1882 från Botvide 1:3.
1908: Gårdsparten köptes av August Melander f. 1868, gift 1893 med Matilda Larsson f. 1870, båda från När. Barn: Emrik f. 1894 i USA och hemmagift, Ester f. 1896 i USA och gift till Botels 1:2, Ingegärd f. 1908, gift till Hallsarve 2:1.
Kaffekalas vid Bjärges på 1930-talet, troligen på August Melanders födelsedag den 31 juli. Längst t v sitter Ingvar Melander, bredvid honom Ester Hansson f. Melander, Botels. Mannen med pipan är August Melander. Mannen bredvid kan vara Harald Hansson, Botels? Kvinnan i mörkprickig klänning är Ida Melander, f. Larsson, från Hemmor, framför henne Emrik Melander. Längst t h sitter Hugo Thomsson, Hallsarve. Pojkarna är Verner Thomsson, Hallsarve och Erling Hansson, Botels. Kvinnan i mitten längst bak är Ingegerd Thomsson, f. Melander.
1928: Emrik Melander f. 1894, gift 1919 med Ida Larsson f. 1901 från Hemmor 4:1 (1: 14). Barn: Ingvar f. 1920, gift 1952 med Maj-Britt Söderlund f. 1925 från Fårö. Fosterdotter: Gerd Karlsson f. 1931 från Visby, gift 1954 med Stig Larsson Hallbjäns 5:1 (1:9).
1953: Staffan Tjerneld f. 1910, d. 1989, gift 1932 med Märta Zetterström f. 1910, d. 1995, från Stockholm. Barn: Hannes f. 1934, Elisabeth f. 1937, d. 2004, Helena f. 1941, gift med Gösta Hjort i Burs, Christine f. 1943 g. Arvidsson, Anna-Clara f. 1946 g. Tidholm och Andreas f. 1949.
1977: Andreas Tjerneld f. 1949.
(Sidan uppdaterad: 2018-10-26)